tag:blogger.com,1999:blog-49137281520916356042024-03-13T23:44:40.503+01:00sannansSannanhttp://www.blogger.com/profile/16774592317955497088noreply@blogger.comBlogger587125tag:blogger.com,1999:blog-4913728152091635604.post-74065934902434991662011-11-11T10:44:00.002+01:002011-11-11T10:57:29.888+01:00Tunga grejorIdag ska vi prata sorg, skuldkänslor och dödsångest. Lättsamma ämnen en solig fredag.<br />
<br />
Alla människor drabbas av sorg, all sorg är berättigad. Det är den som upplever den som har rätten att bestämma vad man sörjer över. Man kan alltid tala om perspektiv men sörjer man så sörjer man. Det är tiden efter den akuta sorgen som man kan ha perspektiv på. Ställa sig frågan "ska jag sörja x hela mitt liv, hade x velat det?". Exempelvis. Jag sörjer inte längre de mina som försvunnit på samma sätt som då, men jag tänker oerhört ofta på dem. Ibland med stor saknad.<br />
<br />
Jag är urusel på att sörja i det omedelbara läget när sorgen knackar på men expert på att få det som en käftsmäll flera år efter. Inte särskilt gångbar metod. I detta har jag märkt i efterhand att jag helt förlorar mig själv och kan därmed styras lätt av andra. Detta är oerhört frustrerande men då ser man liksom ingen mening. Man strävar efter perspektiv och jävlar anamma men det blir mest en fasad.<br />
<br />
Nu när den försenade sorgen är över och man återgått till normalperspektiv har jag istället fått dödsångest. Döden har aldrig skrämt mig, dock att närstående ska dö, men min egen död har varit en naturlig del. Nu med familj känner jag the real shit dödsångest. Jag har inte tid att dö, jag ska vara mamma och någons käresta. Jag vill se vart livet för oss, det finns inte tid att dö.<br />
<br />
Det är då det blir skrämmande när man konfronteras med döden. Hur snabbt den kan finnas där och utplåna det man trodde skulle finnas. Allt blir oerhört sårbart och skört.<br />
<br />
Med det i tanken kommer skuldkänslorna. Att man ägnar tid åt att <i>inte</i> visa kärlek, inte visa omtanke eller inte vara lyhörd. Att inte ha perspektiv. Att inte orka ringa den där någon för man själv haft en taskig dag. Eller att man inte fått säga att man älskar någon. Skuldkänslorna är oundvikliga och de kan äta upp dig om man inte ser upp.<br />
<br />
Man bör inte få skuldkänslor, man kan inte alltid förutse värsta scenario. Men man kan visa kärlek, omtanke och lyhördhet lite oftare. Inte rusa på. Då kanske skuldkänslorna blir lite mindre och både du och den du bryr dig om mår kanske lite bättre.Sannanhttp://www.blogger.com/profile/16774592317955497088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4913728152091635604.post-44383116100697577392011-10-27T10:21:00.001+02:002011-10-27T10:24:41.058+02:00Öppet brev till girighetenHej girigheten!<br />
<br />
Jag heter Sanna och jag har märkt att du den närmaste tiden visat ditt ansikte lite väl många gånger.<br />
<br />
Jag önskar jag kunde säga att det är trevligt att se dig men så är det icke. Din närvaro får det att krypa i kroppen på mig. Ditt sätt att nästla dig in högt som lågt.<br />
<br />
Vi kan börja i den stora världen. Där du i allians med de stora företagen, exempelvis oljebolag, som förstör djur, natur och människoliv. Allt till förmån för pengar. Ditt samvete är sedan länge borta. Folkmord, glaciärsmältning och utrotning är inget du ens tagit notis om. Pengarna, ja pengarna är det som styr.<br />
<br />
Nästa steg är till lilla Sverige. Där har du en tradition att sätta klorna i våra politiker. Låtsas att de har lässvårigheter med regler och lagar. Du är inte intresserad av att folket ska ha förtroende för våra politiker, ty ditt vinstintresse är större. På samma sätt har du demoniserat Victor Muller, han har så blygsamt tagit ut minst 18 miljoner i lön från SAAB. Samtidigt för den lilla människan på golvet, ingen lön. Ingen lön att betala de höga räntorna till bankerna, betala soppan till bilen eller köpa hutlöst dyr mat till familjen.<br />
<br />
Till sist kommer vi till min omedelbara närhet. En människa som kämpat hela livet, betalat skatt och vårdat andra. Har fått en oansenlig mängd pengar i jämförelse med förmögenheter men stora summor för denne. Ålderdomen sätter in och vardagen kräver att någon hjälper. Denna någon ger tillsynes sin hjälpande hand och så även sällskap. Men i själva verket beslutar denna att ge sig själv lön för detta för någon annans pengar. Den slant den äldre till sist äntligen fått av hårt slit och sorg, ja den tar någon och bränner. Snabbt och okontrollerat.<br />
<br />
Jag gillar inte dig girigheten, jag vill inte se dig här. Du förpestar världen med din krokiga långa fingrar.<br />
<br />
MVH<br />
SannaSannanhttp://www.blogger.com/profile/16774592317955497088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4913728152091635604.post-32417010255517842532011-10-23T19:36:00.007+02:002011-10-23T19:49:19.500+02:00Helgen:<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjeY5yR3ne0YTWrZBP9Xji5lALWhygPnggcnu7JDYuCWoK8g7Ct-DNn_ghHOb4ySPGuNvCPX_sA4l2tC90OmCcYHVmK7o-o2p7WUbkgzAzHtjusZI0dlt38mFtbiYa9BsrjRjAKV2Lf3B0W/s1600/bild-9.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjeY5yR3ne0YTWrZBP9Xji5lALWhygPnggcnu7JDYuCWoK8g7Ct-DNn_ghHOb4ySPGuNvCPX_sA4l2tC90OmCcYHVmK7o-o2p7WUbkgzAzHtjusZI0dlt38mFtbiYa9BsrjRjAKV2Lf3B0W/s320/bild-9.JPG" width="320" /></a></div><div style="text-align: left;">Den gångna helgen kan sammanfattas med ett ord; familjemys. Vi har myst sönder denna helg. Det har varit god mat, babysim, lite shopping, lite fika och trädgårdsfix. En mysig karl och en mysig unge (trots att jag anar en utvecklingsfas hos sistnämnda med separationsångest som symtom.).</div><br />
Igår kväll hade jag och karl youtubecontest för att nämna en aktivitet i mer detaljerad form. Jag valde självmant att gå ner mig i powerballadträsket. Jag startade starkt med Total eclipse of the heart. Dock sjangserade det ganska raskt. Med Scorpions Wind of change gav jag upp temat. Ty skammen blev för stor.<br />
<br />
Vår youtubecontest var dock ingen långdragen sådan, vid elva var det mörkt och tyst i vår boning. Småbarnsföräldrar kallas det visst.<br />
<div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"><br />
</div><div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;">Nu börjar en ny vecka imorgon och jag kommer nog sakna den här helgen. Det blev en av de mysigaste helgerna på länge. Lilla familjen i Förnätra goes happy happy.</div><div><div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;"><br />
</div><div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;">Nu ska vi gå bananas och klippa bort alla prislappar på dagens inhandlade tingestar. Härligt!<br />
<br />
<i>Bilden ovan illustrerar helgens tema alldeles utmärkt. Far och dotter tittar på Babblarna i ljusens och brasans sken. Dotter ligger myset till ära nakenfis på fårskinnsfällen. Sambo nöjer sig med mysbyxa. </i></div></div><div><br />
</div>Sannanhttp://www.blogger.com/profile/16774592317955497088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4913728152091635604.post-82147331485490626172011-10-18T19:18:00.000+02:002011-10-18T19:18:18.868+02:00Tabu tabu tabuSedan jag blev gravid har jag nog aldrig stött på så många tabun som har att göra med graviditet, amning och föräldraskap.<br />
<br />
Du ska vara så mycket, tycka om allt så mycket och mysa så mycket. Bryter du mot dessa är det nära för omgivningen att påpeka det eller åtminstone rynka lite på näsan. Du ska som första regel nästan aldrig sätta dig själv främst. Denna grej är i mångt och mycket självklar då det handlar om ett barns överlevnad. Men ibland blir det för mastigt och då behöver man sin omgivning där som istället för att rynka på näsan kanske ger en hjälpande hand. Eller kanske en tröstande axel.<br />
<br />
Jag ammade så jag har mitt på det torra vad gäller det tabut. Däremot är det tabu att erkänna att man kanske inte alltid gillar sin mammaledighet. Jag tycker inte alltid om det. Jag känner mig instängd och trängd. Vill ibland bara springa ut ur huset och hoppas att någon tar sig an Astrid en stund. Självfallet gör jag det inte men känslan finns där vissa dagar. Allt känns skit. Även det som är bra blir skit för allting solkas ner av ens trötthet och instängdhet.<br />
<br />
Sådana dagar då ifrågasätter jag allt, saknar min mamma alldeles smärtsamt mycket och Astrids minsta gnäll blir mig övermäktigt. Då är det ingen skillnad på skit och pannkaka.<br />
<br />
<span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">(För den som nu rynkar på näsan, detta har inget att göra med att jag inte älskar min dotter, min sambo eller mitt liv. Det har bara att göra med den energibrist moderskapet ger.)</span>Sannanhttp://www.blogger.com/profile/16774592317955497088noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4913728152091635604.post-91292451858953804632011-10-18T10:57:00.000+02:002011-10-18T10:57:20.613+02:00Vet du vad du har? Taskig tajming!Två månader innan A föddes fick jag jordens boost av självförtroende. Mina kunskaper värderades högt och jag satte näsan lite högre i vädret. Dock kunde jag inte. Jag skulle föda barn och ikläda mig mammarollen. Här fanns ingen tid för jobb.<br />
<div><br />
</div><div>I fredags blev jag uppringd av ett lokalt medieföretag, de ville träffa mig angående en tjänst jag inte sökt. Det är visserligen andra som sökt så tjänsten är inte min, men ändå. Hur coolt är inte det? Svincoolt. Men då har vi det där igen. Astrid är bara ett halvår. Inte en chans i världen att det bli förskolan ännu. M har ett jobb som säljare mot byggföretag där kundkontakt är a och o. Han har begränsad möjlighet att ta pappaledigt under lång tid. Kunderna kan snabbt rusa till någon annan.</div><div><br />
</div><div>Jag sitter därmed i en klassisk kvinnofälla. Jag får allt vara hemma med Astrid och kan knappt försöka försöka få jobbet. Loppet är inte kört ännu men det känns svårt. Finns det ingen hyfsad lösning kommer det inte funka. Hur man än vrider på det måste någon göra avkall på sin "karriär". Egentligen fel ord för jag vill bara ha ett jobb. Dock finns det grader av detta, denna tjänst är liksom drömscenariot. I den övre delen på skalan "vill bara ha ett jobb".<br />
<br />
Det är även svårt känslomässigt mot Astrid, får separationsångest bara jag tänker på det. Rent principiellt har jag satt någon slags lägre gräns för när Astrid bör gå i förskola och det är ungefär ett år dit.<br />
<br />
Taskig tajming kan man säga.</div>Sannanhttp://www.blogger.com/profile/16774592317955497088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4913728152091635604.post-58007536128726905152011-10-16T16:47:00.001+02:002011-10-16T16:47:51.325+02:00Mamma är min expertisPå 6 månader har man fått expertkunskaper om saker man aldrig visste att man skulle få:<br />
<br />
- Blöjor. I blöjdjungeln blir man inte klok men däremot lär man sig varför man tycker blöjor är bra. Vi använder exempelvis bara Libero. Testade Pampers nu men tycker exempelvis det luktar mer om kissblöja än dito med Libero. Bara en sådan sak visste jag inte att jag skulle fundera över.<br />
- Jag vet vad skrik betyder. Jag hör nyanser i skriken. Det känns jävligt häftigt. Det är inte bara ett stressande ljud. Barnet vill något, det är mer stressande än skriket om man inte kan åtgärda det hyfsat omgående.<br />
- Jag har fått världens bajskompetens. Jag har stått och granskat bajsblöjor ingående då A haft lite tjorvigt i kistan.<br />
- Hur bebiskläder ska vara konstruerade för bästa funktion och tidseffektivitet vid av- och påklädning. Förut trodde jag man kunde köpa det mesta, men inte då. En del kläder är för styva, för kort i grenen på bodysar, har för tätt mellan knapparna eller har knapparna på fel ställe.<br />
<br />
Listan skulle kunna bli lång och varje vecka får man en aha-upplevelse på <i>vad</i> man kan. Det är fascinerande med barn.Sannanhttp://www.blogger.com/profile/16774592317955497088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4913728152091635604.post-65973784806718101462011-10-14T10:04:00.002+02:002011-10-14T10:06:47.272+02:00IlskJag är lite arg av mig när det kommer till en del politiska frågor. Det som händer nu i den svenska politiken är ett skolexempel på vilken makt media har. Media kan tillsätta och avsätta politiker, de kan tala om för oss väljare vad man bör rösta på och de översätter till oss stackars satar så vi förstår vad de upphöjda politiker menar och säger.<br />
<br />
Juholts bidragsfusk är jävligt många Toblerone men ändock kommer han sitta kvar. Mona fick betala sina Toblerone i närapå två decennium. Jag hoppas att Juholt får känna på detta också, jag vill inte att han ska åka på den manliga räkmackan. Att man på det viset förlåter och glömmer snabbare bara för att han är man.<br />
<br />
Det har, trots omfattningen av fusket, blivit ett ohemult drev kring Håkan. Jag kommer även att tänka på Ola Lindholm. Media är grymma bödlar som är häxjaktens gelikar reinkarnerade.<br />
<br />
Media sitter i knät på borgerligheten. Det finns säkert många lik i garderoberna på Allians-sidan men de får jobba ostört. Hur kan man annars låta bli att granska vår utrikesminister? Om Juholt har en och annan risig reseräkning på vår bekostnad har Bildt desto mer att stå till svars för. Hans tveksamma affärer i Lundin Oil är det tyst om. Vad är folkmord mot en bidragsfuskande sosse? Det hyssjande kring detta är de två fängslade journalisterna ett än så länge levande bevis på. Bildt vill inte ta i dessa med tång och då gör inte UD det heller. Men han är duktig på att twittra den där Calle.<br />
<br />
Media sitter i knät på Alliansen och Alliansen sitter i knät på marknaden. Och Sverige är en fungerande demokrati sa vi?Sannanhttp://www.blogger.com/profile/16774592317955497088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4913728152091635604.post-9452301357495893342011-10-13T09:49:00.001+02:002011-10-13T09:50:23.783+02:00Dag 16 – Din syn på mainstream musikDen här utmaning lider av någon slags borderlinestörning. Ena dagen behandlar vi något så djupt som vår religiösa övertygelse eller förnekelse. Och idag... ja det rubriken antyder.<br />
<br />
Vi kan först försöka bena ut vad som är mainstream. För mig är det musik som är produkter och inte gjorde med hjärtat. Det är musik som idag är exempelvis Britney Spears, en röst som fullständig autotunas sönder. Hon är bara produkten men det skulle kunna vara vem som helst. Hon mimar på scen och gör några tafatta dansmoves. Men med det inte sagt att en del av hennes låtar faktiskt låter helt okej. Men personligt och med hjärta? Nej, tveksamt.<br />
<br />
Jag tycker viss musik som är strömlinjeformad är bra. Det är dock ej hållbar musik, hållbar musik för mig är musik som tål massiv upprepning och man tar åt sig av musiken varje gång. Mainstream spelas sönder till slamsor på radion och dör oerhört snabbt, men se, det kommer alltid en ersättare. Alla går dock samma öde tillmötes. Ingen musik idag som skapas som i en industri blir odödliga.<br />
<br />
Det är tveksam om något överhuvudtaget blir odödligt idag då urvalet är enormt. Det som inte går radiodöden tillmötes kommer å andra sidan inte fram i den utsträckningen för att nå den status som exempelvis Beatles, Presley eller Madonna har. Vi kommer inte få någon ny superstjärna som håller decennium in, decennium ut.<br />
<br />
Det må låta lite tantromantiskt "det var minsann bättre förr", just i stjärnstatusfrågan kan detta stämma. Men glöm inte... allt har sin tid.Sannanhttp://www.blogger.com/profile/16774592317955497088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4913728152091635604.post-5021161629265840062011-10-12T09:35:00.002+02:002011-10-12T09:37:12.692+02:00Dag 15 – Dina favoritbloggarJag läser sammanlagt fem bloggar. Tre av dessa fullkomligt slentrianmässigt då jag finner dessa ganska tråkiga. Varje gång jag går in där hyser jag någon slags förhoppning att det hänt något snaskigt. Denna förhoppning förbyts nästan alltid i besvikelse. Fan!<br />
<br />
Men det är två bloggar jag följer med glädje. De är skrivna på ett sätt som tilltalar mig och det är inga mammabloggar i den där gulliga shabby chic-bemärkelsen där det ska bakas, fotas ljuslyktor och väggorden Carpe diem pryder väggarna. Nejnej.<br />
<span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"><br />
</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">(Ta inte illa upp den som tar åt sig, alla får ha sina bloggar på sitt vis även om inte allt tilltalar just mig.)</span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;"><br />
</span><br />
<br />
<a href="http://lepoop.wordpress.com/">Lepoop</a> är bloggen där det i många aspekter liknar mitt eget liv. Det är identitets- och karriärskriser, det är det där med att vara ofrivillig hundägare, att plötsligt bli med hus och så the bebis. Den innehåller också nagellack i mängder, detta är väl en passion jag inte delar. Ack, jag målar mina naglar en gång om året. Max.<br />
Sedan är hennes header skönast i bloggosfären- en mustasch på kidet. Obetalbart.<br />
<br />
<a href="http://constantcrush.blogspot.com/">Constant crush</a>: Denna blogg har jag följt sedan hon var flata och dejtade fruntimmer. Nu lever hon med en M och har en hund som heter Sigge. Har man följt bloggen länge förstår man hur enorma dessa steg är. Jag har inte den blekaste aning vem människan är men en intressant och rolig blogg är det. Även otroligt sparsmakat med bilder. Detta gillas.Sannanhttp://www.blogger.com/profile/16774592317955497088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4913728152091635604.post-9114159522644449892011-10-11T16:33:00.000+02:002011-10-11T16:33:09.592+02:00Dag 14 – Ditt tidigaste minneDetta är en klurig rackare då jag förstått att man som barn kan konstruera minnen utifrån vad föräldrarna berättar när man är liten. Detta gör att jag försöker att envist komma på om mitt tidigaste minne är ett äkta eller en efterkonstruktion.<br />
<br />
Jag har två minnen från när jag är ca 6-7 år gammal. Bägge är efter mammas och pappas skilsmässa. Har så oerhört dåligt med minnen före detta. Om jag ens har något alls. Jag kommer inte ens ihåg när pappa flyttade från oss eller tiden innan detta. Det har fått mig att undra, kommer jag verkligen inte ihåg något eller är det så att jag lagt det längst, längst bak i arkivet med vilje en gång i tiden?<br />
<br />
Mitt första minne är när mamma träffat Anders och vi träffar honom första gången. Jag och brorsan sitter i baksätet på mammas vita Golf-cab, det är mörkt och vi är ute och åker. Mamma stannar på stan och möter upp Anders och lämnar hans plånbok. Jag har för mig att mamma frågade något sedan om Anders fick bo hos oss, vet dock inte om det är i och med denna träff eller vid ett senare tillfälle. Självfallet fick han bo hos oss och det gör han fortfarande. Men nu är Anders ingen hundvalp vi tagit hand om så den formuleringen låter lite tokig, han bor inte med oss utan vi bodde sedermera med honom och mamma.<br />
<br />
Andra minnet är från när pappa bodde i Malmö, han bodde i något stort tegelhus med en gammal lekpark på innergården. Där lekte jag och brorsan och brorsan fick en sticka i foten från den dåligt underhållna rutschkanan. Det var en sådan där som ser ut som bara ett tak. Stegpinnar på ena sidan och kanan på andra sidan. Från samma tidpunkt kommer jag även ihåg att vi var i en stor park och pappa varnade oss för allt bajs från kanadagäss. I barndomsminnet ser jag hur det i det närmaste täckte hela gräsmattan. Denna del kan dock vara en förvrängning från ett barn.<br />
<br />
Jag bröt lite mot reglerna nu då det i rubriken stod minne i singular, men jag kan inte placera någon ålder på minnena så därför blev det två.Sannanhttp://www.blogger.com/profile/16774592317955497088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4913728152091635604.post-9511952821341826342011-10-09T19:24:00.000+02:002011-10-09T19:24:10.051+02:00Dag 13 – Någonstans du vill flytta eller besökaJag har aldrig haft något sug efter att backpacka i Sydostasien eller tågluffa. Jag har däremot haft en stark vilja att flytta från den ort jag växt upp. Jag bor därför just på det ställe jag ville flytta till.<br />
<br />
Jag är en hemmakär krake som sällan längtar bort men ett resmål står högt på min lista. Jag vill åka till Japan. Ett land som är helt uppåt väggarna på allt. Något som inte liknar Sverige på en fläck. De jagar visserligen val och delfin, har svårtolkade regler som har med heder och artighet att göra och det är både uråldrigt och superhajpat. Samurajkodex möter mangabrudar.<br />
<br />
Jag vill uppleva körsbärsträdens blomning, se Fuji torna upp sig i superstaden Tokyo och säga Arigato gozaimasu när jag beställt en ramen. Någon gång ska jag komma till detta knasland.Sannanhttp://www.blogger.com/profile/16774592317955497088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4913728152091635604.post-67624476502669094132011-10-08T10:16:00.003+02:002011-10-08T10:17:42.271+02:00Dag 12 – Lista upp hela din dagNu ska jag briljera med lite framförhållning, dock är dagen ännu i sin linda och kan bjuda på många distraktionsmoment. Därför kan de ogjorda sakerna gå upp i rök.<br />
<br />
<b>Dagen har hittills inneburit:</b><br />
- Vaknade 6.30 av liten som ville ha mat.<br />
- Hämtade unge, gav mat, somnade om.<br />
- Vaknade igen 8.30.<br />
- Myste i sängen med liten och stor.<br />
- Gick upp och röjde runt lite.<br />
<br />
<b>Det som nu är ogjort men på plan:</b><br />
- Fika med svärföräldrar som är på väg hit. (Den godaste och trevligaste sysslan idag)<br />
- Åka till Djurmagasinet och köpa ett tikskydd. (Favoriten, äntligen! No more äckliga blodfläckar)<br />
- Lägga ut de gamla vinterhjulen och en snöslunga på blocket. Kommer tydligen vara brist på snöslungor, då kan vi ta i i överkant i pris alltså.<br />
- Ta in utemöblerna, har en svag aning om att säsongen är slut.<br />
<br />
Mellan dessa aktiviteter ska man utfodra sig själv, karln och krabaten. Den sistnämnda ska sova lite och jag pilla mig i naveln.Sannanhttp://www.blogger.com/profile/16774592317955497088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4913728152091635604.post-31177037733097388612011-10-07T20:01:00.001+02:002011-10-07T20:03:34.451+02:00Kärleken till ett barnVårt lilla välskapta flickebarn fyller i nästa vecka ett halvår. Ett helt halvår, fatta?! Den där lilla grönsaken med pepparkornsögon är numera en liten bestämd krabat som blir skitförbannad när hon inte kommer framåt, som sitter likt en gorilla och fräser mat på mina glasögon. Mellan detta skrattar hon hjärtligt och ler sitt tandlösa leende.<br />
<br />
För några månader sedan var kärleken till henne enormt stor men nu, ja kärleken är ibland smärtsam. Hon är min dotter och jag är på riktigt orolig för ALLT. Jag trodde jag var orolig för allt när hon var två månader men det är en liten flugskit mot oron nu. Nerverna har fördubblats och sitter utanpå kroppen. Jag ser en potentiell fara i det mesta. Även om jag försöker dölja detta så gott det går. Hur jävla het är en hispig morsa? Jag är så sjukt rädd för döden. Bilolyckan för två månader sedan hjälpte inte upp det hela. Jag fick smaka på den bittra smak som en olycka kan ge. Hur snabbt ens tillvaro kan ändras från harmonisk till fullständigt katastrofal. Låt mig aldrig få uppleva detta igen.<br />
<br />
Med all denna oro håller jag mitt barn vid liv och jag anar att det är nu men knytit an till sitt barn.Sannanhttp://www.blogger.com/profile/16774592317955497088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4913728152091635604.post-90174360926289532602011-10-07T10:21:00.001+02:002011-10-07T10:46:20.492+02:00Dagens cravingsJag vill bli serverad god mat, avnjuta goda drycker, sitta i ett varmt bad och bli skrubbad på ryggen och lyssna på musik. Jag vill att alla mina föräldrar bor närmre. Jag vill gifta mig, äta tårta och dricka skumpa. Och just nu fryser jag om fötterna så ett par raggsockor hade varit på sin plats.<br />
Förfanimej!<br />
<br />
Så där ja, nu har jag fått det sagt. Nu kan jag fortsätta dricka mitt te.Sannanhttp://www.blogger.com/profile/16774592317955497088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4913728152091635604.post-39618701077119934072011-10-07T08:55:00.001+02:002011-10-07T08:55:50.631+02:00Dag 11 – Sätt din iPod på shuffle och skriv 10 låtar som dyker uppDå jag ännu inte lagt in musik på fånen så får det bli shuffle på iTunes.<br />
<ol><li>Shattered- Dropkick Murphys</li>
<li>Os novos yorkinos- Bebel Gilberto</li>
<li>The oddness of the lord- The Cardigans</li>
<li>July to July- Supersci</li>
<li>Rebel, Rebel- David Bowie</li>
<li>Misplaced- Mew</li>
<li>I´m so lonely I could cry- Volbeat</li>
<li>Elected- Alice Cooper</li>
<li>Boy cried wolf- Patti Smith</li>
<li>Sur le fil- Yann Tiersen (Amélie soundtrack)</li>
</ol><div>Jaha, det här var alltså dagens utmaning? Happ!</div>Sannanhttp://www.blogger.com/profile/16774592317955497088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4913728152091635604.post-57329538587949783722011-10-06T09:58:00.002+02:002011-10-06T10:01:26.445+02:00Dag 10 – Diskutera din första kärlek och första kyssDiskutera? Inte berätta? Och första kyssen och första kärleken är inte ett dugg sammankopplade. Första kyssen kommer jag inte ihåg. Nej helt ärligt, det sägs att man ska tänka tillbaka på sin första kyss med något drömskt i blicken men jag kommer verkligen inte ihåg. No offense, den som nu var den första.<br />
<br />
Min första kärlek var Robert i gymnasiet. Innan hade jag inte varit riktigt kär. Jag såg då en lång framtid med Robba. Vi blev tillsammans i gymnasiet och det tog slut strax innan jag flyttade till Sundsvall. Vi hade ett litet uppehåll då vi flyttade isär men det var ganska kort.<br />
<br />
Jag var svarthårig och han var långhårig. Hans ganska högljudda och indiskreta sätt lockade mig, det var inte direkt något romantiskt och mjukt över honom. Dessutom var han skejtare och spelade bas, det var jag svag för. Vi började flirta med varandra på helgon.net trots att vi gick i samma klass. En community som var för diverse subkulturer som hårdrockare, synthare och numera emosar. Emosar fanns inte på den tiden, åtminstone hette det inte så. Sedan flirtades vi lite på GKO-lektionerna (Grafisk kommunikation) och jag hjälpte honom ganska mycket för att få vara nära. Till slut bestämde vi att ses över en film. Vi sågs hemma hos Robba med hans bästa polare Marcus och såg på film. Han for så lägligt hem ganska tidigt och sedan satt vi kvar i soffan och flyttade diskret närmre och närmre varandra. Sedan dess var vi tillsammans.<br />
<br />
Det som är fascinerande är hur kärlek till viss del förändras. Innan Robba kändes det som att jag aldrig varit kär på riktigt och med Magnus känns det likadant. Men kärleken nu känns mycket djupare än vad kärleken var då. Även om det <i>då</i> i allra högsta grad var riktig kärlek.Sannanhttp://www.blogger.com/profile/16774592317955497088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4913728152091635604.post-44968142398777394062011-10-05T19:23:00.002+02:002011-10-05T19:25:58.021+02:00Dag 9 – Hur du hoppas din framtid kommer att se utDagens ämne är väldigt snarlikt den om vad jag vill vara om tio år (jag har reda tröttnat på denna utmaning!). Jag kör en lite luddigare drömvariant. Jag lämnar realisten vid farstukvisten.<br />
<br />
Min förhoppning om framtiden är att jag och M lever kvar i det vi har nu. Alla får vara friska och krya. So far so good. Sedan hoppas jag också att vi inte har några bekymmer med ekonomin, vi handlar inte friskt men vi behöver inte få magsår om något stort går sönder hemma. En investering i stil med en pool känns inte heller i plånkan. Jag älskar att bada så det vore fantastiskt.<br />
<br />
Vi jobbar inte ihjäl oss utan vi har mycket tid för varandra och barnen. Vi kan ta med barnen på resor och lära dem världen.<br />
<br />
Min önskan är också att mamma och Anders flyttat upp, Astrid cyklar dit ganska ofta eftersom mormor bakar bullar då och då. Därefter kommer hon hem med en påse bullar och med mormor i släptåg.<br />
<br />
Och sist men inte minst! Jag har en superfin men ack så stökig ateljé där terpentinlukten får näshåren att krulla sig. Jag har hittat kreativiteten någonstans och jag bara fräser ur mig alster. M kommer in sent på kvällen för att få ut mig men först dricker vi lite vin.Sannanhttp://www.blogger.com/profile/16774592317955497088noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4913728152091635604.post-83735294313607316422011-10-04T09:26:00.000+02:002011-10-04T09:26:14.027+02:00Dag 8 – En tidpunkt då du kände dej mest nöjd med ditt livEftersom jag missade en dag i helgen tar jag mig friheten att hoppa över dagen om stjärntecken och låtsas att det var lördagens utmaning. Jag tror inte på astrologi och jag tror man kan läsa in vad katten man vill i det där. Istället tar vi morgondagens utmaning.<br />
<br />
I mångas ögon kanske det "ljuva singellivet" skulle ses som den bästa tiden. Du är fullständigt fri och ledig att göra vad som faller dig in. Somnar du aprak på en kompis soffa är det inte direkt någon som undrar var du är. Friheten.<br />
<br />
Men sanningen är att den där friheten är väldigt ensam. Att någon aldrig undrar var du är eller hur du tog dig hem och om du kom hem. Du äter dina middagar ensam, lägger dig ensam och vaknar ensam.<br />
<br />
Jag vaknar aldrig ensam. Jag har mina hjärtan nära. Mitt liv är uppgraderat. Jag bryr mig om någon, någon bryr sig om mig och dessutom finns det en liten som är beroende av mig. Jag är övertygad om att människan med rätt andra hälft är gjord för detta. Jag känner mig mer komplett. Som singel känns livet som en transportsträcka till just detta. Mitt liv i Sundsvall blev i backspegeln en tid mellan två olika liv. Jag var som i limbo.<br />
<br />
A och M gör mitt nu till det bästa.Sannanhttp://www.blogger.com/profile/16774592317955497088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4913728152091635604.post-66354507836831190242011-10-03T14:04:00.005+02:002011-10-03T14:43:51.715+02:00Dag 6 – Skriv 30 intressanta fakta om dej självFinner någon detta intressant stämmer rubriken. Om inte annat är det bara fakta. All kunskap är bra kunskap eller hur var det?<br />
<ol><li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Jag ville bli konstnär som liten.</span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Mitt betygssnitt från gymnasiet är 18, 5. </span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Jag hejar på Barçelona i fotboll även om jag är dålig på att följa laget ifråga.</span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Jag har varit med om två bilolyckor. Vissa kanske skulle hävda att jag har tveksam lämplighet som förare men jag måste försvara mig. Det var båda <i>olyckor</i> i sin rätta bemärkelse. Orsakade av yttre faktorer.</span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Mina öron är väldigt små.</span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Har haft sömnsvårigheter efter att ha sett Mars attacks. </span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Mustonen i Kent har vomerat i mitt badkar.</span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Samma band hade en tältturné och jag stod på gästlistan. Hade dock inget med mitt badkar att göra.</span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Ett tag samlade jag på frimärken, men det blev aldrig någon intressant samling då jag bara tog frimärken från nya brev.</span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Jag har kramat Musse Pigg.</span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Har varit spelkrönikör på Eskilstuna-Kuriren med egen bildbyline och allt.</span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Ett tag var jag helt övertygad om att min framtida bröllopsklänning skulle vara snarlik Lulus i Final Fantasy X.</span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Var en jävligt trulig tonåring.</span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Därför skulle jag vara lite svår i gymnasiet och gick därmed med svarta Underground-kängor, lilarandiga knästrumpor och ständigt färgade håret svart.</span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Ville fram tills för knappt två år sedan absolut inte ha barn.</span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Nu är Astrid det bästa som hänt mig.</span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Jag har recenserat hårdrock på <a href="http://www.werock.se/">Werock</a>, en webzine.</span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Alla mina fyra tatueringar betyder något även om den fjärdes betydelse är lite krystad.</span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Solen på höften är för att jag <i>alltid</i> ritade denna typ av sol förut. </span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Mina körsbärsblommor på höger underarm är av samma orsak samt min kärlek till dessa blommor. Även det att jag är fascinerad av den japanska kulturen spelar in.</span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Tre stjärnor symboliserar mina tre syskon och en döskalle i en stjärna står för alla nära och kära som finns i himlen. Denna vill jag dock mjuka till nu då jag är mer fylld av kärlek nu än då.</span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Nacktatueringen är en cover up, ursprungligen blev det en misslyckad sak som jag sedan målade över med något mer romantiskt.</span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Idag vill jag inte göra fler tatueringar, men gärna fixa till döskallen i stjärnan.</span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Jag har jobbat på Rabén & Sjögren, världens roligaste jobb!</span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Jag flyttade till Sundsvall en månad efter att jag bestämt mig. </span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Är allergisk mot pollen och hund.</span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Jag har bevittnat en riktig obduktion. </span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Har haft musikerdrömmar och försökte med bas men insåg att jag saknade talang.</span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Svarar högt på frågorna när det är frågesportprogram på tv.</span></li>
<li><span class="Apple-style-span" style="font-size: x-small;">Lyckades få ur mig alla dessa saker.</span></li>
</ol>Sannanhttp://www.blogger.com/profile/16774592317955497088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4913728152091635604.post-8637223035833828872011-10-02T20:15:00.000+02:002011-10-02T20:15:38.387+02:00Dag 5 – En tid då du tänkte avsluta ditt livNi som följt mitt liv, min blogg eller både och vet att jag mått si och så under en period. Jag har varit så pass deprimerad att jag gått hos kbt-terapeut och ätit Sertralin. Jag har mått riktigt dåligt. Orsakerna är många. En del bakslag som jag inte bearbetade och talade om när de skedde. Jag har även varit hemskt dålig på att tala om ifall jag känner mig kränkt eller missnöjd. Detta trots att jag har integritet för en halv skolklass. Men där sa nog stoltheten ifrån, jag skulle inte visa mig svag eller "gnälla". Nej nej det gör man inte min vän!<br />
<br />
Jag har aldrig skadat mig själv. Depressionen med panikångestattackerna tog mig aldrig dit. Jag har inte ens slagit knytnäven i någon dörr (detta skulle säker en hjärnskrynklare ha en teori om också..).<br />
Jag kan heller inte erinra mig om att jag tänkt tankar som inneburit att kasta in handduken. Jag har inte velat avsluta mitt liv helt enkelt. Det har inte varit roligt att leva alla gånger men döden såg jag aldrig som en lösning.Sannanhttp://www.blogger.com/profile/16774592317955497088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4913728152091635604.post-62499260561526719722011-09-30T10:31:00.001+02:002011-09-30T10:33:09.881+02:00Dag 4 – Din syn på religionDagens ämne är något av mitt paradnummer. Jag och religion kan även i en monolog bli en hetsig diskussion. Dock är jag inte ateist, jag förnekar inte att Gud eller något liknande väsen finns för jag har inga bevis för detta. Jag har heller inga bevis att det finns. Jag är nog vad man kan kalla en ateistisk agnostiker. Jag tror inte på Gud men jag kan inte bevisa att det inte finns.<br />
<div><br />
</div><div>2008 gick jag ur Svenska kyrkan utan några som helst tvivel. Jag anser att det är lika fel av mig att tillhöra detta trosamfund som vilket annat som helst. Jag tror inte på Allah, tillhör därför inget muslimskt samfund och jag tror inte på Gud och ska då heller inte tillhöra Svenska kyrkan. Jag är alldeles för icke-troende för att ens vara med på något fint traditionsenligt vis.</div><div><br />
</div><div>Många finner sitt liv i sin tro, hela tillvaron skapas utifrån denna världsbild. Hos vissa är denna världsbild timid och i allra högsta grad privat. Hos andra är den extrem och ortodox. Jag vägrar att sälla mig till bägge delarna då jag så kraftigt anser att religion skapar elände och splittring i världen. </div><div><br />
</div><div>Jag anser att man kan göra goda saker för andra människor utan att kalla sig troende. Jag behöver inte några budord för detta. Människan har visat att man även med gudatro är ond. Hur många människors död har inte skett i religionens namn? </div><div><br />
</div><div>Jag är döpt och konfirmerad i kyrkan men kommer inte döpa Astrid och jag och Magnus kommer inte gifta oss i kyrkan. Det skulle vara hyckleri.</div><div><br />
</div><div><br />
</div>Sannanhttp://www.blogger.com/profile/16774592317955497088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4913728152091635604.post-55842903211965500532011-09-29T16:19:00.002+02:002011-09-29T16:28:00.362+02:00Dagens i-landsproblemDen 15 oktober ska vi ha namngivning för A. För det måste hon ha finkläder. Väl på stan undrar jag, hur fin ska hon vara? Dopklänningar har man sett, de är ju fullständigt massakerade av spets och rosetter. Detta är något jag gärna väljer bort i samma veva som jag väljer bort dopet.<br />
Hon kan ju heller inte bara ha en vanlig trikåklänning. Nej, det skulle vara tråkigt. Därför tog jag fånen till shoppinghjälp och filmade därmed tre exempel på superfinklänning, finklänning och alldaglig dito. MMS:ade sambon min och fick tillbaka "inte en aning". Så där ja!<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br />
</div>En fin klänning blev det ändå och de övriga på HM:s barnavdelning lär ha undrat varför jag pratar högt för mig själv medans jag sveper med telefonen över plaggen. Har även i min (digra) erfarenhetsbaserade studie konstaterat följande; Lindex har bäst vardagskläder till små som inte är för söta och inte för dyra, HM har trista vardagskläder men en del fina festkläder, KappAhl är allmänt trista och Polarn o Pyret dyra och inte alltid så kul. Nu vet ni det.<br />
<br />
Delar med mig av videon. Täppt i näsan är jag också. Dogma, yes sir!<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.blogger.com/video.g?token=AD6v5dx2xbJlTr2pOuBF2bifR5lJ5CIGIRXRLLagD_22Lo8J2BR4yqNBeoDk4_Ttkqrxpj7zBx8lu3txP8ApR1Noag' class='b-hbp-video b-uploaded' frameborder='0'></iframe></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br />
</div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><i>Ps. Känner mig väldigt ringrostig på skrivarfronten, jag hoppas det släpper snart. </i></div>Sannanhttp://www.blogger.com/profile/16774592317955497088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4913728152091635604.post-29939313283469267302011-09-29T10:14:00.001+02:002011-09-29T10:16:01.882+02:00Dag 3 – Din syn på droger och alkoholFrågan om alkohol besvarade jag i en rätt hyfsad form i föregående inlägg. Däremot kan vi prata om detta med droger.<br />
<br />
Droger är vare sig nyttigt, lagligt eller festligt. Som Nina Hagen sa under bokmässan angående droger; jag varken röker, äter, injicerar, dricker, andas eller på något annat sätt nyttjar droger. Hon formulerade det bra mycket festligare och omständigare än jag men minnet sviker. Kontentan är, jag nyttjar inte illegala droger. Alkohol nyttjar jag dock då och då.<br />
<br />
Alkohol är lika mycket drog som det andra, men det är en del av vår kultur. Ungefär så som marijuana eller kokablad är i andra delar av världen. De är illegala men jag ska inte principmässigt fördöma dessa. Varför? Ja, bara för att alkoholen är accepterad här och inte dessa är inte alkoholen bättre. Den slår sönder familjer och människor precis som illegala droger gör. Frågan är snarare var man ska dra gränsen för mänskligt förfall? Vad är en "snäll" drog och vad är en "ond"? Vi kan nog vara ganska överens om att methamfetamin, kokain och heroin är onda droger som förstör en människa snabbare än en grisblink. Men de som stannar i marijuana eller haschmissbruk, är de sämre än alkoholister? Är morgonrökat sämre än en 75:a till morgonkaffet?<br />
<br />
Droger är av ondo. Men betänk också, hur bra är alkoholen som är vår folkdrog?Sannanhttp://www.blogger.com/profile/16774592317955497088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4913728152091635604.post-22752449445930962792011-09-28T15:42:00.000+02:002011-09-28T15:42:41.594+02:005 tecken att man är morsaFörutom det rent uppenbara att man har en unge vid sin sida har jag även utvecklat fascinerande åskådningar på saker. It's aaaawesome.<br />
<br />
<ol><li><i>Min lilla sötfis kommer aldrig, aldrig få tatuera sig</i>. Jag hoppas att jag kommer (s)tatuera som dåligt exempel och att Astrid kommer tycka att det är skitfult. (Rolig ordvits här ovan va? Sådär Aftonbladet-vitsig...)</li>
<li>Jag som festade mig genom hela Sundsvall och flera varv till är grymt ointresserad av fylla numera. Det är i högsta grad oansvarigt! Nja, så hårt är det inte men närapå. Tänk om det skulle hända henne något och man skulle behöva åka in på akuten, <i>aprak</i>?</li>
<li>Att lyssna på lite dödsmetal en regnig eftermiddag har aldrig skadat någon. Ja, kanske mina grannar i Sönnsvall men för övrigt, nej. Men i dagsläget vill jag lära kidet <i>trevlig</i> musik. Dit räknas inte dödsmetal och ska jag vara ärlig så använder jag bara ungen som förevändning. Jag är skitless på metal och hela den kulturen. Fick en för stor dos i storstan.</li>
<li>Allt ska vara <i>praktiskt. </i>Nog för att jag inte varit den som älgat runt i högklackat. Jag har ej heller stått någon längre stund framför spegeln och nu har det i dagsläget blivit i det närmaste obefintligt.</li>
<li>Det mesta jag googlar har att göra med bebis. Mina senaste sökningar är exempelvis <i>"Hur mycket lavemang till bebis?"</i> och <i>"Hur mycket ska en bebis bajsa som äter mat?"</i>.</li>
</ol>Sannanhttp://www.blogger.com/profile/16774592317955497088noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4913728152091635604.post-38220250084563973982011-09-28T09:47:00.000+02:002011-09-28T09:47:56.055+02:00Dag 2 – Var du vill vara om 10 årDet är nu jag önskar jag kunde dela med mig av mina högtflygande karriärsplaner och mål. Tyvärr får jag göra er besvikna på den punkten för dessa har nog aldrig funnits i denna lekamen. Hade det funnits så hade jag nog uppnått dessa, åtminstone halvvägs, då jag faktiskt är målmedveten. Men just med karriären har jag inte haft några mål att jobba medvetet mot. Att tjäna mycket pengar är för mig inget självändamål. Jag ser mycket mjukare värden. Med högre lön kommer också en högre arbetsbelastning och därmed högre frånvaro hemmavid. För mig är det väldigt viktigt att få finnas för Astrid under uppväxten. Jag hoppas att jag om tio år jobbar på en arbetsplats där jag trivs och kanske gör någon slags skillnad för människor. Med tanke på min kompetens kommer jag nog jobba inom medieproduktion, kanske med någon ekonomisk touch.<br />
<br />
På det privata planet hoppas jag att vi bor kvar, är friska och har en mysig stuga vid något vatten. Gärna vid en sjö inåt, uppåt landet. Där sitter vi på verandan på morgnarna och äter frukost och ser på hur Astrid njuter av sommarlovet med massa bad och lek. Felix och Elton kanske kommer och hälsar på, de är ju faktiskt närapå vuxna då. Jag och Magnus har varit gifta sedan många år och alla är friska. Vi har ingen hund ännu för vi har inte kommit överens om vad vi ska ha. Magnus vill ha en grand danois och jag en liten dvärgschnauzer.Sannanhttp://www.blogger.com/profile/16774592317955497088noreply@blogger.com0