När jag gick från jobbet idag kände jag ett slags vemod blandat med glädje. Jobbet var bland annat anledningen till att jag flyttade hit. Elever och kollegor är det som har varit i min omgivning senaste året. Vad blir då kvar nu när jag gått på semester? Ingenting just här i Sundsvall. Detta insåg jag ikväll och jag blev nog lite nere. Mitt samtal med Fredrik som jag längtat efter hela dagen blev mest bara lite konstigt. All luft har gått ur mig och det känns väldigt konstigt att jag inte ska till jobbet på nästan åtta veckor. Tur är så kommer jag fly fältet och semestra med älsklingen och även hitta på roliga saker med kompisar neråt Tuna och busa med systrarna i Docksta eller fjällstuga.
Men vad har jag här? Detta måste åtgärdas.
Antar också att tomheten är en del av semesterinvänjningen, speciellt då man är lärare. Kanske... Tills jag kommer på banan lyssnar vi på Foundtions med Kate Nash och hennes heta brittiska accent.
Bildtext: jag och syrrorna med photoboot, lektes med för ett år sen då jag väntade på anställningsintervju på nti.
Imorgon eller på torsdag ska jag vaxa benen. Shit vad roligt! (aj aj, någon som känner sig sadistiskt lagd och vill göra åt mig?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar