Mitt liv som vuxen har sakta men säkert tagit steg tillbaka från det att jag flyttade hemifrån och levde den så kallade tomtebolyckan. Vuxenpoängen stod som spön i backen under Årbygatan-tiden. Sedan gick det åt skogen med dem. Jag gick in i en era av obeskrivlig lathet gällande hushållsarbete. Men då jag är något pedantisk blev det en plåga då jag kände att jag var tvungen att piffa till och städa. Och tomtebolyckan då? Vad är det? Jo, den kända visan; blir tillsammans i gymnasiet, flyttar ihop, förlovar sig och lever supervuxet. Det där fick man dock äta upp när man kände rastlösheten i benen och irritationen över den man lyckats byta ringar med. Alla lever väl alltid någon gång i tron att gräset är grönare på andra sidan. Det roliga i hela visan är att det faktiskt är det. Inte alltid, någon gång har man nog gått på tillräckligt många gräsmattor för att känna sig nöjd, synd bara att man tydligen verkar ha grava svårigheter att bli kär.
Och helt osökt, ett sjukt roligt minne dök upp helt plötsligt från förra sommaren då jag söp mig ur Eskilstuna. Jag och Lina. Det är kärlek det. Fast på en annan nivå.
Och jag fortsätter äta av mina evighetslakritsar.
2 kommentarer:
Du måste definiera "roligt minne"
Gick igenom det mesta vi gjorde förra sommaren och det mesta är/var jävligt roligt.
SItter och tokgarvar i just nu.
Det jag alltid har sagt, vuxenpoäng är sjukt överskattat. Och kollektivtrafik is the shit, apropå ett helt annat inlägg.
Skicka en kommentar