"[...] and you are free to bring your good looking friend."
Denna där good looking friend är jag. Jag garvade gott men blev smickrad som fan.
Man vill inte låta självgod. Såklart. Jag lider ingen brist på komplimanger och dylikt. Pudelns kärna är vad dessa komplimanger gör åt en. Trots att man i bästa fall kan höra positiva saker om sig själv varje dag kan man känna sig ensam. Problemet är väl snarare att man vill känna att någon ser en helt? Eller vad är egentligen grejen? Komplimanger är flyktiga. Ska jag vara helt ärlig vet jag inte riktigt vad jag menar.
Komplimanger bygger ingen självkänsla, bara självförtroende.
Kvällens låt på repeat: Trigger- In Flames
[...] I am running from something that I don't know
I am searching for something, which way to go?
I am trying to separate what's real
I'm running in a wheel
Is it dark or is it bright?
What's the latest on the screen?
Please tell me my name
I haven't checked it today
From green to red our days pass by
Waiting for a sign to tell us why
Are we dancing all alone?
...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar