Sluddrigt tal och vinglig på fötterna

Riksgränsen 2010. 

Jag längtar efter en stadig fylla. Jag längtar efter mysiga vinnätter. Jag vill sitta hela natten och surra mer och mer irrelevanta saker i takt med mer och mer alkoholintag. Dansa fuldans och gå igenom det mest obskyra som går att finna i musikmappen. En sådan fylla hade jag senast min kära vän Jennie var uppe i somras. Mina leggings gick sönder (läs: M tog tag i hålet på ena benet och gjorde ett ännu större hål) och jag dansade runt i tunikan och trosor. Vi skuttade runt i otakt på vardagsrummet, lyssnade på Blümchen, Ministry och Rammstein samt en massa saker därimellan. Vi var fulla som stryk. 

Ett annat härligt sommarminne av den mer alkoholhaltiga naturen är när vi var i Riksgränsen på midsommar. Voine, voine. Sjukt roligt. Vi hade morgonen i stort sett som nyktra men sedan korkades det upp, igen. Det var jäger, champagne, bra öl, fulöl. Det var personskador och det var bad i Torneträsks granne, det var luddiga samtal och det var musik. Och icke att förglömma, oerhört knapphändigt med matrutin.

Det finns något väldigt politiskt inkorrekt och omoraliskt i denna önskan känner jag. Speciellt när man ska bli så vuxen att man ska bli förälder. Men ser man till mina föräldrar som det oftast festas med så verkar det gå bra ändå. Någon kanske säger att jag kan dansa fuldans och skutta ändå. Nja, inte skutta men du hajar poängen. Jag kan ha roligt utan sprit men saken är den att jag saknar mina och M:s vin- eller whiskynätter eller kvällar med grogg som mot senare delen balanserar på gränsen till att urarta. Jag är sugen på gott vin, en god whisky eller grogg men jag är också sugen på effekten av dessa. Dessutom blir kontrasten en trött och gravid undertecknad mot partyglada gäster oerhört tröttsam ibland. 

När jag slutat amma, ja då ska jag ha en sluta-amma-fest om det så bara innefattar mig och M. Vi har kul utan sprit, med sprit, utan annat sällskap och med sällskap. Det är kärlek det. 

Nu skålar vi i päronsoda! Skål!