Jefla skitkort

Mitt statoil-kort, min enda parkeringsräddning har pajat. Magnetremsan är kaputt, död och begraven och så vidare. Jag satte mitt hopp till pantflaskorna här hemma så jag kunde få lite cash. Jag gick således till Ica efter jobbet. Det räckte till 2 dagars parkering a´ 15 kronor. Alltid något. När jag stod där med skakig, frusen hand och räckte fram pantkvittot önskade jag att jag de senaste månaderna druckit mer läsk. Detta må vara den enda gången jag gör det.
Imorse fick jag då alltså gå till jobbet. Utan att titta på vad celsiusmätaren stod på traskar jag ut med Converse, ingen mössa och så tajta jeans som gav effekten av att mina lår vilken sekund som helst skulle gå av. Dessutom var det glashalt på sina ställen och jag blev "omkörd" av pensionärer i rejäla vinterskor med broddar. Jag kunde bara ana mig till deras tankar om "ungdomen nuförtiden". Jag känner mig dock inte kränkt då jag inte vill ha broddar på ett par rejäla vinterskor från Ecco. Även om ett par hyggliga vinterdojor vore på sin plats. Converse kommer nog aldrig anses som den ultimata vinterkängan. De två hålen på sidan känns helt klart onödiga vid cirkus tio minusgrader.

Prisar min radio på mobilen idag, har glömt att ladda min ipod med energi och bra musik. Saknade den väldigt mycket men härligt att mobilen kunde kliva in som en hyfsad vikarie i alla fall. Det gjorde min dag bland annat. För övrigt har dagen varit omväxlande i humör och sinnesstämning. Har fått vara gruvligt irriterad och otålmodig, glad som få, fått skrika högt in i en mikrofon och har äntligen fått två elevers egenskrivna bok i min hand. Nu är det bad och musik som väntar. Senare telefondejt och en kopp varm te.