måndag, juni 30, 2008

Semesterbilder del 1

Mollösund Kolla här!

Tänk att man alltid lyckas hålla omvärlden uppdaterad.

Snabbuppdatering i väntan på frukost


Frukosten här på pensionatet är försvunnen. Halv nio skulle den serveras men dörren är låst och det finns inte tillstymmelse till frulle.

Metaltown var asgött andra dagen, dock var jag förbannat trött. Götet fint men kollektivtrafiken jobbig. In Flames och Nightwish var absolut bäst. In Flames dock helt outstanding. Pojkarna har blitt stora och hade en väldigt påkostad show. Bilder kommer sen.

Nu är jag i Mollösund. Det är alldeles underbart och jag trivs som fisken i vattnet här bland alla klippor och röda sjöbodar.

Bild: Fredrik

Ps. trådlöst internet verkar finnas även på dessa småställen nowadays.

lördag, juni 28, 2008

Metaltown dag 1


Mobilblogg. Kortfattat. Dagens skörd blev som siat skral. Hardcore superstar var trista och fjortismetalbanden sög as usual. Tiamat däremot var underbara. Bild ovan. Nu whisky och vård av rygg och fötter.

måndag, juni 23, 2008

Kort resumé

Ingen bilddokumentation ännu.

Midsommar underbar på alla de vis, kopiösa mängder sprit och musik och trevligt sällskap. Bra presenter och helt enkelt världsbäst. Detta slank ner i presentsamlingen:

- En grön fin Sigvard Bernadotte-bunke.
- Min kära aqua fusion-kräm
- En ansiktsrengöring från samma märke.
- Gucci envy me
- Sommardäck! Finfina Continental premium contact.
- In Flames- A sense of purpose
- Nitbälte (Fredrik ville ha tillbaks sitt eget)
- En bok
- En chokladkaka
- En liten lysande figur
- Metaltownbiljett, dock ännu inte överlämnad från givarna.

Idag vaknade jag av frukost på sängen. Vi är i Uppsala och ska snart dra ner på stan. Det är lite lurrigt väder, stor kontrast mot helgen alldeles strålande väder. Varmt och soligt. Till och med midsommar var fin.

Nu ska jag göra mig iordning medans Coheed & Cambria dundrar på. Hejpa.

torsdag, juni 19, 2008

Bloggen semestrar

Nu ikväll så börjar semestern på riktigt. Det betyder i stort sett att jag slutar dagdriva och gör något med mitt liv. Nu har Fredrik anlänt och imorgon gör vi vårt första stopp uppåt i Docksta för att sedan ta oss ner till Götet och uppåt västkusten. Med vissa mellanlandningar.

Kanske att jag mobilblöggar något värdelöst men frankly, hur intressant är det?

Skor, kläder, bikini, sprit och systemkamera är packade. Imorgon är jag packad (okej kunde inte låta bli).

Ses om cirkus två veckor. Men då blir det åka av här på bloggen. Fatta den resumén.

Psst.. jag fyller hela 24 år på måndag. Jag försöker haussa upp det hela eftersom det känns mer upphetsande att klaga på FRA-lagen än att fylla år. Inte på grund av åldersnoja men när man nått en viss ålder, vilken är osäker, så slutar födelsedagar att vara magiska.

Minne, kära minne

Varför känns det alltid som man glömt tusen saker när man packat? Trots packlista?

Jag har dessutom som vanligt, säker alldeles för mycket med mig. När jag ska packa och sålla ut så är jag så tjejig att jag nästan kräks. En sak att packa effektivt för Tysklandsresor men denna packning ska inte vara effektiv. Uppenbarligen. Jag ska vara borta två veckor och jag har ingen aning om allt jag packat är relevant. Jag låter det vara, allt ska ändå vara i min bil så jag bestämmer.

... jag har ännu inte bestämt mig vad jag ska ha för skor med mig.


Nu tar jag dock en paus och går in på myspace, måste se vad Maiden har för förband. Har aldrig hört Avenged Sevenfold.

Kärlek


Så jävla rolig bil. Någon som känner sig manad nu inför min födelsedag? Inte det. Osis. Jag fortsätter min tur, jag mobilblöggar och är nu i Stöde. Hej.


Ps. bilen är mig till låns då min egen är inne på verkstad och får nya sulor.

Check

- Tvätta
- Besöka systemet
- Packa (måste göra en packningslista)
- Äta (tro mig, när jag är ledig glömmer jag att äta)
- Ta det lugnt
- Semesterförbereda blommor

... men inte tror jag det blir stressigt för det. Varje grej tar ju ingen tid alls, nästan.

Jag har en förkärlek för Blue water high på Hej hej sommar. Nu lyckades jag precis pricka in det med frukosten till min stora glädje. Visste inte att det gick den här sommaren också. Sa jag att jag fyllde 24 på måndag?

onsdag, juni 18, 2008

Mina blommor. Hejdå.

Under semestern kommer mina blommor dö. Mina orkidéer, min trollhassel på balkongen och den där konstiga växten i vardagsrummet. Namn okänt. Ursrpung, minnet sviker mig där. Det som kommer vara vid liv förhoppningsvis är mina suckulenter av diverse slag. Heja tjockbladiga växter.

Gick bra i fotbollen för övrigt. Eller inte. Jävla antiklimax det där. Hur som, jag har vaxat benen ikväll. Det var inte direkt behagligt men inte så illa som jag kom ihåg att det var. Synd bara att jag aldrig får med småfjunen men dem syns väl inte å andra sidan. Nu funderar jag på läggdags. Trots otroligt låg aktivitet idag så är jag snortrött och huvudet gör ont.

(kladdkakan på Tant Anci och fröken Saras eko-café var god. Rabarbersaften likaså.)

Tistlar, bleka fötter och sommar

Jag var ute vid havet och sommaren idag.







Syndigt

Jag har sovit syndigt länge, dock kommer straffet alldeles för snabbt. Man blir ju så djävulskt mosig av att sova för mycket. Varför säger inte kroppen stopp?

Vädret inbjuder inte till balkonghäng tyvärr. Idag kommer det fikas. Jag ska ta med mig min nya close up och den lilla boken som följde med och sedan ska jag sitta och fika. Länge. Ett litet fikaavbrott blir det, en fika med kollegor.

Jag vill ha lite ny musik att inviga sommaren med, Opeth i all ära men sommarmusik. Mötley har jag lyssnat på så jag nästan kräkes och Aerosmith likaså. Jag letar nog fram lite vanlig pop och rock från gömmorna. Caesar´s kanske.

tisdag, juni 17, 2008

När jobbet är slut så står man här


När jag gick från jobbet idag kände jag ett slags vemod blandat med glädje. Jobbet var bland annat anledningen till att jag flyttade hit. Elever och kollegor är det som har varit i min omgivning senaste året. Vad blir då kvar nu när jag gått på semester? Ingenting just här i Sundsvall. Detta insåg jag ikväll och jag blev nog lite nere. Mitt samtal med Fredrik som jag längtat efter hela dagen blev mest bara lite konstigt. All luft har gått ur mig och det känns väldigt konstigt att jag inte ska till jobbet på nästan åtta veckor. Tur är så kommer jag fly fältet och semestra med älsklingen och även hitta på roliga saker med kompisar neråt Tuna och busa med systrarna i Docksta eller fjällstuga.

Men vad har jag här? Detta måste åtgärdas.

Antar också att tomheten är en del av semesterinvänjningen, speciellt då man är lärare. Kanske... Tills jag kommer på banan lyssnar vi på Foundtions med Kate Nash och hennes heta brittiska accent.


Bildtext: jag och syrrorna med photoboot, lektes med för ett år sen då jag väntade på anställningsintervju på nti.


Imorgon eller på torsdag ska jag vaxa benen. Shit vad roligt! (aj aj, någon som känner sig sadistiskt lagd och vill göra åt mig?)

Självförtroendedipp

Var ute och sprang nyss. Har haft en liten självförtroendedipp senaste tiden. Ju närmare bikinisäsong vi kommer. Det där vanliga tjejer får komplex över. Magen är nog min värsta fiende och har alltid varit, även när jag tränade friidrott som mest har jag haft putmage. Visserligen kombinerat med min ganska kraftiga svank. Men ändå. Den är där och jag trivs inte med den. Men samtidigt får jag aldrig tillräckligt med motivation att träna, speciellt inte då jag vet att den inte ens försvinner då. Skulle det inte vara idealbilden just nu så skulle jag nog inte bry mig men nu bryr jag mig. Jag är inte starkare än så, mediebilden tränger in även hos mig.

Vi har väl alla stått framför spegeln och känt oss tjocka, fula och undrat hur fan man ska se ut egentligen. Får smått, för stort för mycket, för lite. Att bara må bra och se ut som vi gör borde vara rättesnöret. Jag äter hyfsat sunt och jag får mycket vardagsmotion. Jag vill inte gärna ta till någon slags späkning för att se ut på ett visst sätt. Jag är ju jag.

SEMESTER

Nu har jag semester och har haft det i två timmar. Jag vet inte alls hur jag ska fira in detta men sjukt skönt är det.

SEMESTER, ordet ligger bra i munnen.

Det måste vara jobbigt

Att vara en sådan som tycker saker hela tiden om allt. Finns inget som undgår ditt kritiska öga eller öra. Du irriterar dig på allt och din egen åsikt är den som gäller. Det kallas att vara besserwisser. Lägga energi på att alltid ha rätt, alltid vara värst och att alltid alltid tycka att saker är irriterande. Onödigt.
Alla irriterar vi oss på saker men en del väljer inte sina strider alls utan går urksiljningslöst genom fältet av dålig musik, filmer, litteratur, konst och människors sätt att vara.

Ödmjukhet. Det behöver inte nödvändigtvis behöva beyda att du är jante och tråkig. Varken du eller jag står för sanningen.

Min lilla birdie

Okej sista nu om Spore (ett spel jag gillar trots att jag bara har trial)
video

... om man designar monster borde man kunna titulera sig själv som monsterdesigner.

Min förstfödde



Spore Creature creator. Här är mitt första monster. Ganska söt faktiskt.

Idag, idag börjar semestern

Det är några timmar kvar men det bortser jag ifrån. När jag vaknade imorse och insåg att det var sista morgonen på åtta veckor som jag är tvungen att gå upp vid denna tid ofrivilligt. Imorgon ska sovas och om vädret är på min sida blir det balkonghäng hela dagen.

Jag kommer ha semester. Mina allra första riktiga semester. Känns helt sjukt.

Planer de närmaste två veckorna:
- Ta det lugnt fram till torsdag.
- Fredrik dyker upp samma dag.
- Upp till Docksta för mysigt midsommar- och födelsedagsfirande.
- På måndag ner till Uppsala en natt
- Eskilstuna från tisdag till torsdag.
- Göteborg torsdag, Metaltown börjar fredag.
- Söndag åker vi till Mollösund på Orust. Bor på Emmas.
- Tisdag till torsdag åker vi till Hamburgö. En liten ö vid Hamburgsund där vi ska bo på ett mysigt Bed & breakfast inhyst i en fin gammal skola.

Det ska bli så sjukt skönt och så mysigt att ha två veckors semester med Fredrik. Musik, klippor, hav, skaldjur och kärlek. Finns inget mer jag önskar just nu.

måndag, juni 16, 2008

Utlåtande: Watershed


För det första, jävligt bra ny trummis. Och det här är nog en platta som kan kvala in som en av mina favoritplattor av Opeth.

Det inledande spåret golvar mig inte sådär som jag hört att skivan skivan ska göra. Men helt plötsligt kommer ett helt främmande element in. Kvinnlig sång! Låten Coil är riktigt fin. Det är en ballad som får inleda skivans första tre minuter. Jo du läste rätt, Opeth har gjort en låt som endast är tre minuter. Men inte misströsta, Opeth långkörare finns här. Snittet på låtlängd landar väl på åtta minuter. Helt okej tycker jag även om jag gillar långa låtar som gör tretusen tempoförändringar.
Kjoltyget som sjunger är för övrigt trummisen Axenrots fruga.

Musiken är utan tvekan Opeth, dock en ny trevlig sak är just trummisen. Där låter det lite annorlunda och han känns, för mig som novis, väldigt mångsidig. Då man hört många mer eller mindre trevliga trummisar med sina blast beats* som också har skiftande kvalitet så kan ju denna karl hantera detta. Och han gör det i ett Opethsammanhang väldigt trevligt. Även för ett ganska otränat öra som undertecknad.

Åkerfeldt gör som vanligt ett gott dagsverke med sina texter (ja, jag läser dem samtidigt) och med sin sång. Hur fan kan man ha så fin skönsång och samtidigt growla sådär på domedagsvis? Impressive. Men det visste vi redan.

För att inte gå in alltför djupt vad gäller skivan så kan jag bara ge både tummarna upp. Trots solen utanför sluter jag mig i Opeth mörker för ikväll. Skivan har golvat mig.


* Blast beats, slår på virveltrumma, bastrumma och cymbal samtidigt eller med varannat slag cymbal eller vad nu trummisen vill göra i snabb takt så allting öser mer. Har jag för mig.. fråga typ en trummis, jag vänder mig med begrepp jag har svårt att förklara men vet hur det låter.

Kvällens inlyssning

Trots att Opeth är lika lite sommarmusik som glad pop är vintermusik så ska jag ändå lyssna in mig på Opeth´s nya Watershed. Den har uppenbarligen hyllats i diverse medier både obskyra och mindre obskyra. Tydligen ska den bryta lite mot vad som varit de senaste albumen. En del tycker den tiden är tråkig, själv är jag en av få (verkar det som) som tycker om Damnation. En skiva helt utan growl. Jag tycker skivan är fin. Opeth är bra på att få den lätta akustiska gitarren att bonda med det tunga i en vanlig elgura.

Trots bristen på sommarkänsla så är jag redan Opethfrälst vilket gör rubriken lite missvisande. Ska det vara ordentliga inlyssningar så ska det vara sådant jag förkastat eller hört talas om. Eller om jag måste recensera. Läs den här sågningen av Machinery exempelvis. En inlyssning som inte var helt behaglig.

Återkommer med rapport angående Watershed. Heir apparent verkar hittills väldigt mörk.


Opeth- Porcelain heart

Corpse paint och 10-tums nitar



Vad är grejen med Corpse paint? Pionjären av corpse paint måste ha varit Alice Cooper, eller? Dock är det en milsvid skillnad mellan gamle Vincent och säg Dimmu Borgir eller Nifelheim. Eller något annat töntig black metalband. Jag hugger till med något så kraftfullt som töntigt. Vuxna män, gärna något plufsiga som står iklädda konstiga brynjor eller läderhängslen som korsas lagom vid ölkaggen. Sminkade med svart och vitt, det ska gärna rinna lite svinblod de köpt i frusen form på Ica också.

Att göra show av det på detta vis spelar inte direkt på mina strängar. Jag skrattar högt. Och jag kan inte lyssna på musiken. Hur låter egentligen black metal? Jag torde nog vara en dålig black metalrecensent. Jag vet, det är raska trummor, dubbelkaggar och en sång som närmast får mig att tänka på grisar. CD-omlsag som ofta är kvinnoförnedrande och patetiskt sympatiserande med killen med horn och bockfötter. Synthar och annat dylikt som bara får det att låta black metal. Darkt tranquillity har synthar men det skiljer sig väldigt mycket mot Cradle of filth (som för övrigt borde berövas sitt existensberättigande som band, vilket jag tror att de förstått). Cthulu dawn är den enda låt jag någonsin kunnat lyssna på med viss behållning. Men det är för mig black metal i någon popform. Hur nu det går till.

Anyway. Tillbaka till den lustiga sminkingen. Clowner ska vara roliga men de skrämmer mig, corpse paint ska vara läskigt och ont men det får mig att skratta högt. Har man missat något där? Eller är det jag som har skumma referensramar?
Sminkningen är en del av imagen och tar stora delar av musiken. Men vad gör det, jag tycker personligen att musikerna i dessa band rent generellt är dåliga (finns alltid undantag må jag tro) och då är de väl bra att några sväljer hela konceptet med smink, grisblod och annat svineri. För sviniga är black metal-musiker. På diverse sett.

Själv föredrar jag sympatiska hårdrockare i form av Peter Dolving, Johan Edlund, Fernando Ribeiro, Anders Fridén och andra som faktiskt inte känner att de måste leva upp till någon löjlig ond image.

Ps. har nu Metaltown-biljetten i min hand och nej, Dimmu Borgir och Nifelheim får ej ett besök av mig.

Vill ha!




Dark tranquillity-tröjan är fanimej den snyggaste bandtröjan jag sett på länge. Och Hallam Foe är min nya filmkärlek.

Sista sushin


Och den åt vi på taket. Nu ingen mer lunchsushi förrän i augusti. På arbetstid i alla fall.

söndag, juni 15, 2008

Att vara ett med ödet

Ödet, tajming eller slump. Vad vad man nu vill lägga sig i för kategori. Jag tror på ödet. Även om jag aldrig riktigt varit kompatibelt med det. Dessutom att lägga sitt eget öde i händerna på ödet fungerar inte heller riktigt för mig med kontrollbehov. Ni vet det där som alla säger att man ska fånga dagen, leva i nuet eller ja bara att inte oroa sig. Saker och ting antar jag sker om det är meningen. Men kan man inte styra denna mening själv något alls? Man har hört talas om självuppfyllande profetia. Dessa är jag nästintill expert på. Målar jag fan på vägen så sitter han snart där som en hälsingeväggbonad. Oftast är det också mindre roliga saker man målar upp. Därför kämpar jag ständigt med att inte låta denne fan uppehålla sig i närheten av en vägg. Det lyckas ibland, det misslyckas ibland.

Man har också hört om att bara man vill så sker det. Jag vill tro det senaste, även om det i viss mån kan kännas hopplöst och maktlöst. Framförallt kärlekens nycker (vem bestämde att kärlek skulle vara så flerbottnat och svårt men ändå underbart?)

För om jag inte ser positivt på det så gräver jag ändå min egen grav och dessutom har jag förbannat tråkigt och ledsamt på vägen dit. Hur ska man då göra för att lägga diverse fakta åt sidan? Sådana fakta som faktiskt grumlar ens sikt men som med lite is i magen kanske kan förändras?

Just nu är jag kärare en någonsin. Helgen har gått och mycket har klargjorts, nu sitter Fredrik på bussen hem och jag har tittat på film. I filmen har det pussats och kramats och det högg till i maggropen av längtan. Men på torsdag kommer han igen. Då börjar vår gemensamma semester på två veckor. By the way, filmen jag såg var Hallam Foe, den var fin och bra.

torsdag, juni 12, 2008

Efter en student

Och några öl. Och OP. Fan vad man är trött nu. Det syns va? Vi lyssnar på Too young to fall in love tills gaddarna är rakade och sminket borta.

Känner mig lika het som en rockstjärna inlagd på rehab. Tur att man i alla fall var tvungen att köpa en ny behå (sagt med grym ironi p g a min otroligt tragiska plånbok) idag som tvingar halva behagen utanför. Min axelbandslösa bh var ungefär lika pålitlig som Gene Simmons eventuella kyskhetslöfte.

... dagen har varit väldigt bra och första klunken av min estreja (estrella) var underbar. Och snälla läs inte det här inlägget.

onsdag, juni 11, 2008

Kickstart my heart

Känner mig helt apatisk och slut. Känner mig helt överkörd av ett tåg, uppslängd i ett träd och fullpumpad med något min kropp inte tål för att sedan få en avslutande bakfylla. Terminen är precis i slutskedet och energin lyser med sin frånvaro, jag är glad men trött men även gladlyntheten får stryka lite på foten. Min kropp vill vara i dvala just nu. För detta kör jag stenhårt på glad gammal hårdrock, eller i alla fall röjig. Det där med doom metal känns ute när sommaren är här och sinnet ändå är ganska så domedagsliknande.

Ändock måste livet skötas och jag ska nu diska. Men sedan blir det sova av.

Vem är skyldig?


Någon gen begåvade mig med när-jag-inte-borstar-håret-direkt-efter-dusch-blir-det-typ-lockigt. Det tillsammans med fukt i luften. Var i släktträdet finner jag det mån tro? Jag vet ännu inte efter 23 år om jag gillar det. Pigg jag ser ut för övrigt va?

Metabloggning

Sitter och slösurfar, ja jag vet. Arbetsmoralen har redan tagit sommarlov. Den for ut i samma veva som eleverna. Hittade diverse intetsägande bloggar från människor med kända namn och ansikten. En del skriver kasst, en del skriver vettigt. En del modebloggar om oväsentligheter och en del tar hela världens problem på sina axlar.

Bland annat hittade jag någon sådan där dokusåpakändis som knappt är känd längre. Hon har nya tuttar. Hon hoppade på trenden att minska brösten från vulgostorlek till ganska stora. Bara. Jag kan inte döma henne åt vare sig det ena eller andra hållet. Jag själv skulle dock aldrig utsätta mig för det hon gjort. Av både rädsla och av estetiska skäl. Hennes blogg är som många andra tjejbloggar. Viljan att synas. Men hon har redan synts och folk vet vem hon är. Kommentarerna till bloggen är fascinerande att läsa då de som skrivit skriver såsom de verkligen känner henne. Hur kommer det sig att bloggandet fört in en människa så nära inpå att det blir som att man faktiskt känner personen ifråga?

Jag har märkt det själv då man dras in i något slags bloggnätverk. Man känner varandra genom en blogg. En offentlig dagbok. Det här internet är fascinerande och skrämmande.

Tristess

Livets vanliga funderingar lyser med sin frånvaro, övrig sysselsättning likaså. Ettor och tvåor har gått på sommarlov och kvar sitter vi lärare. Räknar ner. På tisdag får vi också gå men innan dess är det studenter som ska hyllas och vi lärare ska festa. Mycket som händer men just nu är det lugnare än stiltje. Helgen är ändock det som hägrar mest. Två veckor har snart gått och det har gått väldigt långsamt, det går väldigt långsamt.

Föregående inlägg var en gammal fundering, inte inaktuell men något jag funderat på ett tag. Idag har jag inga gamla funderingar att luta mig mot. Himlen är jämngrå och luften blöt. Jag fick använda min tjocka sommarjacka idag. Fem grader stod termometern på, jag morrade.

Filt, kuddar och film alternativt musik. Det är ungefär på den nivån jag vill ha göromålen idag.

tisdag, juni 10, 2008

En kick åt ditt håll

Rättare sagt mot Constantin. Ett längre mer filosofiskt svar än man kan ge i kommentarsform.

Det handlar om De Stora Orden. Det där man känner efter ett tag. Jag vet exakt när jag kände att jag bara ville kräkas ur mig dessa ord men hur de också gjorde mig sjukt osäker och hur det var starten på något nedåtgående i mig själv. Självförtroendet flög sin kos och har väl kanske först nu återkommit. Det är inga ord som haglar i dessa dagar men får finna mig i att en del saker tar tid. Jag kan känna mig väldigt tjejig på det sättet. Jag vill mest jämt bara skrika ut det för jag känner så. Men varför alltid vara först med att skrika?

Kanske att jag var för tidig för mitt eget bästa. Första gången jag trodde det helt skulle slinka ur mig var när jag kommer från hallen och ser han stå med sushiriset och pyssla. Vi lyssnade på musik båda tycker om och han passar så bra i mitt kök. Då höll det på att komma. Jag höll mig dock ett tag och när det till slut blev olidligt så kändes det så konstigt på något vis. Det var mitt i natten i Uppsala och helt plötsligt hade jag, den som var cynisk och halvbitter tre månader innan, sagt Det. Och dessutom kändes det som att jag sa det för tidigt fast det kändes så naturligt för mig. Efteråt och en tid efter, ja fram till nu har jag nästan känt en ånger att ha sagt Det. Det gjorde mig osäker och kunde inte och kan i viss mån fortfarande inte se vissa positiva saker. Bara på grund av Dessa ord.

Vissa ord är så mycket starkare än andra och så fort du sagt just dessa blir du helt naken. Då har du blottat allt du har och det finns absolut ingen återvändo. Man går från att "bara" tycka om till något mer. Något som är så mycket större. Något som är så bra och så lyckligt. Det gör mig livrädd men tvärsäker i samma andetag. Men man vill inte alltid vara den som som skriker först.

I´m on my way.. I´m on my way.. Home sweet home

Precis hemkommen från lärarmiddagen på BiteLine och det slår mig hur mycket jag kommer sakna dessa. Trots att jag inte haft dem ens i närheten så mycket som de andra lärarna. Åh vad jag kommer sakna er ändå där i 3B!

Jag tröstar mig med en whisky och Mötley. Det känns helt okej, fotbollen kommer jag nog inte se. Jag orkar faktiskt inte.

Efter Lisas helg här och denna kväll känner jag mig nu barskrapad, tur att ingen ens påstått att en lärare är högavlönad. Men i helgen kan jag leva på mys och kärlek. Ja, man kan faktiskt leva på det. Jag gör det just nu. Fast på distans.

Jag ska försöka hitta något att ha på mig imorgon. En klänning med leggings är nog på sin plats. Med svullen pms-mage känner jag mig hetare än Carmen i L word. Skulle inte äggstockarna vara bra att ha senare så skulle jag utan tvekan ta bort dem. För det mesta suger det att vara kvinna rent fysiskt. Två veckor i månaden har jag pms-deppighet, två veckor har jag pms-blemmor och en vecka är man allmänt ofräsch och har ont i tuttarna. Drar man det till sin spets så kan jag säga att jag i cirka en vecka känner mig helt okej. Under årets 52 veckor så känner jag mig het 8 veckor av dessa. Det statistiska utslaget blir inte direkt upplyftande. Det finns många anledningar att inte vara bibelvän, denna är en av dem.




Vet ni vad poke-funktionen på facebook heter på svenska? Puffa! Haha.

Dagens saknadfras blir på spanska för omväxlings skull. Lo echo mucho de menos.

All denna kalligrafi

Jag har letat fram kalligrafipennan och kalligrafihanden. Det var länge sedan och jag kan inte säga att kalligrafi direkt sitter i ryggraden, men helt okej för att jag ska åta mig detta. Diplomen är utskrivna och jag ska skriva dit alla namn i en vacker handskrift. Min hand får prestationsångest och vissa namn får jag inte ihop ordbilden av. Men det blir förbannat fint i de namn jag får till.

Funderar på att sätta mitt namn längst ner i pytteliten teckengrad. Diplomen har blivit mina bebisar. Underligt hur det kan bli.

Hämtade ut min Maiden-biljett idag. Det kommer bli bra det här.

måndag, juni 09, 2008

Sommaren som tog semester


Jag vaknade imorse efter en lång natt. Jag kunde inte sova och stormen ven utanför. Björken trodde jag skulle ge upp och välta, krossa min ruta och fylla sovrummet med pollen. Fast så skedde inte, vilket var tur.
Igår kväll åskade det, spöregnade och blåste sedan. Det inte blir mörkt, ljust natten lång och då är det svårt att sova. Skymning och gryning kommer men aldrig natten.

Jag har ägnat dagen åt floskler, skrivit dessa använda ord och fraser. Vill helst skriva "Du är så jävla bra!" på varenda stipendiumdiplom jag tillverkade idag. Istället blev det superseriöst, det är nog mer på sin plats om jag ska vara ärlig. Idag tackade jag gudarna för mallsidor och att InDesign är så bra. Jag blev klar hyfsat snabbt trots att mitt grafiska sinne ville ha motiveringsraden på diplomet. Detta innebar att jag ibland fick slita mitt hår med, precis ja, floskler.

Den här veckan blir många avsked, en hel klass treor tar studenten och trots min ganska grunda relation till dessa kommer jag sakna många av dem. Dessutom är jag fortfarande i det läget att jag vid blotta åsynen av studenter tänker på min egen. Jag kommer nog få överaktiva tårkanaler. Alla dessa glada, salongsberusade i vita klänningar och stiliga kostymer gör mig blödig. Ben som har sprayats fläckiga med brun utan sol, mascara som runnit och slipsar som hamnar på ända. Studenten är också i mångt och mycket tragikomiskt. En studentmössa får du ta på dig bara du går i trean. Inga egentliga slutbetyg behövs och du kan ha skolkat hela trean, ändock står du där och skriker högst av alla hur jävla bra du är. Hur blev det så? Ja, nu slipper du väl eländet och konsekvenserna blir jobbigare än en redig bakfylla och skavsår.




Veckans schema:
- Morgonbitti picknick med 1C
- Lärarmiddag med 3orna på BiteLine
- Avslutning 1or och 2or på onsdag
- Student på torsdag
- Middag för personalen och tillhörande fest på torsdag
- Troligtvis bakis på fredag och då kommer äntligen Fredrik.

Som den exhibionist jag är slänger jag in en bild från min egen student. Hejpa.

söndag, juni 08, 2008

Hej och hejdå




Sedan flytten till Sundsvall har mitt liv kretsat mest konstant av härliga återseenden och jobbiga avsked. Och limbon där i mellan. Jag lägger ingen särskilt stor värdering i det hela utan kan bara konstatera. Saknad är det nya. Lisa har åkt och tiden har som vanligt gått för snabbt. Vi har gjort mycket men lite. Jag har visat Sundsvall från sin absolut bästa sida. Varmt men med sköna fläktar från havet. En långgrund strand med varmt vatten. Och en stad som var full av liv.

Gårdagens liv ute på Oscar hade dock en del övrigt att önska. Trots alltför tydliga och kanske dryga gliringar från min sida om avlägsnande fungerade det inte riktigt som tänkt. De medelålders männen med tillhörande kris limmade på oss. Det enda positiva de kunde förmedla var att de varit på höghöjdsbanan i Skule under dagen. Annars regnade diverse klichéer och gammalt material. Den superblonda killen som limmade på Lisa berättade att han bodde på Knaust. Jag sa till Lisa att det var det hotellet med fina trappen. Då kontrade killen till Lisa "Du kan få se rummet också". Äckligt och motbjudande. Själv fick jag en översolbränd, övertränad och överfull karl på min lott som jag tokignorerade. Hans kommentar på att jag jobbade som lärare "Fan att man inte går i skolan längre". Fyndiga killar. Vi gick sedermera därifrån.

Senare under kvällen hittade jag ett bekant ansikte och vi snackade In Flames, At the gates och Backstreet Boys. Det sistnämnda anser jag mig oskyldig till.

Kvällen fick ett någorlunda abrubt slut men det kan gå så ibland. Vi gick hem och jag var morsa och fixade och donade. På det stora hela var det en bra kväll.

Det som återstår nu är endast en tom lägenhet, en tom samarinpåse, en trött värdinna en hög smycken avlagda på köksbordet inatt.

Nu vill jag ha fredag igen. Jag saknar min Fredrik.

fredag, juni 06, 2008

Snabbuppdatering

Igår kom Lisa.
Vi premiärbadade i havet, faktiskt riktigt skönt. Vi låg i ett tag till och med.
Sedan fyllde vi magen med god sallad och gott vin. Lite mer av det sistnämnda.

Idag har firats nationaldag, vi har varit på stan, käkat sushi vid ån, varit uppe på Södra och nu ska är lagas mat. Och drickas vin.

Tja.

torsdag, juni 05, 2008

Lucifer och Lilith

När jag imorse vaknade vaknade jag med panik och klaustrofobi i kroppen. Jag ville absolut inte somna om. Jag var rädd att drömmen skulle fortsätta, vilket det ofta gör för mig. Jag kan vakna i panik, dricka lite vatten och somna om i hopp om att slippa drömmen. Jag gör det sällan. Det är som att trycka på en pausknapp. Fortfarande känner jag ett visst obehag.

Drömmen utspelade sig i morfars hus. Jag och Fredrik var där, trots att min käre morfar varit död i sju år. Vi skulle bada i poolen som låg i källaren. Det var något i poolen som inte stämde. Det var betong som ännu inte hade bränt och det såg ut som kakelväggarna skulle rasa vilken minut som helst. Jag vågade inte hoppa i. Helt plötsligt ser jag två figurer hänga upp och ner utanför i mörkret. Jag ser mig själv i speglingen i de enorma panoramafönstren. Jag ser också detta par, en kvinna och en man. Bleka och svarthåriga. De tittar på mig och skrattar. Jag känner hur paniken kommer krypande. Paret hoppar smidigt ner från sin uppochnervända plats. De rycker hatsigt upp dörren och går ner i ena änden av poolen. Där ligger de och bara stirrar. Jag frågar vilka de är. Lucifer och Lilith säger de i en kör. De är gifta och var syskon. Klaustrofobin blev alltmer påträngande.

Helt plötsligt kommer det in några odefinierbara varelser. Vad de gjorde är osäkert, vet bara att jag hade panik. Jag tog mig ut efter mångt och mycket, jag sprang upp till morfars nyckelskåp och hämtade förrådsnyckeln. Jag sprang in i förrådet och lade mig längst in i hörnet. Precis när jag lugnat mig ser jag spegeln mitt emot mig. I den ser jag mig och fönstret ovanför mitt huvud. Där står någon. Dörren skakar och jag vaknar.

Panik.


Dagens låt blir Moonspell- Dreamless (Lucifer and Lilith)

onsdag, juni 04, 2008

En första lyssning

Finns potential att gilla detta, gillar redan flera låtar. Det jag gillar är att det är ösigt, vackert och dramatiskt utan att bli episkt. Stundom låter det som gamla Paradise Lost och stundom sjunger Fernando som Peter Steele. Jag kommer inte ihåg Moonspell som så här. Jag hade för mig att jag ogillade hans röst. Detta tar jag i så fall tillbaka. Jag gillar hans röst, både finsången och growlet.

Låten som spelas i skrivande stund är Scorpion flowr (the feeble cut) och den är riktigt bra. Någon slags duett är det och det är vackert. Akustisk gitarr blandat med tyngd, någon slags spinett eller cembalo hörs också. Fint arr helt enkelt.

Det är bra med omvärderingslyssningar. Jag hade helt förkastat dessa portugiser. Precis som med Tiamat.

Kvällens inlyssning:

Moonspell- Night eternal, senast jag hörde något av portugiserna var i gymnasiet. Gillade det inte då. Av vilken anledning kommer jag icke ihåg. Ikväll ska jag ge Fernando och hans polare chansen. Killen är ju feminist för fan.

Hans kollegor i finska Impaled Nazarene uttalade sig så här:
- Jag hatar band som Moonspell eftersom de ger blommor till jäntor, vi i Impaled Nazarene knullar brudar i rumpan istället.
Då sa Fernando till Close up:
- Jag känner inga kvinnor som vill bli behandlade så och jag vill inte känna några heller.

Han säger också att han bejakar sin tjusning för det kvinnliga och att Impaled Nazarenes nedvärdering är helt meningslös. "En man blir inte manligare av att kväsa kvinnor, snarare tvärtom. Förnedrar man dem borde man inte få ligga alls."
Klok man. Han är en lång hårdrockare med buskiga ögonbryn. Tänk vad man luras av det yttre. Bara att han är så bra i sitt förhållningssätt så vill jag nästan tycka om Moonspell. Återkommer med utvärdering.

Ta dig i kragen kvinna.

Mental note: Till nästa terminsslut ska jag anställa en butler och en städerska. Kanske även en personlig assistent.

Nu måste jag städa, diska, laga mat, diska, packa upp (nej den står fortfarande ouppackad resväskan) och jag ska duscha. Det hade varit skönt om någon gjort allt detta åt mig. Just for today.

Min långsinthet vad gäller en specifik sak sprack idag. Jag kröp till korset och tänkte att äsch vafan jag får ge mig nu. Inte för att jag egentligen gått och tänkt på det. Men ändå.
Långsinthet ligger annars inte för mig. Jag glömmer och förlåter ganska snabbt. Både av minnesskäl och energiskäl. Varför gå omkring och komma ihåg bråk och dispyter en halv livstid? En del kan gå och muttra över någon viss person tiotals år efter händelsen. Ryggsäckar, alla dessa ryggsäckar. Folk borde kasta dessa i sjön, räta på sig och leva vidare. Att tänka bistra tankar om en särskild person lär inte livet få något mervärde av.
Dock är jag urkass att bearbeta sådana saker som borde bearbetas, ryggsäckar som är spända på tok för hårt och en omöjlig akrobatisk övning är det enda sättet att få av dem. Det kan jag nog inte kalla långsinthet utan snarare bara bagage som vi alla bär på. Mentala ärr som med tiden suddas ut. Beteendemönster som ligger dig till last men som för varje erfarenhet dämpar det.

Hur ska man då göra när tankar och känslor blir ett enda kaos och man spelar ett psykiskt twister? Ska man försöka nollställa tanken då? Börja om?


(det här är bara funderingar, jag är glad som en lärka.)

Vi börjar om.

Jag tog bort en massa inlägg. Klagan över bristande inspiration är väl än mer trist än att läsa huruvida jag spenderat dagen.

Jag är nöjd för övrigt med mitt nya utseende. På bloggen alltså.

tisdag, juni 03, 2008

Nu är det rökt



Nu ska jag dit. Jag kommer då hittills i mitt liv inte ha sett en så mäktig konsert. Förhoppningsvis. Det bästa är att under hela perioden mellan 17 juni och 13 augusti behöver jag inte ens fundera på om jag jobbar. Jävlar i min lilla låda vilken musiksommar det blir. Fattas bara att få se Haunted och Katatonia även om dessa känns fjuttiga i jämförelse med giganterna i Maiden.

Hejpa.

Jag gjorde en rövare och kollade ticnet först. Tänk att det fanns ett fåtal platser. Förut var det utsålt.

Hårdrock




Här firas det stort. Smällvärme på balkongen, en god bok om ett gäng heta killar och så whisky. Självklart fanns ett soundtrack med i bilden också. Idag bjöds det på Dark Tranquillity. Bra skit det. Efter e stund i hettan lade jag mig på soffan, vaknade en timme senare av att boken halvt kvävde mig. Rätt talande med tanke på att Mötley verkade ha den inverkan på folk i sin omgivning och på sig själva.

Jag lärde mig för övrigt en ny blanddrog idag; zombie dust, sätter typ kroppen på speed men stänger av hjärnan.

Frågan kommer osökt till mig; varför vill man utsätta sig själv för sådant där? Jag känner hur mitt svennebananhjärta sätter sig på tvären mot denna självdestruktivitet.

... ska vi satsa på en redig fylla du och jag Lisa på torsdag?

Must be this thing called karma baby

Varför? Jo för jag fick skatteåterbäringen idag också. Lite mer än väntat till och med. Jag öppnade ett nytt konto och stoppade in slantarna där, hur lockande det än är så ska dessa pengar gå till sommarens aktiviteter. Dessutom nu med däcken, ja då kan jag använda sparkontot till att göra något roligt med. Också.

Ibland känns det bra.

Hopp hopp

Däck är fixade till bilen, jag har fått höra att jag är den bästa läraren en elev har haft och jag har fått löneförhöjning. Ingen enorm men jag är glad för det lilla.

Solen skiner, Lisa kommer på torsdag och det tickar på i sakta mak tills jag får se älsklingen igen. Då när vi ses, ja då är det bara två dagar kvar av mitt första läsår.

Massor av glädjeskutt och andra glädjeyttringar kan skönjas här.

Jag har fått betyg

Svaren från elevenkäten är här, den där som eleverna ska bedömma mig som lärare. Lite tveksamt upplägg måste jag säga men nu är svaren här och jag kan se mitt första år som helt ok. De saker som var mindre bra är sådant jag vetat om eller där något annat spelar roll (konflikter eller allmän gröngöling).

Summa summarum så har jag fått ganska högt betyg. Det känns bra.

Bättre upp nästa år.

Nu vill jag ha sommarlov.

måndag, juni 02, 2008

Läggdags

Jag har varit ettrig som en terrier ikväll. Det resulterade i alltför sen mat och därmed läggdags. Vad har då gjorts ikväll? Jag har gjort iordning helt nu på balkongen, finfint och mysigt. Inhandlade faktiskt en så kallad trollhassel och ställde dit. Den är fin. Jag har också återställt ordningen i sovrummet. Efter jul möblerade jag om (med bruten fot förf. anm.) och ställde sängen mot fönstret. Detta fick dock vissa bieffekter trots att det rent estetiskt var tilltalande. Oräkneliga gånger har jag slagit huvudet, handen eller armen i fönsterbrädan. Den är i sten och sten är hårt och gör ont. Det var också opraktiskt på andra sätt att ha sängen sådär. Jag led i ungefär ett halvår, rätt friskt jobbat ändå. Nu i efterhand känns det onödigt att jag äventyrade foten med detta stolleprov. Så går det när man är otålig och envis. Ibland en no no-combination.

Just ja, jag storhandlade också. Då ser du framför dig en överfylld kundvagn. Sanningen är att som ensamboende så är ordet storhandling helt klart en sanning med modifikation. För mig innebar det att jag fyllde på det allmänna förrådet av bra-ha-saker i skafferi och frys. Hela två plastkassar med mat fyllde jag.

Sova nu. Packa upp veckans smutstvätt och annat är ohett. Får ligga kvar helt sonika i resväskan. Till i morgon kanske?

Till tandborstningen lyssnar jag på Snow patrol´s Open your eyes. Hörde den igår när vi tittade på The Black Donellys. En serie med potential helt klart. Över och ut.

Pro memoria

Är tillbaka på jobbet. Har varit borta nästan en vecka så nu längtar jag tills jag får kliva över min egen tröskel här hemma.

Veckans höjdpunkter och annat löst:
- Lisa kommer på torsdag. Längtar!
- Alla betygen är satta och betygskataloger påskrivna och inlämnade. Yes!
- Imorgon picknick med min klass.
- Möte om nästa års tjänstefördelning. Jag kommer säkerligen ha massor av Multimedia i och med spelprogrammeringen som startar. Jag kommer också får ha Grafisk kommunikation A & B och Mediekommunikation A. Perfekt! Jag känner mig peppad för Multimedian för en gångs skull. Synd bara att Adobes trial-nedladdning för tillfället är nere. Jag måste få fortsätta öva Flash!
- Min baby är på Sweden Rock från och med onsdag, vi ses inte men vi får det roligt på varsitt håll så det kan jag leva med.
- Det är 25 dagar kvar till sommarens grymmaste festival. Lika långt är det tills jag befinner mig på underbara västkusten och får lämna kalla Sundsvall för ett tag.
- Det är sjukt lite kvar av läsåret nu.

Något inlägg med mer djuplodande funderingar får ni inte.