fredag, december 19, 2008

Final battle

Jag har spöat skiten ur många av mina elever. 17 av 26 Soul calibur-matcher är inte illa pinkat då jag spelade mot några rånördar dessutom. Dock blev det djävulskt tråkigt att vara tvungen att spela i en och en halv timme. Men kul att höra alla förlorande tonårspojkars ursäkter om varför de förlorade mot en tjej. För dem verkar det vara den ultimata förudmjukelsen. Jag åkte ju även på storpisk av två lag så jag kan inte alltför självgott dunka mig för bröstet.

När julavslutningsaktiviteten var avslutad gick luften ur mig, jag fixade med det sista av en julklapp och plockade på mig en systemkamera sedan blev det att fara till vindrickandet med resten av medielärarna. Där blev det Tekken 5, Buzz och Tony Hawk. Tekken var astrist, jag föredrar Soul Calibur 2 tio gånger om. Framförallt vad gäller det nya som hade tagit oanade vändningar mot det mindre smickrande Dead or Alive. Hur har utvecklarna tänkt sig att tjejerna kan slåss med dessa jättebehag? Om man jämför Soul calibur med Café kan man säga att Tekken 5 mer liknade FHM.

However, nu kom jag hem i skaplig tid, jag är tröttare än vad jag känt på länge och jag kan gotta mig med tanken på att vara ledig tre veckor. Det tackar vi särskilt för.

Jag har fått en ny granne också. Den fina hunden har flyttat och jag är nyfiken som en tanta på vem den nya människan är.

tisdag, december 16, 2008

Klyschornas industri

Jag är en sådan där som kan irritera mig på det mesta bara någon startar mig. Jag är också en sådan som kan sitta och lyssna sjukt ointresserat över någon livshistoria eller dylikt. Framförallt då det handlar om att spy galla över triviala problem som kärleksbekymmer, hälsotillstånd eller annat sådant där som alla människor råkar ut för men som vissa uppenbarligen tror är det allvarligaste som kan hända en människa. Med det inte sagt att jag halkar dit ibland, jag kan också dra till med helt ointressanta historier.

Men om vi går tillbaka till den del som irriterar sig över mycket och skiter i den galet disträa sidan av mig. Är det något jag läser med hulkningar och närapå vomering är det dessa livscoachers texter. Framförallt amerikanska. På högskolan läste jag en kurs som hette Entrepenörsskap bla bla något. Jag tror att det var i denna vi blev fullkomligt pepprade med detta. Tro på dig själv, varje möte är unikt, en ny dag nya utmaningar och ja, listan på väl utnötta floskler kan fortsätta äckligt länge.

Jag mår illa av detta. Både för att allt är så hurtigt och klichéeartat skrivet men också för att de får allt att låta så jävla enkelt. Att du kan tamejfan ta dig upp ur den värsta svackan på egen hand bara du vill. Nu har inte jag varit så långt nere men anar att sådana med suicidala tankar har lite svårt att ta åt sig av detta. Hela deras predikan måste vara som en stor jävla knytnäve i solar plexus. En puff på axeln med orden "hörrdu ryck upp dig" tror jag inte direkt biter.


Livscoacherna är en konstig yrkeskategori, eller är det bara en modern, kommersiell form av den gamla byprästen folk gick till?

måndag, december 15, 2008

Relevanta frågor för dagen

- Varför sitter fyra gamla kärringar och äter på café innergården med huvudbonad på? Det är kärringar som klagar på ungas ovett. Är tantmössa undantaget från vanligt hyfs? Är det samma undantag som gör att de inte behöver be om ursäkt i mataffären eller hålla upp dörren? Eller säga tack?
- Varför krånglar alltid skrivare? De funkar bara när man inte behöver dem till något särskilt. Idag gav storformatskrivaren med rullmatning på jobbet mig tankar om ond bråd död. Att en skrivare ska vara fullt kompatibel med en dator verkar vara nästintill lika omöjligt som att få sj att gå i tid jämt och ständigt.
- Kan det vara så att migrationsverket och försäkringskassan är de mest dysfunktionella institutionerna vi har i detta land? Måhända, måhända.
- Varför lägga snöröjarna i denna stad snöhögar mitt i körfältet? Oerhört mystiskt.
- Varför är mina alldeles utmärkta uppslag för julklapp/ar slut i butiken?

Nu ska jag stänga ner här och fortsätta glo på Heroes. Jag ska inte fundera på dessa frågor något mer.

Mental note, kom ihåg Gamecuben för bövelen imorgon.

Legobitar från helgen


Jag fick låna bil i helgen. Fyrhjulsdriven och diesel. Tuffade gott mot Vemdalen i fredags. Till min besvikelse så blev det inte så mycket att göra för mig, Caisa och pappa hade varit grymma med det hemliga projektet. Helgen fick istället bestå av härlig fjällvistelse med besök i inredningsbutiken, kaffedrickande och bastuhäng. Och skidåkning med flygande spik i ansiktet och total avsaknad av god sikt. Kylan var högst påtaglig, framförallt då vinden spädde på köldeffekten något. I byn var det som lägst -20. Lite bitigt kan man tycka, men jag var nöjd och allt var så vackert.

Det var annorlunda att bara vara tre, nästa gång blir det bara systrarna Jungell och efter det kommer vi vara hela stora familjen med två exemplar av varje förälder.
Jag kan ana att jag kommer få min beskärda del av familjeumgänge.

Jag fick även uppleva en del av barndom i helgen. Caisa släpade fram legot och vi byggde en koja. Som marsipanrosen på tårtan placerade jag även ett bögpar som fick bo där. Oerhört pk om du frågar mig. Det kompenserade jag dock med en hel del andra, opassande skämt. Man vill inte bli för mycket liksom.

Nu är helgen slut och både legobyggande, bilkörning och digitalfoto är uteslutet. Nu kan jag endast nöja mig med min kassa mobilkamera igen och nedräkningen till jullovet börjar på riktigt. Julmat i massor, julklappar, kärlek och ett nytt år står för dörren. Jag känner mig ganska pepp för det.

lördag, december 13, 2008

Vinter på riktigt.


Men det blåser och är för kallt å åka skidor. Blir imorrn istället.

torsdag, december 11, 2008

Är iTunes en egen tänkande organism?

Ibland tror jag det. På morgnarna när jag går till jobbet så spelas det lugnare musik och på kvällen hårdare. Om detta fenomen kan Tobias intyga. Jag tänkte på det framförallt imorse. Då spelades det låtar från Opeth´s Damnation, Katatonias lugnare låtar och så lite Sixx A:M. På hemfärden däremot, då ni då brakade det lös med Haunted och dylika visor.

iTunes på datorn verkar ha favoriter, länge var det Nevermore eller Kovenant som spelades hur mycket som helst i shuffle-läge. Nu verkar den ha fastnat för 16 horsepower. Nevermore är jag less på så jag är glad att den fasen är över, 16 horsepower är riktigt bra och jag hade glömt av det lite. Ibland är iTunes snällt.

iTunes verkar dock även vilja retas, det jag så gärna vill höra och är sugen på spelas aldrig eller väldigt sällan i shuffleläge. Jag önskar det fanns fler inställningar för shuffle-funktionen.

Till min besvikelse är inte Genius så jävla genial som namnet kanske kan antyda. Det kräver att man ställt in genre på rätt sätt. Annars får man Girl with golden eyes med Nikki blandat med gossarna i Rammstein. En vacker dag då det regnar ute ska jag sitta ner med mina 26 gig musik och fixa genrer, saknade konvolut och fucked up id3-taggar. Jag ogillar skarpt när banden och dess låtar står ex så här; dreadful_hours_twist_in_my_sobriety_01.

Har man mycket musik ska det vara ordning och reda.

Matnyttigt om min iTunes:
389 artister
14,6 dagars effektiv speltid
25,98 gb
Musiken visas i listläge, inte cover flow
Katatonias My twin och Volbeats Still Counting är mest spelade.

söndag, december 07, 2008

Åk först ni så väntar jag där nere.







Två helt underbara skiddagar. Jag har aldrig känt sånt helflyt. Idag gick det extra bra då vi allihopa fick nya sulor i pjäxorna, gjorde en enorm skillnad. Det och nya skidor. Jag åkte som en gud om man ska vara riktigt självgod. Jag har också blivit en stolt ägare av ett par Goldwin-brallor, det känns otroligt kaxigt och dem passar utmärkt till min Ross-jacka.
Längtar så till lördag nästnästa helg då det är tillbaka hemma i stugan igen.


Nu ska här vårdas bakfylla och träningsvärk. Varmt bad medans hårfärgen ska verka.

torsdag, december 04, 2008

Och året var 2008


Kan tyckas tidigt att sammanfatta året som gått, musikmässigt åtminstone. Men hey, det är endast tre och en halv vecka kvar till nytt år. Mycket som ska hinnas innan dess och inga skivsläpp är i sikte så varför inte.
Jag insåg när jag bläddrade genom nya Close-up att uppgiften kan bli svår. Jag hade glömt vilket djävulskt bra år det varit på metalfronten. Och dessutom där de flesta stadigt spelats här och missbrukas till det yttersta. Varenda skiva jag räknar upp kan jag utantill. Texter, riff och eventuella blast beats.

Jag kommer nog inte att kunna rangordna. Det skulle nog kännas som att vara mamma och välja favorit bland kidsen. Men jag gör en uppräkning och vad som gjort att jag tyckt om just den skivan.

Opeth- Watershed
Så här skrev jag om skivan i juni. Skivan är något så hisnande bra att man får ståpäls bara man hör någon viska Watershed. Jag kan inte nog betona Åkerfeldts röstkompetens. Ni vet hur såld jag är på den. Men Opeth har också på den här skivan fått det som jag saknade på Ghost reveries. Vad vet jag inte riktigt faktiskt. Den känslan finns på Blackwater Park och Still Life bland annat. Dessutom var det trevligt med kvinnosång (Coil) och blast beats (The lotus eater). Nej Watershed är en av årets absolut bästa skivor.

In Flames- A sense of purpose
Jag har pratat skit om In Flames. Väldigt mycket. Jag var en sådan där irriterande puritan som tyckte att allt efter Colony sög apröv och var nu metal-stinkande dynga. En skiva från dem i år och jag ändrade helt åsikt. Totalt. Jag kryper till korset och jag måste bara älska denna skiva. Anders Fridén sjunger mycket bättre, nu metal-vibbarna är borta och till skillnad från Come Clarity som jag tokdissade sitter dessa låtar som en fläskläpp. Jag hade svårt för The chosen pessimist i början för där sjöng han gnälligt. Även den låten har smällt högt hos mig. Ska man se till vad In Flames hade för utgångsläge i mina öron så är detta helt klart årets skiva. Att omvända mig där var ingen lätt uppgift. (jag har till och med tagit till mig Clayman och Reroute to remain med glädje)

Tiamat- Amanethes
Jag skrev tydligen lite om denna skiva också. Det är en förbannat bra skiva. Även denna skiva fick mig att ändra uppfattning om ett band. Tiamat har jag dock aldrig varit särskilt förtjust i. Där kan jag inte ens kalla mig puritan utan bara dum i huvudet att jag dömde ut dem sådär utan grund. Amanethes är inte den starkast lysande skivan i år för min del på det sättet att jag i mångt och mycket bedömmer hur mycket jag kan nöta utan att tröttna. Jag tröttnade på den här skivan under sommaren någon gång. Spelningen på Metaltown var grym men därefter började jag sakta men säkert tröttna. Det finns inte tillräcklig komplexitet i musiken för att det ska fortsätta ge mig något. Självklart är det fortfarande bra men till skillnad från Opeth och In Flames så bläddrar jag över Tiamat i shuffleläge.

Volbeat- Guitar gangsters & Cadillac blood
Jag upptäckte Volbeat ganska sent, det var någon gång i våras. Jag blev helt såld på Mr and Mrs Ness, Garden´s tale och Radio Girl. Och Michaels röst såklart som fullkomligt ******* öronen. Den skivan Rock the rebel/Metal the devil kördes så in i helvete varm att när nya skivan kom luktade jag skeptiskt på den. Jag är en hemsk människa har jag insett. Den är satans bra. Still counting måste ha för tillfället världens bästa vers, Mary Ann´s place hetaste kvinnosången och Maybelenne I Hofteholder en hitpotential utan dess like. Ja och så vaknade jag ju med den imorse av att den spelades på P3 också. Den som inte hört Volbeat och än värre den som hört det och inte uppskattat borde få kinesisk vattentortyr.

Andra skivor som kvalar in hos mig är Meshuggas Obzen, Haunteds Versus, Bloodbath The fathomless mastery, Moonspells Night eternal och de skäggiga karlarna i Amon Amarths med Twilight of the thunder god.
Alla förutom Haunted är band som på något sätt är nya för mig, antingen förkastat förut eller aldrig hört. De har dock knåpat ihop fina visor som slår som knytnävar på njuren eller är hittiga små vidunder som exemeplevis Free will sacrifice på vikingagrabbarnas skiva. Meshugga gick äntligen att lyssna på, de verkar ha lämnat lsd:n hemma och gjort en skiva som inte enbart är teknikonani.
Bloodbath är som vanligt ren och skär döds och går alldeles utmärkt att ta ett bad till.

Haunteds nya är bra men lite besviken är jag nog allt. Moronic colossus och Skuld är ruskigt bra men annars så nja, Dead eye är ändock starkare. kan vara att den kom ganska sent och året innan släppet vait så bra att jag var lite mätt. Jag brukar inte ställa mig neutral till Haunted, framförallt inte med Dolving i spetsen.

Live då?
Mitt konsertår har varit helt otroligt. Efter ett tags konsertdvala var det skönt att vara på så mycket.
De bästa konserterna är In Flames, Dark Tranquillity, Evergrey, Tiamat, det jag såg av Cavalera Conspiracy och Mustasch. I det där mja-skiktet hamnar Nightwish (mest för att Anette inte passade in med sin scenstil), Monster magnet, Iron Maiden och de emoband som spelades.
Absolut sämst hamnar Tiger Lou med sitt pissiga ljud så att jag och Tobias valde Bishops. Roligast var Nifelheim, dåliga men roliga med sin kroppar smala som sugrör och corpse paint som snarare fick dem att se ut som pandor.

Helkväll


Glögg och två helt nya tidningar som är så nya att de luktar huvudvärksmycket. Senare ikväll ska jag nog redan nu göra en årskrönika över det gångna året i musikväg.

I´m on the internetz

Niklas inspirerade mig att kartlägga mina internetvanor eller snarare webbtjänstvanor. Jag börjar nu och så får vi se hur skrämmande det blir.

Google
Blogger (min bloggklient helt enkelt)
Google reader (håller koll på bloggar jag följer)
Google Translate
Google analytics (håller reda på statistik gällande min egen blogg)
Google Kalender
Gmail
Facebook (jovars, jag gjorde comeback)
Helgon (emo-community numero uno)
Werock (fanzine, skriver där och forumar ibland)
Dagens nyheter (nyheter är bra)
Sundsvalls tidning
Allehanda
Eskilstuna Kuriren
Expressen (dessa nyheter är ej bra, går in och spanar rubrikerna)
Aftonbladet (samma som expressen)
Freeride (blogg, forum och annat gött för en skidåkare)
Grafiskt forum (nörderi...)
Game reactor (hålla mig uppdaterad om spel)
Last.fm (musik musik musik)
Kursinfo/Skolverket (inte särskilt upphetsande men nödvändigt.)
Blabbermouth (Se & hör för metal heads)
Rockmerch (merchandise och annat skit)
Shock store (En tisha från Toxico kanske?)
Close up magazine (Sveriges bästa musiktidning)
Åka skidor (Sveriges bästa skidmagasin)
Moyo streetwear (forum och annat gott)
Volcom (Volcom i mitt hjärta)
Junkyard (streetwear på nätet)
Cdon (ja, jag köper cd-skivor fortfarande.)
Ginza
Apple musicstore
Piratebay (men även solen har fläckar)
Apple (äpple för hela slanten)
Skistar Vemdalen
Tradera
Blocket
Din tur (länstrafiken Västernorrland)
Ticnet (biljetter och sånt)
SJ (satans järnvägar används ofta)
Lexikon (perfekt!)
HM
IKEA
Matservice (min matbutik på nätet)
Beauty planet (handlar hudvård där)
Gaddad.se (tatueringsforum och annat, torrsimmar)
Barbarella (spanar fina ringar och dylikt vid tristess)
Typotips (enda bloggen som jag namnger här)
Jobbmail
Arbetsförmedlingen
Handelsbanken
Wikipedia
TV.nu (Tv-tablå på nätet)
IMDB (Filmernas stora databas)
Youtube
Myspace (lyssnar ny musik va)
MSN Messenger

Det är inte konstigt om man blir stressad om man gör allt detta under en vecka. En del även dagligen.

onsdag, december 03, 2008

Vädret hatar mig och resten av Sundsvall


... eller vad sägs om en decimeter slask? Vattenpölar i de djupa spåren och snö som vräker ner och bara smälter i vattnet. Det blir säkert som förra vintern. Massor av snö men det töar och fryser om vartannat. Skridskor till jobbet känns inte helt utflippat.

Jag ikläder mig mysbrallor och torra strumpor. Äter gröt och kollar på 2 1/2 men. Och så tar vi alla i och pekar kollektivt finger åt vädret, det jävla vädret. Vi kan hytta näve också.

Ja, jag har pms. Något så djävulskt. Valium skulle inte ha en chans mot allt som spritter i kroppen nu. Inte ens de medikamenter läkaren tyckte jag kunde testa. Ja just, jag fick det bekräftat. Hon ringde och berättade utslaget. Jag tackade nej till tablettknaprande så länge. Hon accepterade det efter att hon argumenterat om fördelarna ett tag till och jag blev nöjd. Nu blir det bara hjärnskrynklare nästa. tar jag för lätt på det? Nejdå, men känns som det är dags att get undressed med den här typen av saker. Många mår lite halvtaskigt men man pratar bara om förkylningar. This is far more interesting än tjocka bihålor och slemhosta. I alla fall för mig som måste få skriva av mig någonstans och det är ändå ganska få som läser bloggjäveln.

tisdag, december 02, 2008

Kvällens låt



Jag har halkat två gånger mellan Konsum och mitt hem, ungefär en gångväg på 300 meter kanske. Massor av nysnö som fallit på blankisen som fint polerats av havsvinden som alltid lyckas blåsa vid dem oranga husen. Ena gången halkade jag halvt och andra gången landade jag på väska och kasse.
vad innebar det då? Jo när jag kom hem såg jag att mjölkpaketet jag inskaffat gått sönder och runnit ut i påsen med kläder, foten ömmar och rumpan önskar sig också bättre dagar. Jag hade sett fram mot den där varm akoppen choklad sen vid lunchtid och så går det på detta vis. Kan också säga att dagen började med att jag glömde matlådan hemma, kändes helt onödigt kan jag säga!

Det är tur att dagen lättats upp av trevliga sms åtminstone. Sådana där som får en att fånle på bussen fast man lyssnar på dödsmetal och är djävulskt trött.

torsdag, november 27, 2008

Alltså...

Min nya hangup är Volbeat. Volbeat Volbeat Volbeat. Sångaren Michael som sagt, jag smälter och rinner genom parketten på stört. Vill jag se dessa live? Ja, mer än vad jag ville i våras, mer än jag ville i somras. Nya skivan som jag sågade först är nu stadigt spelad. Om jag skulle se dem skulle jag nästan överväga det gamla partytricket att skrika som besatt längst fram och smita backstage och tindra med mina blå. Dricka danskt öl och bli full. Säga ogenomtänkta saker. Men hey, det är Volbeat. Och ja, jag menar inte allvar. Även om han skulle vara värd ett hångel. Även om han ger mig munsår.



Andra som kvalar in på listan:
- Danko Jones, inte snygg egentligen men kolla hans blick. Den bara skriker ut sexighet. Bästa med hela Danko är att han bemödar sig att komma till Sundsvall ända från Kanada-landet.
- Nikki Sixx, visst han är skitäcklig egentligen med tanke på antalet silar han fixat, brudar han satt på och annat unket som inte förknippas med sexighet. Men, soundtracket till boken hans är så sjukt jävla bra att han är förlåten. Inte samma grej som de två övriga herrarna som bara utstrålar ren och skär råhet, Nikki utstrålar en vrickad sårbarhet istället.

Svensk hälsovård för själen


Idag var jag där. Jag styrde mina steg mot avdelningen som jag försökt undvika väldigt länge. Jag tänkte tanken att jag kanske ser någon i vänterummet som jag känner. Det är inte direkt väntrummet på vårdcentralen, här blev det att vi alla som satt i väntrummet är lika mycket knäppgökar på något sätt. Inte ont i benet, halsen eller konstiga blåsljud. Här sitter vi som har ont i själen på något vis, utan att låta emo så att säga.

Jag fick börja med att fylla i något papper jag inte riktigt förstod syftet med. Det förklarade läkaren senare, det var ett formulär för att se om man kanske var aktuellt för en djupare utredning om manodepressivitet. Jag fyllde i den och hon diskuterade några av mina svar. Jag tror inte det är så dramatiskt faktiskt. Hon frågade också en massa annat, både frågor jag kunde svara och andra frågor jag inte kunde svara på. Efter en timme har vi pratat alkoholvanor, uppväxt och diverse beteenden.
Hennes sista fråga blev "Hur ställer du dig i frågan om medicinering?". Mitt svar blev följaktligen att jag inte tycker om det, tog knappt värktabletter trots smärta när jag bröt foten. Hon förklarade läget med psykofarmaka och jag lyssnade lite skeptiskt. Hur som helst, medicineringsfrågan kom inte upp för att jag ska få det men hon ville veta min ståndpunkt ifall. I veckan som kommer skulle hon överlägga med sin överläkare sedan får vi se. Det enda jag vill är att få ändring på saker inifrån och ut. Inte dämpa med konstiga läkemedel. Det gör mig småsur att jag fick be om att jag helst bara vill prata med någon. Är inte det svensk eller ja, västerländsk sjukvård så säg? Människan i sin helhet är ointressant när det finns så mycket bra läkemedel.

Detta var grymt självutlämnande. Nu vet ni det.

onsdag, november 26, 2008

Svenska fegheten

Jag sitter på bussen hem. Jag startar iPoden. Vad ser jag då i ögonvrån mitt i en fin Dark Tranquillity-visa? Jo två killar som tejpar något på rutan? De runt om mig ser det också, det ser jag tydligt. Men de säger inget trots att killarna rakt framför dem håller på med något som dem inte borde på en buss. Killen som tejpar tejpar inte nådigt heller. Och fortfarande säger ingen något. Jag tar av mig hörlurarna och säger åt dem, ja då efter cirka 30 sekunder säger två av dem något. En tredje karl tittar bara med fiskblick på de tu. Efter ett tag vågar även han öppna munnen. En av de som vågade säga något efter mig gick till chauffören som sedan hotade med polisanmälan för dem två kräken.

Grejen är dock inte i första hand varför killarna gjorde såhär utan snarare; varför var någon annan tvungen att säga något för att de skulle våga? Det är så galet irriterande svenskt. Man ser något göras fel men inte gör man något åt det för det får någon annan göra. Den där någon annan är praktisk. Idag var det jag, både i bussen och i köket på jobbet.

tisdag, november 25, 2008

Jepp


... sen att min datorinbyggda kamera är värdelös på kvällen så man blir vit i ansiktet är en annan femma.
Håret blev asfint, lite mörkare än jag tänkt men nu är den hemska blonderingen ett minne blott och ja, jag älskar den här röda nyansen så vad mer kan man begära?

Dt är mycket med håret som händer nu, men nu är det stopp. Jag lovar.

faran med hemfärgning

Det är billigt och man kan göra det när som egentligen. Men! När det går fel kan det gå fel och när det går fel blir det dyrt. Tänkte piffa till barret med blonda slingor. Det gick åt helvete så nu ska jag fixa en mörkare färg som täcker skiten.

Jag som ville var klok och följa mammas råd att jag ska göra ljusare eftersom jag alltid ångrar mörkt efter ett tag. Tji fick man för visheten. Återkommer med resultat. Det jag har nu är inte mycket för världen att se. Tänk dig misslyckad blondering som blir orange och dessutom fläckigt. Schwajnigt snyggt eller hur?


Jag kör hela linan ut, varför bara ha en dålig hårdag när man kan ha en vecka?

It´s just hair. Annat är det med mitt inre välbefinnande. Min värsta värsta svacka är över och nu känns tillvaron helt okej. Det var som väst i tre veckor men sedan när jag vågade göra det där samtalet, ja då var det som att jag kunde lägga det bakom. Varför gräma sig hela tiden när jag nu får betala för det nån gång då och då? Vore slöseri på samtalstid och energi att grubbla utöver det måste jag säga.

Det har också varit en vecka då gamla kontakter poppat upp igen. Nu är alla jag lärt känna under mitt dryga år i Sundsvall tillbaka igen. Jag är inte ensam helt enkelt. Synd bara att jag missade utekvällen med Liza men jag hade mysigt med syster istället.

måndag, november 24, 2008

Omysiga inredare!


Har precis sett på Simon & Thomas, mina favoritbögar med söta hundar. Jag gillade inte slutresultatet denna gång heller men vad gör det när Simon säger lull lull.
Jag irriterar mig på sådana där så kallade professionella inredare. De ogillar alltid det som är personligt, eller ja snarare det som visar vem man är men som egentligen inte har med estetik att göra.
Böcker, filmer och sådant tas bort utan nåd.
Jag älskar att se mina böcker. Jag vill ha böcker i varje rum. Jag älskar mina filmer, jag vill ha fler. Jag älskar mina gamla kamera och jag älskar mina cerisa bas med tillhörande förstärkare. Varför? jo för att det säger något om mig istället för att mitt hem ser ut som ett museum där man gömt undan allt sådant.

På tal om böcker, jag fick en bok på posten idag av T:s snälla mamma. Jag är nästan med i en bokklubb fast helt gratis. Me like.

söndag, november 23, 2008

Har för övrigt en enorm stjärna.


Julpyntade igår. Sjukt mysigt. Stora stjärnan är svart med vitt mönster. Nice. mna kan till och med skymta balkongpyntet och i samm fönster som stjärnan min endaste tomte. Fick den igår av PoC som lilla julpresent tillsammans med balkonglyset och annat mys.

The vuxet utseende


En bättre bild på min nya frippa. Jag blir mer och mer van vid den. Dock kändes det urskumt att tvätta håret imorse. Håret tog slut som så snabbt. Min frilla skulle behöva en frisör, jag titulerar inte mig själv som sådan, inte ens efter detta mästerverk. Lite uppklippning och ja, tunna ut topparna för nu är det en väldigt rak kant. Men egentligen, det är bara hår. Vill jag betala 450 spänn denna månad på det? Nej tack, jag klarar mig bra med csn-skuld och den lite för stora elräkningen. Dessutom går sparpengen och det jag fått in för gamla skidorna rakt ner till Carros konto för säsongskortet som inhandlades förra helgen. Trots att jag tyvärr varit tvungen att norpa för helgen med Caisa men allt var för mysets skull, lite för överlevnad.

Imorgon är det jobb igen och jag känner faktiskt att det knyter sig lite av obehag inför det. Opepp är ett kraftigt understatement.
Men snart är det helg igen, då blir det förhoppningsvis mys av högsta rang.

lördag, november 22, 2008

Stan hela dan








Ljuständning av staden så vacker att man blev tårögd. Barnkören dock gav mig rysningar. Barnkörer borde inte få finnas.
Fikat på Barista, frysit arslet av oss och sedan julpyntat här hemma. För att inte glömma att vi klippte av mig håret. Efter en dag med halsduk hade jag en djävulsisk tova som bara gick bort av att klippa. Sagt och gjort. Nu har jag page.

Jag och Caisa ska nu äta pizza och titta på Juno. Vi har det underbart.

Anders kommentar på min frisyr rakt citerat "The vuxet utseende". Klockrent.

fredag, november 21, 2008



Hittade en gammal rutig sak i garderoben. Den blir det idag. Ölen är god. Musiken är bra. Volbeats sångare har kvalat in på Listan med stort L.

Bra saker

- Ny tvättstugebokning på g. Jag lovar DET är en bra sak.
- Nya balkonger till sommaren, inget balkonghäng men sen tänk vad fräscht.
- Jag fick en hundring i bonus från H&M och trevliga erbjudanden från Åhléns klubb.
- Ikväll blir det att festa med Lindberg och Nygren. Det blir trevligt det.
- Imorgon kommer Caisa och vi ska se ljuständningen på stan och sedan gå hem och julpynta, lyssna på julmusik och dricka glögg och äta pepparkakor. Mys med andra ord. Kanske hyr vi Juno också.
- Jag har äntligen tagit tag i mig själv på riktigt. Jag är stolt och framförallt, bara av att veta så gör det att jag inte tänker en massa dumt. Jag känner mig som nästan tillfreds med läget.

Dåliga saker pratar vi inte om. Det sparar jag till på torsdag till någon annan.

onsdag, november 19, 2008

Vi pausar här. På återseende om några dagar.

tisdag, november 18, 2008

Dagen kan sammanfattas på följande vis:
Jag har varit en social katastrof.

Kan också tilläggas att:
- Halsen gör ont.
- Mitt huvud värker.
- Mitt hem behöver en städning men vem orkar?

Jag är så här nära, visar en centimeter mellan tumme och pekfinger, att krascha. När var hur varför är frågor jag inte vet svaret på men det känns förjävligt. Allt jag gör går i ultrarapid och konversationer känns avlägsna. Den här känslan är skum och skrämmande.

måndag, november 17, 2008

Konstiga saker händer på natten

Inatt klockan 00.00-00.45 lyssnade jag tydligen på musik. Problemet är bara att jag inte kommer ihåg det och är helt övertygad om att jag sov.
Lastfm i all ära men nu förvirrar det mig. Visst kommer man väl ihåg om man varit vaken och lyssnat på musik? Speciellt då det innebär att man måste gå upp, starta datorn, starta högtalarna och välja musik. Det krävs lite mer än vanliga sömngångarskills.

Måndagen har förflutit hyfsat smärtfritt. Jag har gått omkring som en zombie. Skrattat lite löst en gång och sedan varit i min egen dimmiga värld där allting rör sig långsamt. Dagens huvudmål från det jag vaknade var att få komma hem. När jag väl kom hem sov jag alldeles för länge. Men i mitt allmäntillstånd funkar det. Jag har testat, jag somnar som en stock på kvällen ändå. Det är skönt att sova men jag blir något snuvad på konfekten eftersom jag inte får någon som helst energi av att sova på natten.

Fyra dagar kvar till helg. Därimellan kommer det inte hända ett skit förutom ett besök på kvinnokliniken, man blir lite som stammis där om man visat på cellförändringar. Jag är pepp för det va.

Mental note

Måste ringa det där väldigt viktiga samtalet idag. Borde icke glömma.

Om sju timmar får jag gå hem. Då ska jag dricka varm choklad och äta lussebulle. Platsen jag är på nu vill jag inte vara.

söndag, november 16, 2008

Kampanj

Rösta på nummer 5! Jag röstade från två mobiler. Höhö.

Jag har gjort det!



Åkt skidor alltså. Första gången för denna nya säsong. Nya skidor, ryggskydd, hjälm, googles och säsongskort gjorde lördagen till ett av årets bästa dagar.

jag älskar mina nya skidor och jag älskar mitt nya ryggskydd. Tänk det följer min rygg! Det kändes helt fantastiskt. Min största miss i lördags var ju dock det faktum att jag åkte i en vanlig hm-topp och strumpbyxor(!) till underställ. Jag hade ingen plan på skidåkning i helgen, trodde vi hade fullt upp med annat. Det är tur att försäsongen int ebjur på så mycket till after-ski. Det är få turister den här tidpunkten av säsongen. Det är vi med stuga och de med aplin klubb. Bland annat var hela Fränsta/Getberget alpina där. Hela klubben hade Lange-pjuck utom en. Jag undrar fortfarande över detta.

... mer finns på min freerideblogg. Men kommentera här om du vill.

fredag, november 14, 2008

Jag i realtid





För att göra den som är ny lite tryggare slänger jag in en normal bild också. vet dock inte hur mycket bättre det blir.

Annars då? Jo dagen har sugit som alla dagar denna vecka med undantaget att jag nu är ledig och snart ska till stugan. Det kommer göra mig gott. Och det suger inte kan jag säga. Jag har preppat med diverse godsaker och tre tidningar; Close up, Åka skidors nya prylguide och så Turist. Perfekt.

Att leva sitt liv i fel tid

Jag är född åtminstone 20 år för sent. Jag har fått uppleva alla stora band efter att alla lagt näsan i vädret. Jim Morrisson, Janis Joplin och Syd Barrett (åtminstone mentalt). Bara för att nämna några. Även om inte alla kastat in handduken så har banden gjort det. Deras glansdagar är förbi, legender som berättas av den skara som fått växa upp med dem. Även små band som aldrig slog men ändå är mytomspunna och mer spännande att spekulera kring än Guds existens.

Tänk att få uppleva när Bowie var som mest hög och gjorde konstiga grejer eller se Robert Plant stå på scenen och improvisera i fyrtio minuter med Jimmy page. Eller att ha missat att dansa galet till Madness.

Jag älskar ny musik, det görs djävulskt mycket bra nu också men utbudet är stort och allt grundar sig ändå i slutändan på de där få pionjärerna.

Tänk också att bara vara något äldre och uppleva när den riktigt tunga hårdrocken kom. När hårdrocken slutade vara lite hårdare bluespsychedelica eller vad man nu ska kalla det. Allt bra gjordes inte -68 utan allt har sina revolutioner och jag har missat alla. Förutom grungen men den vill jag gärna inte återuppleva.

Undrar vad som blir nästa? Eller blir det något nytt? är utbudet för stort idag för att någon ska bana ny väg?

torsdag, november 13, 2008

Vi och dem, vi mot dem, eller?

Varför?
Om det ändå slängs groteska mängder mat i Sverige och andra länder i den rikare delen av världen varför förgifta eller sätta lås på sopcontainrar?
Helt ätlig mat slängs och matbutiker och restauranger blir sura för att folk snor deras mat.
Det finns ingen logik i det. Det är bara ren och skär girighet och en taskig människosyn. Framförallt är det konsumtion när den är som mest korkad.

Ingen av oss som har tak över huvudet och kan köpa mat förstår nog exakt hur desperat en människa är när den går ner i en container för att leta mat. Dessutom med tanke på den i mångt och mycket undermåliga hjälp dem får så är containrar på lastkajer kanske deras räddning. Tänk att inte få mat varje dag...

Jag hytter med näven helt enkelt åt den där på Lidl.

onsdag, november 12, 2008

Vad hände?

Förra veckan hände något. Jag glimmade till. Jag mådde bra inifrån och ut. I måndags morse återgick jag sakta till det innan, nej jag återgick inte ens. Jag föll lite längre ner. Ungefär som man gör efter att ha varit sockerhög. När det går ner blir dalen djupare än den var innan.

Den här veckan hittills har varit en av de värre denna termin. Mitt inre känner sig snuvat på konfekten. Jag fick känna på något bra men det försvann i samma andetag som jag insåg att jag kan tänka mig att ha så. Jag är livrädd. Det kan jag inte sticka under stol med. Jag är rädd för en massa herrans saker som är relaterat till detta. Mest handlar min rädsla om mig själv. Att jag någonstans ska göra bort mig, tänka för mycket, ha för bråttom eller bara säga något dumt. Något som kan få allt att upphöra snabbare än jag hinner blinka. Jag är dålig på att tro på min relationskompetens vilket som oftast slutar med att jag ställer mig frågan "varför i helvete skulle den där människan vilja vara med mig?" och handlar det om distans, ja då kan ni bara lista ut hur mina tankegångar går.


Jag vet ingenting, ingenting och det vet vi ju alla vad jag tycker om det.
Det börjar stå mig upp i halsen. Ta all energi. Ta all glädje. Gör mig till en gnällig jävel. Jag tänker på bättre ställen. Jag har aldrig pissat i motvind men det uttrycket kan inte kännas mer aktuellt.

Ja, jag krisar nog lite. Det började i slutet av augusti och har eskalerat. Jag skulle behöva komma till sans och komma fram till vad jag vill.

Jag behöver julledighet. Min lediga tid nu är allt för mig. Då mår jag bra.

tisdag, november 11, 2008

Sixx:a.m- The heroin diaries soundtrack

Jag missbrukar´t va. Det är så förbannat jävla skitbra. Dessutom hur coolt är det inte att göra soundtrack till en bok? Genialiskt.

Nu har jag fått det sagt. Jag har också haft en svensk afton med Wilmer X, Nationalteatern, Thåström, Docenterna och annat sånt där bra skit. För att inte glömma Hellman.

Tack och godnatt.

Welcome home to mom


Älskar dem! Fy vad bra. Nu ska jag ha dessa som innetofflor ikväll.


Och visst är det ett par Dr Martens, ett par fina fjortonhålare. Lite högre, lite bättre. Känner dock att de lider av samma ny-sjuka som ett par Underground. Sömmen där plösen tar slut nertill skär liksom in i foten. Men det vet jag av min grymma erfarenhet att det går bort efter ett tag. Dr Martens måste vara världens skönaste sko.

Kvällens webbspel: Hotel 626, inget för den med svaga nerver. I alla fall inte om man faktiskt släcker ner. Fast du mamma bör nog inte spela det ens med katastrofljus.

måndag, november 10, 2008

I väntan på...


Inte på Godeau men på något bättre än ikväll. Nikki Sixx sjunger ut vackert om sitt miserabla liv, jag ligger i badet med b&j som fullkomligt *pip* i munnen och jag drömmer mig bort. Jag fick en bok på posten som tröst av Ts mamma. Nu har jag 18 böcker som väntar på läsning. Fick ju hela sex pocket av T också. Plus det fina Hulken-badskummet och annat sött. Han är inte dum den där. /Över och ut.
Jag borde diska. Jag borde göra matlådor. Många borden men jag orkar inte. Jag känner mig sådär härligt tom man bara kan göra en måndag efter något underbart.

Den senaste veckan har inneburit någon slags inre harmoni jag aldrig känt förut. Jag har inte känt behovet av ensamhet. Inte känt mig irriterad på att någon inkräktar i mitt territorium.
Vi har kunnat prata allt mellan tungt sinnelag och engrepp eller tvågreppsblandare. Vi har drygat och vi har varit snälla.

Jag är livrädd. Inte längre för att ha någon utan snarare att förlora. Vad är värst?

Från den 20 augusti till nu har:

Katatonia spelat 653 gånger
Tvåa ligger In Flames med 390 låtar och trea är Eluveities 370 spelade.
Låten Trigger med In Flames spelats 47 gånger
218 olika band/artister spelats
Bland annat har Sonic syndicate, Desmond Dekker, Thyrfing och Elvis Presley bara spelats en gång.
Totalt har jag spelat 5321 låtar till och med klockan 16.08 idag. Det ger ett snitt på cirka 76 låtar per dag (cirka då jag gjorde snabböverslag på antal dagar fram till nu).

Nu har det hänt

Han har åkt hem.

Jag vill hem men ändå inte.

Städa, diska, poppa Sixx A.M. Men det kommer vara helt ensamt.

Tur att jag har tre paket på posten att se fram mot; ett med vinterkängor (nej ni, i vinter blir det inga converse inte), ett med en bok från Tobias mamma och ett paket från han själv. Och i helgen blir det fjällmys. Jag saknar pappa och resten av Dorran-familjen.

Jag har en ny popmaskin också. En svart ny vacker ipod. Min rosa gamla trotjänare gick som sönder och då jag både till fritid och frilansjobb har som uppgift att missbruka musik pockade det på. Det är ett grymt gränssnitt på den må jag lova. Min gamla känns som från stenåldern men så är den ju två och ett halvt år också. Daglig användning, ja kan jag förlåta den för att knappen hakat upp sig.

Ett roligare inlägg kanske kommer. Om lusten infinner sig. Min intution säger mig att ensamheten kommer lägga sin brutala kalla hand på axeln ikväll och våldgästa.

fredag, november 07, 2008

På radion

T och jag var på väg till Entré Sundsvall för att hämta ut Tiger Lou-plåtarna då vi hör:
- Sluta skinheadsa er!

Man vill inte vara någon språkpolis men sedan när blev det ett verb?

"Jo jag tänkte ägna kvällen åt lite skinheadsande, ska du med?"

Det ska bli trevligt med Tiger Lou för övrigt. Senast jag såg det var en underbar kväll på Raw för tusen år sedan. Bara jag hör en Tiger Lou-låt så ryser jag av välbehag. Det var en av dem absolut bästa utekvällarna någonsin. Alla var där. Alla som var där var glada. Bandet var helt outstanding vad gäller liveframträdande. Ölen var god. Spriten stark och sömnen perfekt efter denna kväll. Lyckan var gjord.

Så ikväll blir det öl, grogg och konsert. Med T. Perfekt kväll.

söndag, november 02, 2008

Citygross i förrgår




Butikspersonalen har nog inte sett det komiska i detta.

Minusgrader, katter och vuxna

I torsdagskväll dök mamma och Anders upp. Sedan dess har det varit fullt liv. Vi har ätit massa gott, druckit massa och åkt runt här och där i Sundsvall. MediaMarkt till Juniskär, stan till Bommen. Vi var ute vi Spikarna med katterna, gick sådär måste ju erkännas. Jameson var livrädd och Guinness var väl lite modigare men det marginellt.

Nu har mamma och Anders åkt hem, jag jobbar på att återställa lägenheten efter de två små hårigas framfart och det är lite tomt. Jag har stadig nedräkning för kvällen, det är nog första gången som jag längtar till en söndag innan ny arbetsvecka. Jag hoppas att SJ sköter sig och att man kan ha turen lite på sin sida.

Jag sätter låten Darling darling med Hellacopters på repeat.

torsdag, oktober 30, 2008

In the white




Sundsvall idag. Det är kyligt och det är snöigt och jag älskar det. Hoppas det får ligga kvar lite längre.

Jag har inte gjort särskilt mycket vettigt idag. Jag har varit väldigt trött. Tänkte rätta alla dessa prov men kände mig trotsig. Ord från mötet i måndags ekade "Man kan inte jobba mer än arbetstiden tillåter". Jag har inte arbetstid idag och har jag fått en späckad tjänstefördelning där inte allt är med så har jag. Det är ingen som kommer tacka mig ändå. Så jag tog helt sonika på mig den trotsiga sidan. Men den kommer rädda mig. Det finns en anledning till att jag är trött. Jag hann inte ens installera den enda Macen jag behövde installera när eleverna var på APU.

Annars är jag inte den som har svårt arbeta utan kan väl snarare lida av det motsatta att jag gärna sätter mig och jobbar då jag inte bör. Men den här terminen har jag faktiskt satt ner foten något på grund av diverse anledningar.

Nog om jobb, jag är less på att prata om det så jag borde inte ens tänka det. Vem man än träffar från jobbet blir det alltid ett liten gnällstund. Så roligt är det inte och det blir en nedåtgående spiral.

Nu ska jag istället försöka göra något vettigt. Har kanske två timmar på mig tills mor och Anders dyker upp. Ja, minus en timme som jag dedikerar till raggmunksstekning.

Vad göra tro?

Public service

08.42, jag har lyssnat på radio i sömndvalan. Vad hör då mitt högra höra? Jo att Dark funeral sitter där i studion. Sveriges Radio. P3. Den moderna öppna kanalen men en stor sympatisör för det svenska hip hop-undret och inte metalundret. Jag trodde jag drömde. Dark Funeral hör inte till favoriterna, ej heller till något jag hemskt gärna lyssnar på det. Det är extrem metal i sin renaste form. Det är Satan och det är diverse mytologiers motsvarighet till denna bockfotade. Men ändå! Jag älskade radioinslaget. Intervjun med två fåordiga gitarrister, en något mer talför frontman via telefon och så spelade de en låt av orkestern.

Efter något dylikt kan man ju ge sig katten på att det blir lyssnarstorm. En värmländsk bonde yttrade dem fina orden "alla kossorna fick spel" och avslutade med klassikern "jag ska aldrig lyssna på P3 igen". Detta efter en intervju på en kvart, max.

Jag tycker det var ett trevligt intiativ, dock lite förutsägbart att ta ett av våra mest extrema band. Sverige är skicklig på metal men det kommer i skuggan av annan musik ganska långt ner på listan trots hårdrockens mer omfattande internationella framgångar. Varken den pop i stil med Hästpojken eller hip hopen kommer i närheten av det. Ändock envisas radion med att spela väldigt lite av detta.

Det är på gott och ont. Metal är en subkultur och det är något visst med att den inte kommer upp riktigt till ytan. Metalband får nog göra en fin avvägning om de ska tjäna pengar eller hålla kvar sig på marginalen, hålla sig nära sina egna ideal. Med det ena får de en större fanbase men den gamla skaran fans försvinner då det är väldigt känsligt att bli sell outs.

Hur det nu må vara med detta så spelas det som redan nämnt väldigt lite i radio. Det är program som spelar hip hop men inte metal. Det irriterar mig. De program som funnits har fått sin tid borttagen eller nedbantad kraftigt trots att metal ha sin guldålder nu.


För övrigt. Det är fyra minus och snö. Jag är överlycklig.

måndag, oktober 27, 2008

Jag lärde mig något nytt idag

Under en tid har jag haft väldigt ont i ena hälen. Idag lärde jag mig att det kunde vara hälsporre. Det gör ont kan jag lova och nu blir det till att köpa hälinlägg. Känns inte det lite pensionär? Fast några skor med bra utformning för foten är pjäxor. kanske ska köra på det?

Så går det när man går och står mycket på jobbet och tycker för mycket om converse. Tji fick man för det.

Jag lärde mig också att det inte altid är en själv som får mentala snedkopplingar. Igår hade jag nog världens jobigaste argumentation via sms trots idogt försök att avsluta och ta det på annat sätt. hela grejen var irriterande som fan och handlade till syvende och sist om att jag bara sa nej helt enkelt. En del kan uppenbarligen inte ta ett nej.

Men nejet var för en bra sak. Väldigt bra sak.

Måndagen som någon glömde

Möte hela dagen. Bara det. Inget jag går in djupare på. Finns roligare saker att skriva än hur trött man är jämt och ständigt.

Tung dag hur som helst.

Igår började vintertiden slå på klockan. Det gillar jag, fast om det blir förbannat mörkt förbannat länge. När jag vaknade imorse kändes en smärre medvetslöshet helt okej.

Jag drömmer konstiga drömmar nuförtiden. De är lite för verkliga för min smak. Första natten Lina sov här vaknade jag av att jag satte mig upp i sängen och hojtade på en någon som jag var helt övertygad om att denne sov på soffan. Lina märkte ingen men jag blev lite generad ändå.

På tal om Lina. Hon var här under helgen, kom sent på grund av SJ. Såklart. Det gjorde att jag efter Baader Meinhof gick hem och fick te hos Mats och Cornelia. Väl på stationen blev det ändå ännu mer väntan men sedan kom hon och vi gick hem i mörkret knaprandes på chips.

Vi tog det lugnt, jag jobbade och sedan blev det tokfylla på fredagen. Efter Halloweenfesten begav sig ett stadigt gäng från jobbet. Kvällen tappade lite folk på vägen men vid tvåtiden gav även vi upp. Det var en lyckad fylla och framförallt; den gav inga större men dagen efter. Trött som få men det botade vi med L word-maraton, chips, smoothie och en snabbis ner på stan. Sedan återgick vi till soffan och L word. Lina fixade det sista med mitt hår så nu är underhåret svart och inte blåsvart.
Vi gjorde sushi i groteska mängder och kollade på den fina filmen Into the Wild. Galet bra film och underbar musik. Den ska "fixas".

Nu har måndagen från helvetet gått och nu väntar två dagar i Nynäshamn. En mer peppad människa kan ni nog hitta var som helst. Men såg att stället för kalaset är fyrstjärnigt så det är dumt att klaga.

Efter det blir det att rätta cirka 50 prov och invänta mor och bearnaisepappa som anländer torsdagkväll. Bearnaisepappa kom för övrigt Niklas på under lunchen då jag skröt om Anders bearnaise. Han tyckte Bearnaisepappa lät snällare än låtsaspappa.

Och på söndag mina vänner, då får jag hemmafru.

lördag, oktober 25, 2008

Stay away from that weird nurse


Så här såg jag ut ikväll. Blodig men snygg som stryk om jag får säga det själv. För en gångs skull var jag ljusast klädda av alla. Men alla andra kvinnfolk på jobbet var typ häxor. Jag slog rekord i blodighet. Niklas och Mats var bäst klädda av de manliga. Freddy Kreuger och liemannen. Inlevelse javars!
Nu är jag allmänt berusad och hoppas att morgondagen är förlåtande.

Träffade för övrigt en människa jag bara pratat med på nätet på club detströyers sista kväll. Trevlig prick. Synd bara på att Destroyer inte kan fortsätta då Red rock lägger ner.

Nu ska jag äta upp min knäckebrödmacka och sedan lägga mig. Och för övrigt, vad jag haaaatar tråkiga bloggar. (jag dunkar mig dock inte själv för bröstet för min är tråkig, alltså hatar jag min egen... eller?)

fredag, oktober 24, 2008

Paint it black


Har färgat underhåret svart. Fint blev det men måste bättra på't imorrn.


Nu blir det att göra en visit på gröna skylten för mitt och Linas intag av vätska ikväll sedan blir det att göra sig iordning för fullt. Göra sönder strumpbyxor, bloda ner sig och se allmänt ond ut. Kolsvarta ögon och rött läppstift.
Ska blir roligt.

torsdag, oktober 23, 2008

Night of the vampire

Satan vad kul det är. Justeringslager är min nya vän. Och idag använde jag bark för att få struktur i ansiktet istället för en rostig burk. Synd bara att man övar med så crappiga bilder där färgrymden är lika med noll. Skulle göra mina tänder gula men svårt när tänderna består av en enda vit fläck i förstorat. Men men, livet är hårt för dem hårda som vi säger.

Måste man älska lönekontoret?

Jag har fel i min lön denna månad. Jag har två karensdagar. Fel! Jag har fel datum på sjukdomsperioden. Jag fick således alldeles för lite pengar för mitt eget bästa. Och kanske att det drabbar någon mer. Det blir att ringa stjärnan som fixat detta och se om det går att ordna upp denna månad. Men nudlar är gott har jag hört.

Baader Meinhof Complex


Årets film började med ett besök på nudiststrand. Ett gäng glada hippies egentligen. Väldigt starka ideal men ännu fredliga. Shahen av Iran kommer till Berlin, studenter slås ner och polisbrutaliteten är galen. Upploppet var det stora startskottet för vad som komma skall.
Gudrun Ensslin och Andreas Baader gör hemmagjorda bomber och tänker allt annat än strategiskt. Ulrike Meinhof är ännu bara en journalist med fredligare typ av vänster.
Hon blir sedan mer och mer indragen i det hela, hon lämnar sina döttrar och slutar med att hon är en av dem som är den hårda kärnan av RAF.
Bombande av polishus, rån av banker, vapenträning i Jordanien och ett evigt gömmande.
Den tyska regeringen drar åt överallt de kan och har efter mycket brutalitet gripit alla i första generationens RAF.
Medans de sitter i isoleringsceller fortsätter terrorismen i form av olika kommandoaktioner som efter vissa händelser döps efter bland annat Ulrike Meinhof; Kommando Ulrike Meinhof. Nu kapas det plan och fler oskyldiga civila dras in.

Jag kan inte berätta allt för det är komplext och mycket. En sak är klar att man fick ett ordentligt helhetsperspektiv på modern europeisk historia. Jag visste exempelvis inte att händelsen under OS i München hade samband med Baader Meinhof.
RAF lyckades dra in både palestinska, israeliska och andra arabiska terroister.

Trots att det var en så otroligt extrem vänsterrörelse var filmen opartisk. Bland annat så framställdes Andreas Baader inte som en idealist med en romantisk syn på världsordningen. Han var ett svin från början till slut. Så även att det dåvarande tyska styret visades ur olika perspektiv.
Ingen sida var mer brutal än den andra. Man fick heller inte särskilt mycket sympatier för någon. Ja, möjligtvis Gudrun för att hon var sjukt snygg.

Den här filmen blir en sån där som ska finnas i min filmsamling.

onsdag, oktober 22, 2008

Justeringslager är det bästa sedan hjulet

Ta en rostig textur. Lite justeringslager och maska som fan. Synd bara på att bilden var i dåligt urpsrungsskick. (taskig upplösning, taskigt färgomfång)



Justeringslager och maskning.



Same here. Justeringslager med ökad mättnad i bakgrunden.

Förresten

Det här med mediebevakning och PR är intressant. Var fan tog läskiga balsamerade McCain vägen när hans ännu läskigare vice president trädde fram? Hon syns överallt men man ser knappt en skymt av McCain himself.
Är det för att ragga samma röster som Hilary Clinton eventuellt kunde fått på grund av kön? En kontring till den svarta presidentkandidaten? Känns troligt men cyniskt. It´s a dirty business this so called election.

Ikväll blir det tyska vänsterextremister och Linabesök

Ikväll ska jag äntligen gå och se Baader-Meinhof komplex. Jag ser fram mot det. Se den första generationen av RAF göra slarvsylta av det dem tyckte var dumt. De ansåg att Västtyskland var en förlängning av Tredje riket, vilket är en sanning till viss del då gamla nazister satt på diverse högre poster. Synd bara att de gjorde som alla andra extrema grupper; skadar andra.

Pacifism är lite min grej så det där med att lösa saker med våld känns onödigt.

Filmer av detta slag intresserar mig. Det kanske inte attraherar människan som räknar in Mission Impossible i sin topp-tio. Framförallt då man har ganska så lite koll på just detta.

Efter film ska jag dega med Cornelia och Mats för att invänta Linababy som dyker upp idag. Så bra så bra!

tisdag, oktober 21, 2008

Till tonerna av Opeth säger jag godnatt.



She told me Why she told me lies Always take care of this I told her how I've always stayed Always waiting for nothing

When I get out of here When I leave you behind I'll find that the years passed us by

And I can see you Running through the fields of sorrow Yes I can, see you Running through the fields of sorrow

"Din jävla kommunistlakej"

Jag sitter här och dricker en öl. Det är gott. Det blev över sedan helgen hör och häpna. Jag tog en ur kylen, rapporterade och fick tillbaks "5,9orna?". Jag tittade på burken och såg det faktum att det inte alls var folkis. Men varför inte.
Under kvällen har jag försökt lista ut hur man bäst ska imitera den dissande gubben i Det stora blå som blir väckt av en spark i magen. Försökte med en massa F men det är någon blandning av F och mer väsande S. Inte helt lätt och inte helt nödvändigt.
En annan sak jag funderat på är också vad som är bäst att bli kallad; kapitalistlakej eller kommunistjävel eller vice versa suffix. (jag kallades båda i helgen så därav funderingen)

Jag vill inte bli anklagad för något av det. Varför? Orka en utläggning av det. Dessutom tycker Anders bara att jag är arg. Kanske jag är. Mest på mig själv för att jag röstade fel (finns dock inget rätt). Jag är fan en arg människa på diverse världslägen. Inte alltid men jag går igång lätt.

På tal om ilska. Fler borde betala saker till bra grejer. Typ Amnesty. Eller Rädda barnen. Eller åtminstone köpa något rättvisemärkt.

Grymt!

Nu har jag suttit och grottat i html-koden så jag är grön i huvudet men nu är det gråa boxar där texten går att läsa.
Jag är grym på html. Så går det när man vägrar använda mallar.

Får jag chans på dig?


En fråga som försvann när man passerat åttaårsgränsen är denna. Varför försvinna? Att fråga chans på någon är nästintill det mest effektiva som finns. Även om det i den åldern innebar att man kanske lekte på rasten för att senare framåt eftermiddagen göra slut.

Relationer var enklare i lågstadiet. Hjärtesorg var sådant de vuxna i högstadiet sysslade med. Man såg tjejer stå med sina killar i matsalen och bråka. Hon grät han suckade. Det tog slut och hennes tjejgäng försvann in på toa, hans killgäng skrattade rått. Och så var det bara på nästa.

Fråga chans har flera fördelar; du uttrycker dig klart och tydligt om dina intentioner, får således också förväntningar på dig själv, hur du ska hantera andra flirtar och du känner dig mer trygg i situationen. Dock är detta med förväntningar på en själv läskiga. Men jag kan också så se att ett visst synsätt och förhållningssätt kommer automatiskt. I alla fall för mig för jag har en begränsad känslomässig kapacitet.

Nej ett återinförande av fråga chans vore på sin plats.



I hold your hand so hard my knuckles turn white

Fucking shit windows

Min blogg ser annorlunda ut i windows, eller snarare Firefox och Chrome.

Fast jag skyller på windows för det fungerade i Firefox hemma.

Skallen försvann där i hörnet. Jag orkar fan inte fixa´t nu.

måndag, oktober 20, 2008

I want you to lead me...

Jag tänker envisas med svart botten tills jag kommit på nåt annat. Annars så går det att läsa alldeles ypperligt när texten är grå och det är en linjär jävel till typsnitt. Html-koden fick jag fatt på till slut.
Nu är min blogg lika mörk som dagarna börjar blir. Det är mysigt.

Kvällen har annars ägnats åt choklad från Anthon Berg. Den goda rättvisemärkta med små hårda kakaobönsbitar. Jag har gjort lasagne, fick sex stycken matlådor. Inte illa pinkat. Diskade också undan resterna från helgen, snapsglas och spaghettitallrikar.
På tal om det så är min närmaste tid fullkomligt fullbokad. Men jag gillar´t.
I övermorgon kommer Lina som nämnt, det blir sushipartaj och annat festligt. Sedan blir det några dagar i Nynäshamn av alla ställen. Ena halvan av mina vuxna gör ett besök härupp under Alla helgona och efter att dem åkt så får jag nästa besök nästan direkt. Det är någon som tycker om Sundsvall som ska vara här ett tag. Trevligt ja tack.

Jag fick dessutom helt oväntat (oönskat?) besök igår. Jag var inte upplagd för det besöket efter helgen. Inte alls faktiskt. Satt mest och skrattade ansträngt till filmens skämt jag hört tiotalet gånger.

Mitt nuvarande känsloläge är förvirrat och fascinerat. En gammal klyscha stämmer och jag har ingen jävla aning om världsläget. Den som lever får se. Jobbigt på ett bra sätt är det nu. Världen är hård för dem hårda...

Renovering pågår

Ursäkta röran och den svårlästa texten


Ouch jag har tappat bort mig i html-koden. Hallå teckensnitt?

Vadan detta om höstarna?

Nu kom det där suget att bli mörkhårig igen. Alltid alltid på höstarna. Dessutom trivs jag förbannat bra mörkhårig. Men när jag vill he bort det så är det inte lika roligt. Jag har också fått en galen längtan att ha en viss röd ton i håret. Jag såg en tjej i Uppsala ha just den färgen och det var så in i helvete snyggt. En riktigt knallig men mustig lite mörkare röd. Undrar om man skulle våga göra nåt sånt? Hm... livets stora frågor.

Andra stora frågor som avverkats idag är rennäringen, mänskliga rättigheter ur genusperspektiv och annat matnyttigt. Det jag dock funderar mest på just nu är håret. Vilken jävla människa man är.

Ingles por favor?

Jag funderar på att skriva på engelska här i bloggen. Bara för att öva. Funderar dock ett tag till huruvida jag vill lägga ut mina grammatiska tillkortakommanden offentligt.

I am thinking of writing in English here in the blog. Just for practice. However, I wonder if I want to show my grammatical shortcomings to the public.

söndag, oktober 19, 2008

Rubrik: valfri Katatonialåt

Helgen är snart slut och ångesten är påtaglig inför en ny arbetsvecka. Förra veckan innebar diverse äventyr, allt från praktfylla till att faktiskt öga mot öga kritisera den som faktiskt håller trådarna i min anställning. Tur att jag inte var ensam.
Helgen kom, något försenad på grund av SJ. Helgen gick och SJ tog tillbaka det som gärna hade fått stanna. Helgen var alldeles strålande med andra ord. Fulwhiskyshottar, folkis, sconesfrulle, chailatte och att få beskåda övervintrade hm.. pudelrockare? Såg ut som några starka överlevare från typ Rat eller Hanoi Rocks. Alldeles för gamla, alldeles för tajta jeans, allldeles för tuperat blonderat hår och det där med att skriva Lucifer på tröjan, är inte det lite nattståndet eller privilegierat 14-åringar? Vi hade fruktansvärt roligt åt det. Jag kan verkligen inte med ord göra dessa två karlar rättvisa.
Vi tittade också på film och åt pizza med "fritt hemkört".

På onsdag vid halv tolv kommer Lina och det ska bli galet härligt. Jag anar visst alkoholintag, vad vet jag inte eftersom vin har på sätt och vis slutat vara min grej. Jag blir sämre av det dagen efter än av öl.

Kvällens låt In Flames och Lisa Miskovsky- Dead End:

fredag, oktober 17, 2008

Hata SJ

Hata Sj, hata signalfel. En försening på den ökända sträckan Eskilstuna-Sthlm resulterar i minst två timmar fördröjning. Fan.
Jag kan väl vara glad att jag slipper sitta på tåghelvetet, men ändå!

torsdag, oktober 16, 2008

Saknad

Fick en låt med Armstrong. Det har gott sju år men jag får fortfarande den där känslan i kroppen. Speciellt då jag den senaste tiden saknat morfar väldigt mycket. Jag tycker inte om att han i den där drömmen med vardagsrumsbord i teak sa adjö till mig. Kan du inte besöka mina drömmar igen morfar?

En hårdrockare och en punkare på äventyr

Igår var jag på äventyr. Med Cornelia. Vi for runt halva stan igår efter konserten. Vi såg skabbkrog, ölkrog och hotell Knaust från insidan, en svit. Vi blev bjudna på champagne i magnumflarra och vi stod i Knausts lobby och åt tacotallriken från Bishops. Jag höll Cornelia sällskap på Knausts trappa med röd matta när hon rökte. Vi var så jävla classy. Vi personifierade hela det uttrycket. Stockholmarna som bjussa på champagne, mat och Fernet försökte imponera på oss med diverse flashiga saker. Det gick sådär eftersom vi inte blev ett dugg impade. Vi bara tittade på varann klentroget men drack med glatt humör upp champagne och nyttjade flitigt svitens toa, mest för att snacka skit.

Vi sammanstrålade sedan med Jimmy och tillhörande granne. Jag drack upp Jimmys öl.
Sedan for vi på Max med hjälp av att rida på karlarnas ryggar. Jag höll på att slå mig igen. Jag for ner i backen och höll på att slå i huvudet men insåg någonstans på vägen vartåt det barkade så jag skyddade mig. Jag gick helskinnad ur fallet sånär som på ett blåmärke på armbågen.

jag tror fanimej inte att jag skrattat så mycket på länge.

Idag mår jag som jag förtjänar. Det går så när eleverna är på APU. Och när man inte har någon som helst karaktär.

Titta hotell Knaust så förstår ni klassen på hotellet och sedan klassen på mig

onsdag, oktober 15, 2008

Detaljer

Jag ska klä ut mig på Halloween-festen på jobbet. Idag fick jag saker från Buttericks. Ena detaljen ser jag helt fläng ut i. Jag har så litet huvud att denna ser enorm ut.
Hm.. suck!

Några minuter senare; jag fixade med lite hårspännen så nu kommer min outfit vara helt outstanding, ja typ. Ska bli sjukt roligt att få spöka ut sig. Ska få tag på bra blod också. Mohahaha.

Snart är det konsert!

Konserter konserter

Öronpropparna är packade och jag ser fram mot kvällens gratiskonsert. Levande musik är alltid roligt.
För övrigt fortsätter misären och läget börjar likna finanskrisen fast utan de senaste dagarnas uppgång. Det går ner ner ner istället. Jag funderar på när de lite högre upp ska förstå läget och försöka få upp skutan igen. De flesta mår allmänt kasst av läget.
Ett annat läge som suger är att jag inte känner mig ett dugg förkyld men har haft det obehagligt i bihålorna i flera veckor nu. Ont i huvudet på bihålevis. När jag böjer bak huvudet bultar det i dem och upp i pannan. Otrevligt.

Imorgon blir det ingen tysk film om terrorister, fel datum. Den har Sverigepremiär på Draken på fredag så det blir att se den nästa vecka. Fredag är jag upptagen på annat håll och tänker då inte sitta och uggla i en biosalong.

Nu blir det att läsa i min Game design workshop och fixa oxh trixa på vår webbradio där jag är dj för dagen.

tisdag, oktober 14, 2008

Här blir det nybakat, nybakat blir det här


Ska baka scones nu. Varifrån denna sjuka impuls kom ifrån vet jag inte men gott blir det och så har vi lyxfrullebröd till helgen. Bra ja.

Och nu några tio minutrar senare står dem som i ugnen och jag inser hur bra det blir. Hur kul är det att endast bjussa på lingongrova och leverpastej? Nej bättre upp. Nu blir det färska scones, jag fryser dem ju såklart med en gång så de är som färska på lördagmorgon.

Impulsen kom under ett avsnitt av vänner. Finns ingen koppling alls. Bara ett lite uns överskottsenergi och ett litet sötsug.

För övrigt, är dte någon som har en gammal fåtölj över av modell öronlapp eller liknande? Vill ha en mysig läsfåtölj som är lite mofflig och som man kan he upp fötterna i utan att balansera.

Det var tider det

Min skinnrock i oäkta skinn sveper fram, kängornas skruvar har blottats och klapprar mot marken och mitt svarta hår som behöver en omgång färg till. Utväxt på blont hår är ohett.

Förutom diverse känslomässiga bryderier om livet och döden så var det ovan mina största bekymmer. Nya kängor, ny hårfärg, ny jacka eller Paradise Lost´s senaste alster. Det var på sitt sätt rätt skönt att befinna sig mitt i den där världen. Just då. Det jag hade att jämföra med var grundskolan. Då jag egentligen gick genom den och var alieniserad. Jag tyckte inte jag passade in och det var ingen som hade någon särskild önskan att jag skulle det heller. Jag misstyckte inte då heller. Bara först när gymnasiet kom och jag kände mig hemma och helt plötsligt tillhörde en grupp som inte fanns på högstadiet.

Anledningen till att jag skriver detta är för att jag kom att tänka på det när jag såg en elev från Teoretiska. Hon såg ut som jag gjorde då och jag fick någon cocktail av känslor i kroppen.

Jag älskar att se eleverna som sticker ut, som har något nörderi för sig och som tycker att svart hår är det finaste man kan ha och att ju skummare musiken är desto bättte. Jag tror det är nyttigt. I alla fall om man har något särskilt att bearbeta.
Och det hela yttre är ett slags statement om graden av nördighet också.

Så är det med alla människor. Elever, kollegor, kompisar och gamla ex. Jag kan inte komma på någon av mina föregående pojkvänner som inte varit nörd på något. Kanske inte nödvändigtvis samma som jag men ändå. Jag kanske tycker aktier är det torraste som finns på denna jord tillsammans med frimärkssamling men so what. Låt människan syssla med det då. Men jag tycker det är astråkigt och inget jag direkt faller som en fura för.

Jag har mitt nörderi vad gäller musik som går i moll och att med hjärtat i halsgropen fara nerför en backe full med snö.
Fast numera behöver jag inte klä mig som jag gjorde då. Även om jag saknar mina Underground något hemskt.

Poängen tappade jag för länge sedan bort.

måndag, oktober 13, 2008

Orka

Okej jag orkar inte komma med någon jävla utläggning. Men sur är jag likt förbannat.

Om någon bara kan slå denne i huvudet, slå en annan i huvudet för smaklösa jävla skämt och slå ytterligare en för att den bara är.

Sen vill jag pussa på några stycken som bara är underbara och som kan stava till genus, skickar fina saker eller bara är. Inget politiskt, bara kärlek. Jag har tre kommande veckor fyllda av kärlek och besök. Fuck machosvin säger vi då.

Nu ska jag äta mackor med stekt ägg, dricka te och titta på tv.

I'll be your ether you'll breathe me in.

Jenus, Gennus, Genus.. eller hur stavas det?

Inget gör mig så uppenbart förbannad som ignorans och tydlig könsdiskriminering. Nu råkar jag ut för det mest jämt, inga stora grejer men små saker som läggs på varandra.
Jag har lust att säga allehanda sarkasmer och skrika ut min existens. Jag kan också bära skräp, tunga saker och hantera teknik. Jag vill inte höra på morgonen att när någon kommer upp i tornet säger "Tjenare grabbar" när det faktiskt sitter kvinnfolk här. Ägnar mig inte ens en blick.

"Du kan hålla upp hissdörren, det är ett perfekt jobb för dig". Hur jävla inkapabel till fysiskt arbete kan en människa utgå från att man är?

Jag anser att man inte ska utgå från att vissa människor klarar eller inte klarar vissa saker på grund av diverse schabloner. Men alla står vi tydligen inte på samma sida.

Genusvetenskap tack. Och var inte så jävla heteronormativ heller nu när jag ändå är igång. Snart kommer en mer utförlig, politisk genomgång men orkar inte nu. Den som inte orkar med en förbannad feminist behöver inte läsa.

Veckans plan

Jag älskar Sundsvall. Inget snack om saken. Denna vecka kommer innehålla:
- Gratiskonsert på Pipeline med Stonewall noise orchestra.
- Bio på Draken (bio med alternativa filmer)och se filmen Der Baader Meinhof Komplex torsdagkväll.
- Leka med nya macar.
- Leka med våra nya interaktiva whiteboards.
- Invänta en helg som säkerligen blir super.

Bra musik, film och sällskap. Perfekt. En arbetsvecka därimellan får väl bara höra till.

söndag, oktober 12, 2008

Schnööö


I helgen fick jag känna på snö. Det var en nästintill religiös upplevelse såhär efter en stundtals för varm sommar där skidsuget stått som spön i backen.
I egentlig mening så låg det lite snö kvar sedan förra veckans snöfall. Inget nytt. Det var barmark även på kalfjället och regnet smattrade mot taket lördagmorgon kring sjusnåret. Det hade kunnat vara ett deprimerande uppvaknande men alla morgnar i fjällen har sin charm. Utom de utan, det vill säga då man är bakis och livslusten försvann med sista jägern eller dylikt.

Denna helg slapp jag allt vad baksmälla hette. Jag tog ju ändå det priset i onsdag. Det var skönt att inte svepa i sig hejdlösa mängder sprit när förståndet flytt sin kos. Och ännu skönare att inte vakna som en odöd imorse.

Istället för finsk spritfest ägnades helgen åt målning, nyttig morgonpromenad, raggmunksfrossa och bastu. Jag stod för stekning av raggmunk. Jag har aldrig stekt så mycket raggmunk i hela mitt liv. Jag upptäckte en dold talang dock, jag kommer klara mig utmärkt med cirka sju ungar på halsen för den där stekningen gick inte av för hackor. Vilken simultanförmåga!

Jag har även åtgärdat bokhylleproblematiken som jaga ldrig nämnt men som varit helt klart störande. Böcker till höger och vänster. Nu åtgärdade jag detta med en ny sektion Expedit. Jag svor och spottade. Dagens lärdom om än kortvarig blir att jag nästa gång måste äta något innan jag åtar mig sådana äventyr.

Nu står en ny vecka för dörren och den kommer snigla fram. På fredag får jag finbesök.

Helgens citat blir ett jag inte nämner. Det var så fint och sött. Det handlar om snö och saknad.

fredag, oktober 10, 2008

Jag äger dig!

Köp Island här!

Det finns nog en liten maktfullkomlig figur i oss alla. Tänk att säga till någon på gatan "Jag äger dig!". Mohahaha.

Eller inte kanske.

onsdag, oktober 08, 2008

Jag, kärleken och berusningsmedel

De två sistnämnda icke i samma andemening. Eller egentligen, den senaste tidens relation med alkoholen är inte så lätt att bortförklara på annat vis. Det är kärlek men bara då och då, vi har ett av och på-förhållande om man säger så. Nog om det.
Det har varit mycket festande, mycket öl och mycket musik. Men framförallt är hela mitt liv en känslomässig berg och dalbana. I måndags kände jag en embarmlig ensamhet och tomhet. Trots morgonsms med formuleringen "Godmorgon prinsessan! Puss". Nu känner jag mig helt uppfylld av kärlek. Från vad vet jag inte. Troligtvis på grund av sändaren av morgonsms. Det är värmande att någon bara sådär kommer att tänka på en spontant. Dock vet jag att just det där är en fysisk, eller snarare geografisk, omöjlighet. Jag har fått min beskärda del av vissa saker.

Sen har vi också den där som man träffar ibland men han är en upptagen människa med ganska lite intresse att ha något, som jag men än mer bestämd i frågan. Ytterligare har vi en som är kär i mig helt tydligt men som för mig är helt ointressant. Varför? Vet inte riktigt, karln ser bra ut men när någon säger att den inte läser, något whatsoever, blir jag avvaktande. Inte för att hålla mig med kultursnobberier men det är i mina ögon inte attraktivt.
Det är enkelt att falla dit för att någon visar sin uppskattning men jag har lärt mig något av det förflutna. Det är inte särskilt hållbart och bra för välbefinnandet att gå in med den inställningen.

Så vad händer? Ja, dagen har gått trots min kraftigt alternativa hälsa idag. I helgen blir det stugan, nästa vecka jobb och installation av macar, torsdagkväll får jag besök, ytterligare en arbetsvecka, Lina kommer och sedan är det Halloweenfest på jobbet där jag ska ikläda mig rollen som världens mest brutala... hemligt är det ju ja.

måndag, oktober 06, 2008

Ibland så...

"[...] and you are free to bring your good looking friend."

Denna där good looking friend är jag. Jag garvade gott men blev smickrad som fan.

Man vill inte låta självgod. Såklart. Jag lider ingen brist på komplimanger och dylikt. Pudelns kärna är vad dessa komplimanger gör åt en. Trots att man i bästa fall kan höra positiva saker om sig själv varje dag kan man känna sig ensam. Problemet är väl snarare att man vill känna att någon ser en helt? Eller vad är egentligen grejen? Komplimanger är flyktiga. Ska jag vara helt ärlig vet jag inte riktigt vad jag menar.
Komplimanger bygger ingen självkänsla, bara självförtroende.

Kvällens låt på repeat: Trigger- In Flames
[...] I am running from something that I don't know
I am searching for something, which way to go?
I am trying to separate what's real
I'm running in a wheel

Is it dark or is it bright?
What's the latest on the screen?
Please tell me my name
I haven't checked it today

From green to red our days pass by
Waiting for a sign to tell us why
Are we dancing all alone?

...

Fuck

Ikväll har jag en sådan där kväll. En sådan där kväll då jag inte är så kaxig och jag måste krypa till korset och säga att det inte är så galet roligt att vara ensam alltid.

Jag är en ambivalent jävel som har lite koll på vad jag vill. Med det menar jag vad jag vill ha ifråga om det där med mänskliga relationer. Jag kommer aldrig fram till något vettigt. När jag har det ena vill jag ha det andra och vice versa. Inte någon annan men något annat. Frihet i en relation, när jag har friheten vill jag inte ha den. I alla fall inte till fullo. Jag måste fortfarande få ha mina helger i stugan och mina kvällar då jag väljer ensamheten. Kanske det går över också, jag vet ju att man inte kan både ha kakan och äta den.

Jag låter kvällen passera medan jag lyssnar på musik, har halvt existensiell ångest och dumsurfar. Trots många kvällar av sysslolöshet är jag trots allt ändå en värdelös surfare. Jag hittar aldrig eller i alla fall sällan nya sidor som är till någon nytta.

Idag har jag för övrigt gjort nytta av mitt gymkort; jag lånade ut det till Cornelia, Mats dotter. Perfekt! Jag åt dessutom lunch med en tjej som var och föreläste hos oss, hon är från Gävle men vi är fjällgrannar. Hon hade stuga på Minkvägen i Sångbäcken. Vi på Ripvägen.

Jag saknar. Bara.

lördag, oktober 04, 2008





Jag gjorde av med massa tusenlappar. Lycklig som ett barn med nya skidor, hjälm, googles, ryggskydd, soft shell, mössa.

torsdag, oktober 02, 2008

Hur fel kan det bli?

Fick frikort på landstinget hem i brevlådan idag. Förstår ni då vad illa?
Bruten fot, cellförändringar och hjärnskakning har orsakat detta. Men hur fel kan stavning bli?
Tanten på patientkontoret sitter med mina exakta uppgifter och lyckas ändå stava fel på allt som kan stavas fel i mitt namn. Fantastiskt.

Nya close-up kom idag. Den luktar mycket och jag blev snurrig. Mina sinnen verkar uppskruvade på max men inte på Heroes-vis.
Där har de stavat rätt men mitt hopp om att få provsmaka nya Katatonia sjönk snabbt. Det var bara Peaceville records som skickade ut en allmän platta om deras signade band och därav en Katatonia. Och det var en gammal låt.

Just denna dag hade jag hoppats mer på Åka skidor än Close up men men. Den är fin den med.
Hela den här sörjan har gjort att jag kommit till en enda slutsats:

Gå aldrig mer till Aveny. Och det inte enbart på grund av hockeyhjälmsbehovet.

tisdag, september 30, 2008

¿Que pasa?

Tänk er känslan av att vara både bakis och ha migrän. De flesta sinnesintryck är otroligt ansträngande och får mitt huvud att snurra och bulta. Jag kan heller inte ligga på höger sida om jag inte har en mjuk kudde för bulan gör ont.

Jag kan inte göra något i mer än fem minuter så gissa vad min dag bestått av? Sova som en klubbad säl. Jag har sovit och sovit, jag är så sjukt jävla trött. Jag vill att min hjärna ska sluta vara groggy nu. Hur jävla hårt kan jag egentligen ha slagit mig? Måste ha varit mycket hårdare än vad jag kände med bedövning i kroppen. Eller så blev helt enkelt återhämtningstiden för min stackars grå fördröjd på grund av fyllan.

Fantastiskt vad man råkar ut för ibland. Och nej, jag har inget mer spännande än detta att rapportera.

Vilket mörker

Läkaren ordinerade att inte sitta vid datorn, anstränga mig, läsa eller titta på tv. Nu håller jag med honom. Jag mår dåligt av det, riktigt dåligt. Men det sämsta är att jag mår dåligt av att lyssna på musik också.

Vilket mörker.

Nu kan jag inte sitta här längre.

måndag, september 29, 2008

Stämpelkort på akuten?

Tillbringade kvällen på akuten efter lördagens dörrfadäs som inte var ett fall. Diagnosen efter diverse obskyra undersökningar och ct blev en redig hjärnskakning.
Kvällen var ett misslyckande från början till slut men efter timmar av hunger och tristess blev jag hämtad av herr Eriksson som skjutsade mig hem men med mellanlandning på Max. Max har aldrig smakat bättre.

Jag mår dock illa och är yrslig och huvudet dunkar. Inget roligt alls.

Min Katatonia-skiva och Haunted kom idag. Med Haunted följde dessutom ett signerat kort med, lite klistermärken och en poster. Bra? Jatack.

Inte lika glad del 2

Trodde jag vaknade än mer bakis imorse än vad jag var igår. Problemet var dock att det inte kändes helt som att jag var bakis.
Huvudvärken strålade från en enda plats i huvudet och det var där handtaget från en av Avenyns dörrar som jag fick i huvudet. Någon släppte på en spärr och dörren kom mot mig. Det gjorde asont, även med rätt bra mängd sprit i kroppen.

Under dagen har känslan av yrsel förvärrats och jag är illamående. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och hon frågade hur jag sovit och annat. Hon sa att jag skulle kontakta min vårdcentral. Ett ytterst exemplariskt fall av hjärnskakning tyckte hon det lät som. Med viss hjälp av alkohol. Hon sa att jag borde ha slutat dricka när jag slog i, var ju på väg och svimma men tyckte att jag själv överdrev.

Detta kan förklara varför jag, efter att ha vaknat vid halv åtta, totalslocknade igen i sex timmar utan att ha någon som helst koll på verkligheten. Jag blev chockad när jag vaknade två på eftermiddagen. För att dessutom under resterande dag sova hela tiden och ändå kunna sova vid halv tio. Även inatt sov jag otroligt djupt.

Mitt huvud vinglar och alla ljud är obehagliga. Jag trodde jag fått en tvådagars, tji fick jag. Men en tjusig kraftig bula har jag.

söndag, september 28, 2008

Inte lika glad


Vaknade med både kläder och smink på. Smidigt!

Gick dessutom hem helt ensammen den långa vägen från stan inatt. Smet från de två som pepprade mig med öl. Jag citerar herr Schiller "Vad skulle mamma sagt om det? Jo hon skulle vara fly förbannad!". Inget att argumentera mot.
Så här i efterhand kan jag säga att det blev för mycket och för länge. Hemgången var upplagd för katastrof även om den om den blev utan.

Kan jag bara få halvdö en liten liten stund? Jag är inte lika kaxig och snygg idag. Den som kom på idén med sotade ögon glömde att folk kunde bli fulla. Sotade ögon är inte ett dugg snygga dagen efter. Jag slänger in en aktuell bild, kontraster mot igår tro?