onsdag, november 26, 2008

Svenska fegheten

Jag sitter på bussen hem. Jag startar iPoden. Vad ser jag då i ögonvrån mitt i en fin Dark Tranquillity-visa? Jo två killar som tejpar något på rutan? De runt om mig ser det också, det ser jag tydligt. Men de säger inget trots att killarna rakt framför dem håller på med något som dem inte borde på en buss. Killen som tejpar tejpar inte nådigt heller. Och fortfarande säger ingen något. Jag tar av mig hörlurarna och säger åt dem, ja då efter cirka 30 sekunder säger två av dem något. En tredje karl tittar bara med fiskblick på de tu. Efter ett tag vågar även han öppna munnen. En av de som vågade säga något efter mig gick till chauffören som sedan hotade med polisanmälan för dem två kräken.

Grejen är dock inte i första hand varför killarna gjorde såhär utan snarare; varför var någon annan tvungen att säga något för att de skulle våga? Det är så galet irriterande svenskt. Man ser något göras fel men inte gör man något åt det för det får någon annan göra. Den där någon annan är praktisk. Idag var det jag, både i bussen och i köket på jobbet.

3 kommentarer:

Monica sa...

Får väl bara hoppas att det är de där andra, de som inte vågar, som känner sig ynkliga i efterhand. Du ska enbart känna dig stolt över att du har civilkurage.
Nåja, det där med att vara någon annan i köket är ju bra frustrerande. Men det är då du plockar fram ditt mod och säger rakt av vad du tycker till den som gav tusan i att diska eller torka ur micron efter senaste explosionen.

Puss

PS Kan dock ibland vara bra att vara lite försiktig mot främlingar. De kan ha kniv, vara väldigt många eller väldigt mycket större än du...

Hex sa...

Tejpar på rutan? wtf? Är det någon ny ligisttrend? I'm confuzzled.

Väl rutet, anyway.

Anonym sa...

Ja Sanna tyvärr så lever vi i samhället "ähh det fixa nån annan" idag. Jag tror att saker som det du gjort borde få större uppmärksamhet för att folk ska inse att även det lilla gör skillnad och inte bara om man är en hjälte som räddar livet på någon.

JAg följer i dina fotspår och snappar upp den kunskap du besitter som det viktigaste jag lär mig.

tack för att du visar hur man är en människa och inte "någon annan"