torsdag, november 27, 2008

Svensk hälsovård för själen


Idag var jag där. Jag styrde mina steg mot avdelningen som jag försökt undvika väldigt länge. Jag tänkte tanken att jag kanske ser någon i vänterummet som jag känner. Det är inte direkt väntrummet på vårdcentralen, här blev det att vi alla som satt i väntrummet är lika mycket knäppgökar på något sätt. Inte ont i benet, halsen eller konstiga blåsljud. Här sitter vi som har ont i själen på något vis, utan att låta emo så att säga.

Jag fick börja med att fylla i något papper jag inte riktigt förstod syftet med. Det förklarade läkaren senare, det var ett formulär för att se om man kanske var aktuellt för en djupare utredning om manodepressivitet. Jag fyllde i den och hon diskuterade några av mina svar. Jag tror inte det är så dramatiskt faktiskt. Hon frågade också en massa annat, både frågor jag kunde svara och andra frågor jag inte kunde svara på. Efter en timme har vi pratat alkoholvanor, uppväxt och diverse beteenden.
Hennes sista fråga blev "Hur ställer du dig i frågan om medicinering?". Mitt svar blev följaktligen att jag inte tycker om det, tog knappt värktabletter trots smärta när jag bröt foten. Hon förklarade läget med psykofarmaka och jag lyssnade lite skeptiskt. Hur som helst, medicineringsfrågan kom inte upp för att jag ska få det men hon ville veta min ståndpunkt ifall. I veckan som kommer skulle hon överlägga med sin överläkare sedan får vi se. Det enda jag vill är att få ändring på saker inifrån och ut. Inte dämpa med konstiga läkemedel. Det gör mig småsur att jag fick be om att jag helst bara vill prata med någon. Är inte det svensk eller ja, västerländsk sjukvård så säg? Människan i sin helhet är ointressant när det finns så mycket bra läkemedel.

Detta var grymt självutlämnande. Nu vet ni det.

Inga kommentarer: