Alltså...

Min nya hangup är Volbeat. Volbeat Volbeat Volbeat. Sångaren Michael som sagt, jag smälter och rinner genom parketten på stört. Vill jag se dessa live? Ja, mer än vad jag ville i våras, mer än jag ville i somras. Nya skivan som jag sågade först är nu stadigt spelad. Om jag skulle se dem skulle jag nästan överväga det gamla partytricket att skrika som besatt längst fram och smita backstage och tindra med mina blå. Dricka danskt öl och bli full. Säga ogenomtänkta saker. Men hey, det är Volbeat. Och ja, jag menar inte allvar. Även om han skulle vara värd ett hångel. Även om han ger mig munsår.



Andra som kvalar in på listan:
- Danko Jones, inte snygg egentligen men kolla hans blick. Den bara skriker ut sexighet. Bästa med hela Danko är att han bemödar sig att komma till Sundsvall ända från Kanada-landet.
- Nikki Sixx, visst han är skitäcklig egentligen med tanke på antalet silar han fixat, brudar han satt på och annat unket som inte förknippas med sexighet. Men, soundtracket till boken hans är så sjukt jävla bra att han är förlåten. Inte samma grej som de två övriga herrarna som bara utstrålar ren och skär råhet, Nikki utstrålar en vrickad sårbarhet istället.

Svensk hälsovård för själen

Idag var jag där. Jag styrde mina steg mot avdelningen som jag försökt undvika väldigt länge. Jag tänkte tanken att jag kanske ser någon i vänterummet som jag känner. Det är inte direkt väntrummet på vårdcentralen, här blev det att vi alla som satt i väntrummet är lika mycket knäppgökar på något sätt. Inte ont i benet, halsen eller konstiga blåsljud. Här sitter vi som har ont i själen på något vis, utan att låta emo så att säga.

Jag fick börja med att fylla i något papper jag inte riktigt förstod syftet med. Det förklarade läkaren senare, det var ett formulär för att se om man kanske var aktuellt för en djupare utredning om manodepressivitet. Jag fyllde i den och hon diskuterade några av mina svar. Jag tror inte det är så dramatiskt faktiskt. Hon frågade också en massa annat, både frågor jag kunde svara och andra frågor jag inte kunde svara på. Efter en timme har vi pratat alkoholvanor, uppväxt och diverse beteenden.
Hennes sista fråga blev "Hur ställer du dig i frågan om medicinering?". Mitt svar blev följaktligen att jag inte tycker om det, tog knappt värktabletter trots smärta när jag bröt foten. Hon förklarade läget med psykofarmaka och jag lyssnade lite skeptiskt. Hur som helst, medicineringsfrågan kom inte upp för att jag ska få det men hon ville veta min ståndpunkt ifall. I veckan som kommer skulle hon överlägga med sin överläkare sedan får vi se. Det enda jag vill är att få ändring på saker inifrån och ut. Inte dämpa med konstiga läkemedel. Det gör mig småsur att jag fick be om att jag helst bara vill prata med någon. Är inte det svensk eller ja, västerländsk sjukvård så säg? Människan i sin helhet är ointressant när det finns så mycket bra läkemedel.

Detta var grymt självutlämnande. Nu vet ni det.

Svenska fegheten

Jag sitter på bussen hem. Jag startar iPoden. Vad ser jag då i ögonvrån mitt i en fin Dark Tranquillity-visa? Jo två killar som tejpar något på rutan? De runt om mig ser det också, det ser jag tydligt. Men de säger inget trots att killarna rakt framför dem håller på med något som dem inte borde på en buss. Killen som tejpar tejpar inte nådigt heller. Och fortfarande säger ingen något. Jag tar av mig hörlurarna och säger åt dem, ja då efter cirka 30 sekunder säger två av dem något. En tredje karl tittar bara med fiskblick på de tu. Efter ett tag vågar även han öppna munnen. En av de som vågade säga något efter mig gick till chauffören som sedan hotade med polisanmälan för dem två kräken.

Grejen är dock inte i första hand varför killarna gjorde såhär utan snarare; varför var någon annan tvungen att säga något för att de skulle våga? Det är så galet irriterande svenskt. Man ser något göras fel men inte gör man något åt det för det får någon annan göra. Den där någon annan är praktisk. Idag var det jag, både i bussen och i köket på jobbet.

Jepp

... sen att min datorinbyggda kamera är värdelös på kvällen så man blir vit i ansiktet är en annan femma.
Håret blev asfint, lite mörkare än jag tänkt men nu är den hemska blonderingen ett minne blott och ja, jag älskar den här röda nyansen så vad mer kan man begära?

Dt är mycket med håret som händer nu, men nu är det stopp. Jag lovar.

faran med hemfärgning

Det är billigt och man kan göra det när som egentligen. Men! När det går fel kan det gå fel och när det går fel blir det dyrt. Tänkte piffa till barret med blonda slingor. Det gick åt helvete så nu ska jag fixa en mörkare färg som täcker skiten.

Jag som ville var klok och följa mammas råd att jag ska göra ljusare eftersom jag alltid ångrar mörkt efter ett tag. Tji fick man för visheten. Återkommer med resultat. Det jag har nu är inte mycket för världen att se. Tänk dig misslyckad blondering som blir orange och dessutom fläckigt. Schwajnigt snyggt eller hur?


Jag kör hela linan ut, varför bara ha en dålig hårdag när man kan ha en vecka?

It´s just hair. Annat är det med mitt inre välbefinnande. Min värsta värsta svacka är över och nu känns tillvaron helt okej. Det var som väst i tre veckor men sedan när jag vågade göra det där samtalet, ja då var det som att jag kunde lägga det bakom. Varför gräma sig hela tiden när jag nu får betala för det nån gång då och då? Vore slöseri på samtalstid och energi att grubbla utöver det måste jag säga.

Det har också varit en vecka då gamla kontakter poppat upp igen. Nu är alla jag lärt känna under mitt dryga år i Sundsvall tillbaka igen. Jag är inte ensam helt enkelt. Synd bara att jag missade utekvällen med Liza men jag hade mysigt med syster istället.

Omysiga inredare!

Har precis sett på Simon & Thomas, mina favoritbögar med söta hundar. Jag gillade inte slutresultatet denna gång heller men vad gör det när Simon säger lull lull.
Jag irriterar mig på sådana där så kallade professionella inredare. De ogillar alltid det som är personligt, eller ja snarare det som visar vem man är men som egentligen inte har med estetik att göra.
Böcker, filmer och sådant tas bort utan nåd.
Jag älskar att se mina böcker. Jag vill ha böcker i varje rum. Jag älskar mina filmer, jag vill ha fler. Jag älskar mina gamla kamera och jag älskar mina cerisa bas med tillhörande förstärkare. Varför? jo för att det säger något om mig istället för att mitt hem ser ut som ett museum där man gömt undan allt sådant.

På tal om böcker, jag fick en bok på posten idag av T:s snälla mamma. Jag är nästan med i en bokklubb fast helt gratis. Me like.

Har för övrigt en enorm stjärna.

Julpyntade igår. Sjukt mysigt. Stora stjärnan är svart med vitt mönster. Nice. mna kan till och med skymta balkongpyntet och i samm fönster som stjärnan min endaste tomte. Fick den igår av PoC som lilla julpresent tillsammans med balkonglyset och annat mys.

The vuxet utseende

En bättre bild på min nya frippa. Jag blir mer och mer van vid den. Dock kändes det urskumt att tvätta håret imorse. Håret tog slut som så snabbt. Min frilla skulle behöva en frisör, jag titulerar inte mig själv som sådan, inte ens efter detta mästerverk. Lite uppklippning och ja, tunna ut topparna för nu är det en väldigt rak kant. Men egentligen, det är bara hår. Vill jag betala 450 spänn denna månad på det? Nej tack, jag klarar mig bra med csn-skuld och den lite för stora elräkningen. Dessutom går sparpengen och det jag fått in för gamla skidorna rakt ner till Carros konto för säsongskortet som inhandlades förra helgen. Trots att jag tyvärr varit tvungen att norpa för helgen med Caisa men allt var för mysets skull, lite för överlevnad.

Imorgon är det jobb igen och jag känner faktiskt att det knyter sig lite av obehag inför det. Opepp är ett kraftigt understatement.
Men snart är det helg igen, då blir det förhoppningsvis mys av högsta rang.

Stan hela dan

Ljuständning av staden så vacker att man blev tårögd. Barnkören dock gav mig rysningar. Barnkörer borde inte få finnas.
Fikat på Barista, frysit arslet av oss och sedan julpyntat här hemma. För att inte glömma att vi klippte av mig håret. Efter en dag med halsduk hade jag en djävulsisk tova som bara gick bort av att klippa. Sagt och gjort. Nu har jag page.

Jag och Caisa ska nu äta pizza och titta på Juno. Vi har det underbart.

Anders kommentar på min frisyr rakt citerat "The vuxet utseende". Klockrent.

Hittade en gammal rutig sak i garderoben. Den blir det idag. Ölen är god. Musiken är bra. Volbeats sångare har kvalat in på Listan med stort L.

Bra saker

- Ny tvättstugebokning på g. Jag lovar DET är en bra sak.
- Nya balkonger till sommaren, inget balkonghäng men sen tänk vad fräscht.
- Jag fick en hundring i bonus från H&M och trevliga erbjudanden från Åhléns klubb.
- Ikväll blir det att festa med Lindberg och Nygren. Det blir trevligt det.
- Imorgon kommer Caisa och vi ska se ljuständningen på stan och sedan gå hem och julpynta, lyssna på julmusik och dricka glögg och äta pepparkakor. Mys med andra ord. Kanske hyr vi Juno också.
- Jag har äntligen tagit tag i mig själv på riktigt. Jag är stolt och framförallt, bara av att veta så gör det att jag inte tänker en massa dumt. Jag känner mig som nästan tillfreds med läget.

Dåliga saker pratar vi inte om. Det sparar jag till på torsdag till någon annan.

Vi pausar här. På återseende om några dagar.

Dagen kan sammanfattas på följande vis:
Jag har varit en social katastrof.

Kan också tilläggas att:
- Halsen gör ont.
- Mitt huvud värker.
- Mitt hem behöver en städning men vem orkar?

Jag är så här nära, visar en centimeter mellan tumme och pekfinger, att krascha. När var hur varför är frågor jag inte vet svaret på men det känns förjävligt. Allt jag gör går i ultrarapid och konversationer känns avlägsna. Den här känslan är skum och skrämmande.

Konstiga saker händer på natten

Inatt klockan 00.00-00.45 lyssnade jag tydligen på musik. Problemet är bara att jag inte kommer ihåg det och är helt övertygad om att jag sov.
Lastfm i all ära men nu förvirrar det mig. Visst kommer man väl ihåg om man varit vaken och lyssnat på musik? Speciellt då det innebär att man måste gå upp, starta datorn, starta högtalarna och välja musik. Det krävs lite mer än vanliga sömngångarskills.

Måndagen har förflutit hyfsat smärtfritt. Jag har gått omkring som en zombie. Skrattat lite löst en gång och sedan varit i min egen dimmiga värld där allting rör sig långsamt. Dagens huvudmål från det jag vaknade var att få komma hem. När jag väl kom hem sov jag alldeles för länge. Men i mitt allmäntillstånd funkar det. Jag har testat, jag somnar som en stock på kvällen ändå. Det är skönt att sova men jag blir något snuvad på konfekten eftersom jag inte får någon som helst energi av att sova på natten.

Fyra dagar kvar till helg. Därimellan kommer det inte hända ett skit förutom ett besök på kvinnokliniken, man blir lite som stammis där om man visat på cellförändringar. Jag är pepp för det va.

Mental note

Måste ringa det där väldigt viktiga samtalet idag. Borde icke glömma.

Om sju timmar får jag gå hem. Då ska jag dricka varm choklad och äta lussebulle. Platsen jag är på nu vill jag inte vara.

Kampanj

Rösta på nummer 5! Jag röstade från två mobiler. Höhö.

Jag har gjort det!

Åkt skidor alltså. Första gången för denna nya säsong. Nya skidor, ryggskydd, hjälm, googles och säsongskort gjorde lördagen till ett av årets bästa dagar.

jag älskar mina nya skidor och jag älskar mitt nya ryggskydd. Tänk det följer min rygg! Det kändes helt fantastiskt. Min största miss i lördags var ju dock det faktum att jag åkte i en vanlig hm-topp och strumpbyxor(!) till underställ. Jag hade ingen plan på skidåkning i helgen, trodde vi hade fullt upp med annat. Det är tur att försäsongen int ebjur på så mycket till after-ski. Det är få turister den här tidpunkten av säsongen. Det är vi med stuga och de med aplin klubb. Bland annat var hela Fränsta/Getberget alpina där. Hela klubben hade Lange-pjuck utom en. Jag undrar fortfarande över detta.

... mer finns på min freerideblogg. Men kommentera här om du vill.

Jag i realtid

För att göra den som är ny lite tryggare slänger jag in en normal bild också. vet dock inte hur mycket bättre det blir.

Annars då? Jo dagen har sugit som alla dagar denna vecka med undantaget att jag nu är ledig och snart ska till stugan. Det kommer göra mig gott. Och det suger inte kan jag säga. Jag har preppat med diverse godsaker och tre tidningar; Close up, Åka skidors nya prylguide och så Turist. Perfekt.

Att leva sitt liv i fel tid

Jag är född åtminstone 20 år för sent. Jag har fått uppleva alla stora band efter att alla lagt näsan i vädret. Jim Morrisson, Janis Joplin och Syd Barrett (åtminstone mentalt). Bara för att nämna några. Även om inte alla kastat in handduken så har banden gjort det. Deras glansdagar är förbi, legender som berättas av den skara som fått växa upp med dem. Även små band som aldrig slog men ändå är mytomspunna och mer spännande att spekulera kring än Guds existens.

Tänk att få uppleva när Bowie var som mest hög och gjorde konstiga grejer eller se Robert Plant stå på scenen och improvisera i fyrtio minuter med Jimmy page. Eller att ha missat att dansa galet till Madness.

Jag älskar ny musik, det görs djävulskt mycket bra nu också men utbudet är stort och allt grundar sig ändå i slutändan på de där få pionjärerna.

Tänk också att bara vara något äldre och uppleva när den riktigt tunga hårdrocken kom. När hårdrocken slutade vara lite hårdare bluespsychedelica eller vad man nu ska kalla det. Allt bra gjordes inte -68 utan allt har sina revolutioner och jag har missat alla. Förutom grungen men den vill jag gärna inte återuppleva.

Undrar vad som blir nästa? Eller blir det något nytt? är utbudet för stort idag för att någon ska bana ny väg?

Vi och dem, vi mot dem, eller?

Varför?
Om det ändå slängs groteska mängder mat i Sverige och andra länder i den rikare delen av världen varför förgifta eller sätta lås på sopcontainrar?
Helt ätlig mat slängs och matbutiker och restauranger blir sura för att folk snor deras mat.
Det finns ingen logik i det. Det är bara ren och skär girighet och en taskig människosyn. Framförallt är det konsumtion när den är som mest korkad.

Ingen av oss som har tak över huvudet och kan köpa mat förstår nog exakt hur desperat en människa är när den går ner i en container för att leta mat. Dessutom med tanke på den i mångt och mycket undermåliga hjälp dem får så är containrar på lastkajer kanske deras räddning. Tänk att inte få mat varje dag...

Jag hytter med näven helt enkelt åt den där på Lidl.

Vad hände?

Förra veckan hände något. Jag glimmade till. Jag mådde bra inifrån och ut. I måndags morse återgick jag sakta till det innan, nej jag återgick inte ens. Jag föll lite längre ner. Ungefär som man gör efter att ha varit sockerhög. När det går ner blir dalen djupare än den var innan.

Den här veckan hittills har varit en av de värre denna termin. Mitt inre känner sig snuvat på konfekten. Jag fick känna på något bra men det försvann i samma andetag som jag insåg att jag kan tänka mig att ha så. Jag är livrädd. Det kan jag inte sticka under stol med. Jag är rädd för en massa herrans saker som är relaterat till detta. Mest handlar min rädsla om mig själv. Att jag någonstans ska göra bort mig, tänka för mycket, ha för bråttom eller bara säga något dumt. Något som kan få allt att upphöra snabbare än jag hinner blinka. Jag är dålig på att tro på min relationskompetens vilket som oftast slutar med att jag ställer mig frågan "varför i helvete skulle den där människan vilja vara med mig?" och handlar det om distans, ja då kan ni bara lista ut hur mina tankegångar går.


Jag vet ingenting, ingenting och det vet vi ju alla vad jag tycker om det.

Det börjar stå mig upp i halsen. Ta all energi. Ta all glädje. Gör mig till en gnällig jävel. Jag tänker på bättre ställen. Jag har aldrig pissat i motvind men det uttrycket kan inte kännas mer aktuellt.

Ja, jag krisar nog lite. Det började i slutet av augusti och har eskalerat. Jag skulle behöva komma till sans och komma fram till vad jag vill.

Jag behöver julledighet. Min lediga tid nu är allt för mig. Då mår jag bra.

Sixx:a.m- The heroin diaries soundtrack

Jag missbrukar´t va. Det är så förbannat jävla skitbra. Dessutom hur coolt är det inte att göra soundtrack till en bok? Genialiskt.

Nu har jag fått det sagt. Jag har också haft en svensk afton med Wilmer X, Nationalteatern, Thåström, Docenterna och annat sånt där bra skit. För att inte glömma Hellman.

Tack och godnatt.

Welcome home to mom

Älskar dem! Fy vad bra. Nu ska jag ha dessa som innetofflor ikväll.

Och visst är det ett par Dr Martens, ett par fina fjortonhålare. Lite högre, lite bättre. Känner dock att de lider av samma ny-sjuka som ett par Underground. Sömmen där plösen tar slut nertill skär liksom in i foten. Men det vet jag av min grymma erfarenhet att det går bort efter ett tag. Dr Martens måste vara världens skönaste sko.

Kvällens webbspel: Hotel 626, inget för den med svaga nerver. I alla fall inte om man faktiskt släcker ner. Fast du mamma bör nog inte spela det ens med katastrofljus.

I väntan på...

Inte på Godeau men på något bättre än ikväll. Nikki Sixx sjunger ut vackert om sitt miserabla liv, jag ligger i badet med b&j som fullkomligt *pip* i munnen och jag drömmer mig bort. Jag fick en bok på posten som tröst av Ts mamma. Nu har jag 18 böcker som väntar på läsning. Fick ju hela sex pocket av T också. Plus det fina Hulken-badskummet och annat sött. Han är inte dum den där. /Över och ut.

Jag borde diska. Jag borde göra matlådor. Många borden men jag orkar inte. Jag känner mig sådär härligt tom man bara kan göra en måndag efter något underbart.

Den senaste veckan har inneburit någon slags inre harmoni jag aldrig känt förut. Jag har inte känt behovet av ensamhet. Inte känt mig irriterad på att någon inkräktar i mitt territorium.
Vi har kunnat prata allt mellan tungt sinnelag och engrepp eller tvågreppsblandare. Vi har drygat och vi har varit snälla.

Jag är livrädd. Inte längre för att ha någon utan snarare att förlora. Vad är värst?

Från den 20 augusti till nu har:

Katatonia spelat 653 gånger
Tvåa ligger In Flames med 390 låtar och trea är Eluveities 370 spelade.
Låten Trigger med In Flames spelats 47 gånger
218 olika band/artister spelats
Bland annat har Sonic syndicate, Desmond Dekker, Thyrfing och Elvis Presley bara spelats en gång.
Totalt har jag spelat 5321 låtar till och med klockan 16.08 idag. Det ger ett snitt på cirka 76 låtar per dag (cirka då jag gjorde snabböverslag på antal dagar fram till nu).

Nu har det hänt

Han har åkt hem.

Jag vill hem men ändå inte.

Städa, diska, poppa Sixx A.M. Men det kommer vara helt ensamt.

Tur att jag har tre paket på posten att se fram mot; ett med vinterkängor (nej ni, i vinter blir det inga converse inte), ett med en bok från Tobias mamma och ett paket från han själv. Och i helgen blir det fjällmys. Jag saknar pappa och resten av Dorran-familjen.

Jag har en ny popmaskin också. En svart ny vacker ipod. Min rosa gamla trotjänare gick som sönder och då jag både till fritid och frilansjobb har som uppgift att missbruka musik pockade det på. Det är ett grymt gränssnitt på den må jag lova. Min gamla känns som från stenåldern men så är den ju två och ett halvt år också. Daglig användning, ja kan jag förlåta den för att knappen hakat upp sig.

Ett roligare inlägg kanske kommer. Om lusten infinner sig. Min intution säger mig att ensamheten kommer lägga sin brutala kalla hand på axeln ikväll och våldgästa.

På radion

T och jag var på väg till Entré Sundsvall för att hämta ut Tiger Lou-plåtarna då vi hör:
- Sluta skinheadsa er!

Man vill inte vara någon språkpolis men sedan när blev det ett verb?

"Jo jag tänkte ägna kvällen åt lite skinheadsande, ska du med?"

Det ska bli trevligt med Tiger Lou för övrigt. Senast jag såg det var en underbar kväll på Raw för tusen år sedan. Bara jag hör en Tiger Lou-låt så ryser jag av välbehag. Det var en av dem absolut bästa utekvällarna någonsin. Alla var där. Alla som var där var glada. Bandet var helt outstanding vad gäller liveframträdande. Ölen var god. Spriten stark och sömnen perfekt efter denna kväll. Lyckan var gjord.

Så ikväll blir det öl, grogg och konsert. Med T. Perfekt kväll.

Citygross i förrgår

Butikspersonalen har nog inte sett det komiska i detta.

Minusgrader, katter och vuxna

I torsdagskväll dök mamma och Anders upp. Sedan dess har det varit fullt liv. Vi har ätit massa gott, druckit massa och åkt runt här och där i Sundsvall. MediaMarkt till Juniskär, stan till Bommen. Vi var ute vi Spikarna med katterna, gick sådär måste ju erkännas. Jameson var livrädd och Guinness var väl lite modigare men det marginellt.

Nu har mamma och Anders åkt hem, jag jobbar på att återställa lägenheten efter de två små hårigas framfart och det är lite tomt. Jag har stadig nedräkning för kvällen, det är nog första gången som jag längtar till en söndag innan ny arbetsvecka. Jag hoppas att SJ sköter sig och att man kan ha turen lite på sin sida.

Jag sätter låten Darling darling med Hellacopters på repeat.