måndag, oktober 18, 2010

Join the movement

Jag kände Ärtan i natt. När jag vände och vred på mig verkade den ledsna. Då kändes det som en stor fjäril i magen som pockade på uppmärksamhet. Det kändes inte som något jag känt i magen förut så anar att det är Ärtan som boxade till morsan i protest. Men är man inte större än en avocado så är nävarna inte särskilt respektingivande och skadorna i sin tur blir minimala hos motståndaren.

Jag har gått som på moln hela dagen efter detta lilla tecken från le petit pois. M tycker nog att det är lite orättvist. Men han å andra sidan är den som kan njuta mest av min mage. Själv känner jag mig ganska oglammig och uppsvälld.

Jag har nästan börjat tappa bort mig lite i tiden, har liksom "vant" mig. Mest för att det just nu inte känts så mycket att vara gravid. Åtminstone inte som i början. Men de senaste dagarna har min livmoder haft växtvärk. Tydligen kommer Ärtan gå in i en liten spurt just nu, kanske därför jag varit lite extra trött och grinig. Hormonerna känner inte någon nåd må jag lova.

Jag fortsätter njuta av Ärtans små rörelser, snart antar jag att sparkarna får revbenen att omplaceras och lungorna halvt punkteras.

You go little pea!

torsdag, oktober 14, 2010

Snön faller

Årets första snö här hemma yr omkring. Jag kan inte riktigt låta bli att få skidsug. Men i år, ja i år blir det inget. För det första kommer jag varken kunna knäppa skidbrallorna eller dra igen jackan. Och med växande mage ser jag pjäxorna som mina fiender. Jag kommer inte få på mig dessa heller. Dessutom står det överallt att man bör undvika riskabla aktiviteter såsom alpin skidåkning. Att bara fara i barnbacken och vara nervös för att ramla känns ganska värdelöst. Jag får se denna skidsäsong som andras, inte min. Lite surt men värt det. Nästa säsong blir kick ass istället. Får njuta av andra mysiga aktiviteter i fjällen. Massor av varm choklad, brasa och raggsockor.




Försökte ta kort på snöstormen ute men det fastnar inte på bild. Ser bara grått ut.

tisdag, oktober 12, 2010

Verkligt

Jag har en liten människa i magen, jag har nog förstått det nu. UL gjorde sitt till men även den lilla maggen. I helgen fick Ärtan sina första tofflor. Ärtan kommer ha två mormödrar och två morfädrer. Tofflorna kommer från Sundsvallmorfarmormor och mostrarna. När det lilla lätta paketet öppnades blev jag nästan tårögd, ett par satans små, söta tofflor. Och det till vår lilla Ärtan. Blev varm i hela kroppen, det ÄR verkligt.

Det är även nu jag känner att jag nog är vuxen. Ibland har jag svårt att identifiera mig som mamma för jag har någon skev bild av min ålder tror jag. Jag har inte riktigt förstått att jag fyller 27 i juni och därmed i allra högsta grad är i exemplarisk barnafödande ålder. Jag är på något vis fortfarande i den föreställningen att jag och de i min ålder är runt 23. Max. Så när folk går och gifter sig och skaffar barn känns det så himla vuxet och avlägset men sanningen är att det är fler som gör det nu i min omgivning än super skallen i bitar varje helg. Även jag sällar mig till skaran som pysslar med familjeproduktion. Livets gång. Och den gången vill jag inte byta ut mot något annat. Ja, lite mindre djurhår och tvätt måhända.


Ps. det jag ogillar som symtom förutom redan nämnda spring på toa så är det mitt luktsinne och aptit. Alla mejeriprodukter utom mjölk luktar konstigt och jag är hungrig men aldrig sugen på något. 

söndag, oktober 10, 2010

Bloggar för varenda unge

Har idag anslutit mig till att vara en bloggare för varenda unge. Tänkte att det kändes naturligt som barnrättsinformatör för UNICEF, som bloggar och dessutom är lite sådär småarg på orättvisor. Det är ju egentligen inte särskilt tekniskt svårt, det är bara att smälla upp en banner. Den finns på UNICEF:s hemsida, vill man kan man som jag maila Johanna så att hon vet vad man har för blogg och för att få nyttiga mailutskick.
Det kommer väl inte innebära så stor förändring av innehållet för ni vet att jag är engagerad i det hela redan.


UNICEF:
Varje dag, året om kränks och utnyttjas barn medan omvärlden tittar på – eller bort. Så skulle det inte behöva vara. Alla har vi ett val. Antingen gör du ingenting – eller så gör du någonting. Tillsammans kan vi förändra förutsättningarna för miljontals barn världen över.
Det går att skydda barn mot våld, övergrepp och exploatering. Det går att ge dem trygghet, utbildning och mat för dagen. Och det går att befria barn från ett liv som soldat, gatubarn eller prostituerad. 
UNICEF, världens ledande barnrättsorganisation, finns på plats i regeringskorridorer, slumområden, flyktingläger och avlägsna byar och arbetar dygnet runt för att ALLA barn ska få den barndom som de har rätt till. Det handlar om så självklara saker som till exempel rent vatten, vaccin mot dödliga sjukdomar, bra hälsovård, skola och skydd mot våld, övergrepp och diskriminering. 
Därför kämpar jag för varenda unge genom UNICEF.

fredag, oktober 08, 2010

Och låt mig presentera Ärtan


Fick göra UL lite tidigare på grund av att gynekologen ville att jag skulle få göra något kul också. Hon frågade om jag ville se och det var helt fantastiskt. Ärtan rörde på sig och verkade bli lite störd av verksamheten. Man såg lilla ryggraden och ja, jag fnittrade okontrollerat. Första gången jag gör det i gynstolen. Nästa gång är 8/11, då är det det riktiga ultraljudet. Då är även M med, han blev gruvligt besviken att han missade första gången. Det kan jag förstå, jag kunde dock inte hålla mig. I och med att jag nu fick höra att hjärtljuden lät bra och den rörde på sig blev jag lugn och det kändes på riktigt. Jag kan heller inte dölja att jag är på smällen, magen syns.

Jag är nog en bohem trots allt

Jag må vara lite pedant, jag må ha lite kontrollbehov ibland, jag må vara utbildad inom media. Men det bor ändå en bohem i mig som inte kan svälja prestations- och konsumtionshetsen.

Hittills i min hem (förutom första hemmet där man gick bananas bara för att det var första hemmet) så händer det inte särskilt mycket hemma, det köps heller inte särskilt mycket till hemmet om det inte behövs och lättare renoveringar på grund av estetiska skäl, ja det kan vänta. Jag skulle heller inte vilja slänga ut varenda möbel hemma bara för att jag kan köpa nytt. Ett hem som taget ur en katalog blir själlöst och utan kopplingar, tycker jag. Igår hämtade jag min gammelmommas brudkista som blivit kvar i pappas gamla hus. Kistan är lite kantstött och färgen har flagnat här och var, men den är så fin och den har en historia. Den ser ut att vara från när Jesus gick i sandaler och jag bara undrar vad för spännande saker som legat där i.

Ett annat tecken på bohemen i mig är att jag är helt osugen på karriär i den bemärkelse vi är van att höra begreppet karriär. Jag är driven men bara med det jag brinner för, tyvärr brinner jag inte för det jag är utbildad till. Som lärare inom det ja, men inte som någon som ska sitta på någon byrå och vara så där nyskapande och stressig.

Jag har fortfarande någon barnslig föreställning att jag vill förändra världen, göra något som spelar roll. Dock är vi så inkörda i våra spår att man ska göra karriär att ett irrationellt dåligt samvete kan visa sitta fula nylle ibland. Att nu när man bara är hemma och funderar på livet och är allmänt gravid känner man sig lite sämre. Men det är en värdefull tid, hittills har jag bara kört på utan att fundera på frågan "vad vill jag göra när jag blir stor?". Hade jag kanske gjort det å andra sidan hade jag inte suttit här med ett liv jag trivs med. Då hade jag nog fortfarande pluggat till apotekare eller dylikt.

Jag får lägga ner den där pockande känslan av att inte ha lusten att göra kometkarriär inom något flashigt, jag får omfamna tiden av tid nu och hitta vad jag ska göra av livet sen. Göra något som ger mig något, läsa någon rolig kurs och fortsätta med att jobba som barnrättsinformatör för UNICEF.

Något hittar man väl alltid på? Planen behöver inte längre vara spikrak känner jag, jag trodde jag visste det förut men icke. Det finns en liten kotte som behöver en pigg och närvarande mamma sen. Samt att jag hellre dör med vetskapen att jag gjort livet lite bättre för några i världen än att klättra i taxeringskalendern. Kalla mig bohem eller utopisk, men jag tror det kan funka.