Jag må vara lite pedant, jag må ha lite kontrollbehov ibland, jag må vara utbildad inom media. Men det bor ändå en bohem i mig som inte kan svälja prestations- och konsumtionshetsen.
Hittills i min hem (förutom första hemmet där man gick bananas bara för att det var första hemmet) så händer det inte särskilt mycket hemma, det köps heller inte särskilt mycket till hemmet om det inte behövs och lättare renoveringar på grund av estetiska skäl, ja det kan vänta. Jag skulle heller inte vilja slänga ut varenda möbel hemma bara för att jag kan köpa nytt. Ett hem som taget ur en katalog blir själlöst och utan kopplingar, tycker jag. Igår hämtade jag min gammelmommas brudkista som blivit kvar i pappas gamla hus. Kistan är lite kantstött och färgen har flagnat här och var, men den är så fin och den har en historia. Den ser ut att vara från när Jesus gick i sandaler och jag bara undrar vad för spännande saker som legat där i.
Ett annat tecken på bohemen i mig är att jag är helt osugen på karriär i den bemärkelse vi är van att höra begreppet karriär. Jag är driven men bara med det jag brinner för, tyvärr brinner jag inte för det jag är utbildad till. Som lärare inom det ja, men inte som någon som ska sitta på någon byrå och vara så där nyskapande och stressig.
Jag har fortfarande någon barnslig föreställning att jag vill förändra världen, göra något som spelar roll. Dock är vi så inkörda i våra spår att man ska göra karriär att ett irrationellt dåligt samvete kan visa sitta fula nylle ibland. Att nu när man bara är hemma och funderar på livet och är allmänt gravid känner man sig lite sämre. Men det är en värdefull tid, hittills har jag bara kört på utan att fundera på frågan "vad vill jag göra när jag blir stor?". Hade jag kanske gjort det å andra sidan hade jag inte suttit här med ett liv jag trivs med. Då hade jag nog fortfarande pluggat till apotekare eller dylikt.
Jag får lägga ner den där pockande känslan av att inte ha lusten att göra kometkarriär inom något flashigt, jag får omfamna tiden av tid nu och hitta vad jag ska göra av livet sen. Göra något som ger mig något, läsa någon rolig kurs och fortsätta med att jobba som barnrättsinformatör för UNICEF.
Något hittar man väl alltid på? Planen behöver inte längre vara spikrak känner jag, jag trodde jag visste det förut men icke. Det finns en liten kotte som behöver en pigg och närvarande mamma sen. Samt att jag hellre dör med vetskapen att jag gjort livet lite bättre för några i världen än att klättra i taxeringskalendern. Kalla mig bohem eller utopisk, men jag tror det kan funka.
2 kommentarer:
Känner igen mig i det där att karriör kommer ur fokus. Visst är det häftigt att vi i Sverige har möjligheten att vara hemma så mycket med våra barn? Att få detta år av tid att stanna upp, reflektera och bry sig om sin familj, att inte ha halva huvudet på jobbet i något som någon annan ändå kan göra!?!
Absolut, jag känner hur hela jag omdefinierar mig själv. Även om jag aldrig varit någon karriärssökare så känns det än mer annorlunda nu. :)
Det är himla lyxigt att man kan göra sådant här nu och även sen när man fått knodden. Inget lyxliv i bemärkelsen att man kan resa och köpa prylar men lyckan finns ändå, det är lyx.
Skicka en kommentar