Final battle

Jag har spöat skiten ur många av mina elever. 17 av 26 Soul calibur-matcher är inte illa pinkat då jag spelade mot några rånördar dessutom. Dock blev det djävulskt tråkigt att vara tvungen att spela i en och en halv timme. Men kul att höra alla förlorande tonårspojkars ursäkter om varför de förlorade mot en tjej. För dem verkar det vara den ultimata förudmjukelsen. Jag åkte ju även på storpisk av två lag så jag kan inte alltför självgott dunka mig för bröstet.

När julavslutningsaktiviteten var avslutad gick luften ur mig, jag fixade med det sista av en julklapp och plockade på mig en systemkamera sedan blev det att fara till vindrickandet med resten av medielärarna. Där blev det Tekken 5, Buzz och Tony Hawk. Tekken var astrist, jag föredrar Soul Calibur 2 tio gånger om. Framförallt vad gäller det nya som hade tagit oanade vändningar mot det mindre smickrande Dead or Alive. Hur har utvecklarna tänkt sig att tjejerna kan slåss med dessa jättebehag? Om man jämför Soul calibur med Café kan man säga att Tekken 5 mer liknade FHM.

However, nu kom jag hem i skaplig tid, jag är tröttare än vad jag känt på länge och jag kan gotta mig med tanken på att vara ledig tre veckor. Det tackar vi särskilt för.

Jag har fått en ny granne också. Den fina hunden har flyttat och jag är nyfiken som en tanta på vem den nya människan är.

Klyschornas industri

Jag är en sådan där som kan irritera mig på det mesta bara någon startar mig. Jag är också en sådan som kan sitta och lyssna sjukt ointresserat över någon livshistoria eller dylikt. Framförallt då det handlar om att spy galla över triviala problem som kärleksbekymmer, hälsotillstånd eller annat sådant där som alla människor råkar ut för men som vissa uppenbarligen tror är det allvarligaste som kan hända en människa. Med det inte sagt att jag halkar dit ibland, jag kan också dra till med helt ointressanta historier.

Men om vi går tillbaka till den del som irriterar sig över mycket och skiter i den galet disträa sidan av mig. Är det något jag läser med hulkningar och närapå vomering är det dessa livscoachers texter. Framförallt amerikanska. På högskolan läste jag en kurs som hette Entrepenörsskap bla bla något. Jag tror att det var i denna vi blev fullkomligt pepprade med detta. Tro på dig själv, varje möte är unikt, en ny dag nya utmaningar och ja, listan på väl utnötta floskler kan fortsätta äckligt länge.

Jag mår illa av detta. Både för att allt är så hurtigt och klichéeartat skrivet men också för att de får allt att låta så jävla enkelt. Att du kan tamejfan ta dig upp ur den värsta svackan på egen hand bara du vill. Nu har inte jag varit så långt nere men anar att sådana med suicidala tankar har lite svårt att ta åt sig av detta. Hela deras predikan måste vara som en stor jävla knytnäve i solar plexus. En puff på axeln med orden "hörrdu ryck upp dig" tror jag inte direkt biter.


Livscoacherna är en konstig yrkeskategori, eller är det bara en modern, kommersiell form av den gamla byprästen folk gick till?

Relevanta frågor för dagen

- Varför sitter fyra gamla kärringar och äter på café innergården med huvudbonad på? Det är kärringar som klagar på ungas ovett. Är tantmössa undantaget från vanligt hyfs? Är det samma undantag som gör att de inte behöver be om ursäkt i mataffären eller hålla upp dörren? Eller säga tack?
- Varför krånglar alltid skrivare? De funkar bara när man inte behöver dem till något särskilt. Idag gav storformatskrivaren med rullmatning på jobbet mig tankar om ond bråd död. Att en skrivare ska vara fullt kompatibel med en dator verkar vara nästintill lika omöjligt som att få sj att gå i tid jämt och ständigt.
- Kan det vara så att migrationsverket och försäkringskassan är de mest dysfunktionella institutionerna vi har i detta land? Måhända, måhända.
- Varför lägga snöröjarna i denna stad snöhögar mitt i körfältet? Oerhört mystiskt.
- Varför är mina alldeles utmärkta uppslag för julklapp/ar slut i butiken?

Nu ska jag stänga ner här och fortsätta glo på Heroes. Jag ska inte fundera på dessa frågor något mer.

Mental note, kom ihåg Gamecuben för bövelen imorgon.

Legobitar från helgen

Jag fick låna bil i helgen. Fyrhjulsdriven och diesel. Tuffade gott mot Vemdalen i fredags. Till min besvikelse så blev det inte så mycket att göra för mig, Caisa och pappa hade varit grymma med det hemliga projektet. Helgen fick istället bestå av härlig fjällvistelse med besök i inredningsbutiken, kaffedrickande och bastuhäng. Och skidåkning med flygande spik i ansiktet och total avsaknad av god sikt. Kylan var högst påtaglig, framförallt då vinden spädde på köldeffekten något. I byn var det som lägst -20. Lite bitigt kan man tycka, men jag var nöjd och allt var så vackert.

Det var annorlunda att bara vara tre, nästa gång blir det bara systrarna Jungell och efter det kommer vi vara hela stora familjen med två exemplar av varje förälder.
Jag kan ana att jag kommer få min beskärda del av familjeumgänge.

Jag fick även uppleva en del av barndom i helgen. Caisa släpade fram legot och vi byggde en koja. Som marsipanrosen på tårtan placerade jag även ett bögpar som fick bo där. Oerhört pk om du frågar mig. Det kompenserade jag dock med en hel del andra, opassande skämt. Man vill inte bli för mycket liksom.

Nu är helgen slut och både legobyggande, bilkörning och digitalfoto är uteslutet. Nu kan jag endast nöja mig med min kassa mobilkamera igen och nedräkningen till jullovet börjar på riktigt. Julmat i massor, julklappar, kärlek och ett nytt år står för dörren. Jag känner mig ganska pepp för det.

Vinter på riktigt.

Men det blåser och är för kallt å åka skidor. Blir imorrn istället.

Är iTunes en egen tänkande organism?

Ibland tror jag det. På morgnarna när jag går till jobbet så spelas det lugnare musik och på kvällen hårdare. Om detta fenomen kan Tobias intyga. Jag tänkte på det framförallt imorse. Då spelades det låtar från Opeth´s Damnation, Katatonias lugnare låtar och så lite Sixx A:M. På hemfärden däremot, då ni då brakade det lös med Haunted och dylika visor.

iTunes på datorn verkar ha favoriter, länge var det Nevermore eller Kovenant som spelades hur mycket som helst i shuffle-läge. Nu verkar den ha fastnat för 16 horsepower. Nevermore är jag less på så jag är glad att den fasen är över, 16 horsepower är riktigt bra och jag hade glömt av det lite. Ibland är iTunes snällt.

iTunes verkar dock även vilja retas, det jag så gärna vill höra och är sugen på spelas aldrig eller väldigt sällan i shuffleläge. Jag önskar det fanns fler inställningar för shuffle-funktionen.

Till min besvikelse är inte Genius så jävla genial som namnet kanske kan antyda. Det kräver att man ställt in genre på rätt sätt. Annars får man Girl with golden eyes med Nikki blandat med gossarna i Rammstein. En vacker dag då det regnar ute ska jag sitta ner med mina 26 gig musik och fixa genrer, saknade konvolut och fucked up id3-taggar. Jag ogillar skarpt när banden och dess låtar står ex så här; dreadful_hours_twist_in_my_sobriety_01.

Har man mycket musik ska det vara ordning och reda.

Matnyttigt om min iTunes:
389 artister
14,6 dagars effektiv speltid
25,98 gb
Musiken visas i listläge, inte cover flow
Katatonias My twin och Volbeats Still Counting är mest spelade.

Åk först ni så väntar jag där nere.

Två helt underbara skiddagar. Jag har aldrig känt sånt helflyt. Idag gick det extra bra då vi allihopa fick nya sulor i pjäxorna, gjorde en enorm skillnad. Det och nya skidor. Jag åkte som en gud om man ska vara riktigt självgod. Jag har också blivit en stolt ägare av ett par Goldwin-brallor, det känns otroligt kaxigt och dem passar utmärkt till min Ross-jacka.
Längtar så till lördag nästnästa helg då det är tillbaka hemma i stugan igen.


Nu ska här vårdas bakfylla och träningsvärk. Varmt bad medans hårfärgen ska verka.

Och året var 2008

Kan tyckas tidigt att sammanfatta året som gått, musikmässigt åtminstone. Men hey, det är endast tre och en halv vecka kvar till nytt år. Mycket som ska hinnas innan dess och inga skivsläpp är i sikte så varför inte.
Jag insåg när jag bläddrade genom nya Close-up att uppgiften kan bli svår. Jag hade glömt vilket djävulskt bra år det varit på metalfronten. Och dessutom där de flesta stadigt spelats här och missbrukas till det yttersta. Varenda skiva jag räknar upp kan jag utantill. Texter, riff och eventuella blast beats.

Jag kommer nog inte att kunna rangordna. Det skulle nog kännas som att vara mamma och välja favorit bland kidsen. Men jag gör en uppräkning och vad som gjort att jag tyckt om just den skivan.

Opeth- Watershed
Så här skrev jag om skivan i juni. Skivan är något så hisnande bra att man får ståpäls bara man hör någon viska Watershed. Jag kan inte nog betona Åkerfeldts röstkompetens. Ni vet hur såld jag är på den. Men Opeth har också på den här skivan fått det som jag saknade på Ghost reveries. Vad vet jag inte riktigt faktiskt. Den känslan finns på Blackwater Park och Still Life bland annat. Dessutom var det trevligt med kvinnosång (Coil) och blast beats (The lotus eater). Nej Watershed är en av årets absolut bästa skivor.

In Flames- A sense of purpose
Jag har pratat skit om In Flames. Väldigt mycket. Jag var en sådan där irriterande puritan som tyckte att allt efter Colony sög apröv och var nu metal-stinkande dynga. En skiva från dem i år och jag ändrade helt åsikt. Totalt. Jag kryper till korset och jag måste bara älska denna skiva. Anders Fridén sjunger mycket bättre, nu metal-vibbarna är borta och till skillnad från Come Clarity som jag tokdissade sitter dessa låtar som en fläskläpp. Jag hade svårt för The chosen pessimist i början för där sjöng han gnälligt. Även den låten har smällt högt hos mig. Ska man se till vad In Flames hade för utgångsläge i mina öron så är detta helt klart årets skiva. Att omvända mig där var ingen lätt uppgift. (jag har till och med tagit till mig Clayman och Reroute to remain med glädje)

Tiamat- Amanethes
Jag skrev tydligen lite om denna skiva också. Det är en förbannat bra skiva. Även denna skiva fick mig att ändra uppfattning om ett band. Tiamat har jag dock aldrig varit särskilt förtjust i. Där kan jag inte ens kalla mig puritan utan bara dum i huvudet att jag dömde ut dem sådär utan grund. Amanethes är inte den starkast lysande skivan i år för min del på det sättet att jag i mångt och mycket bedömmer hur mycket jag kan nöta utan att tröttna. Jag tröttnade på den här skivan under sommaren någon gång. Spelningen på Metaltown var grym men därefter började jag sakta men säkert tröttna. Det finns inte tillräcklig komplexitet i musiken för att det ska fortsätta ge mig något. Självklart är det fortfarande bra men till skillnad från Opeth och In Flames så bläddrar jag över Tiamat i shuffleläge.

Volbeat- Guitar gangsters & Cadillac blood
Jag upptäckte Volbeat ganska sent, det var någon gång i våras. Jag blev helt såld på Mr and Mrs Ness, Garden´s tale och Radio Girl. Och Michaels röst såklart som fullkomligt ******* öronen. Den skivan Rock the rebel/Metal the devil kördes så in i helvete varm att när nya skivan kom luktade jag skeptiskt på den. Jag är en hemsk människa har jag insett. Den är satans bra. Still counting måste ha för tillfället världens bästa vers, Mary Ann´s place hetaste kvinnosången och Maybelenne I Hofteholder en hitpotential utan dess like. Ja och så vaknade jag ju med den imorse av att den spelades på P3 också. Den som inte hört Volbeat och än värre den som hört det och inte uppskattat borde få kinesisk vattentortyr.

Andra skivor som kvalar in hos mig är Meshuggas Obzen, Haunteds Versus, Bloodbath The fathomless mastery, Moonspells Night eternal och de skäggiga karlarna i Amon Amarths med Twilight of the thunder god.
Alla förutom Haunted är band som på något sätt är nya för mig, antingen förkastat förut eller aldrig hört. De har dock knåpat ihop fina visor som slår som knytnävar på njuren eller är hittiga små vidunder som exemeplevis Free will sacrifice på vikingagrabbarnas skiva. Meshugga gick äntligen att lyssna på, de verkar ha lämnat lsd:n hemma och gjort en skiva som inte enbart är teknikonani.
Bloodbath är som vanligt ren och skär döds och går alldeles utmärkt att ta ett bad till.

Haunteds nya är bra men lite besviken är jag nog allt. Moronic colossus och Skuld är ruskigt bra men annars så nja, Dead eye är ändock starkare. kan vara att den kom ganska sent och året innan släppet vait så bra att jag var lite mätt. Jag brukar inte ställa mig neutral till Haunted, framförallt inte med Dolving i spetsen.

Live då?
Mitt konsertår har varit helt otroligt. Efter ett tags konsertdvala var det skönt att vara på så mycket.
De bästa konserterna är In Flames, Dark Tranquillity, Evergrey, Tiamat, det jag såg av Cavalera Conspiracy och Mustasch. I det där mja-skiktet hamnar Nightwish (mest för att Anette inte passade in med sin scenstil), Monster magnet, Iron Maiden och de emoband som spelades.
Absolut sämst hamnar Tiger Lou med sitt pissiga ljud så att jag och Tobias valde Bishops. Roligast var Nifelheim, dåliga men roliga med sin kroppar smala som sugrör och corpse paint som snarare fick dem att se ut som pandor.

Helkväll

Glögg och två helt nya tidningar som är så nya att de luktar huvudvärksmycket. Senare ikväll ska jag nog redan nu göra en årskrönika över det gångna året i musikväg.

I´m on the internetz

Niklas inspirerade mig att kartlägga mina internetvanor eller snarare webbtjänstvanor. Jag börjar nu och så får vi se hur skrämmande det blir.

Google
Blogger (min bloggklient helt enkelt)
Google reader (håller koll på bloggar jag följer)
Google Translate
Google analytics (håller reda på statistik gällande min egen blogg)
Google Kalender
Gmail
Facebook (jovars, jag gjorde comeback)
Helgon (emo-community numero uno)
Werock (fanzine, skriver där och forumar ibland)
Dagens nyheter (nyheter är bra)
Sundsvalls tidning
Allehanda
Eskilstuna Kuriren
Expressen (dessa nyheter är ej bra, går in och spanar rubrikerna)
Aftonbladet (samma som expressen)
Freeride (blogg, forum och annat gött för en skidåkare)
Grafiskt forum (nörderi...)
Game reactor (hålla mig uppdaterad om spel)
Last.fm (musik musik musik)
Kursinfo/Skolverket (inte särskilt upphetsande men nödvändigt.)
Blabbermouth (Se & hör för metal heads)
Rockmerch (merchandise och annat skit)
Shock store (En tisha från Toxico kanske?)
Close up magazine (Sveriges bästa musiktidning)
Åka skidor (Sveriges bästa skidmagasin)
Moyo streetwear (forum och annat gott)
Volcom (Volcom i mitt hjärta)
Junkyard (streetwear på nätet)
Cdon (ja, jag köper cd-skivor fortfarande.)
Ginza
Apple musicstore
Piratebay (men även solen har fläckar)
Apple (äpple för hela slanten)
Skistar Vemdalen
Tradera
Blocket
Din tur (länstrafiken Västernorrland)
Ticnet (biljetter och sånt)
SJ (satans järnvägar används ofta)
Lexikon (perfekt!)
HM
IKEA
Matservice (min matbutik på nätet)
Beauty planet (handlar hudvård där)
Gaddad.se (tatueringsforum och annat, torrsimmar)
Barbarella (spanar fina ringar och dylikt vid tristess)
Typotips (enda bloggen som jag namnger här)
Jobbmail
Arbetsförmedlingen
Handelsbanken
Wikipedia
TV.nu (Tv-tablå på nätet)
IMDB (Filmernas stora databas)
Youtube
Myspace (lyssnar ny musik va)
MSN Messenger

Det är inte konstigt om man blir stressad om man gör allt detta under en vecka. En del även dagligen.

Vädret hatar mig och resten av Sundsvall

... eller vad sägs om en decimeter slask? Vattenpölar i de djupa spåren och snö som vräker ner och bara smälter i vattnet. Det blir säkert som förra vintern. Massor av snö men det töar och fryser om vartannat. Skridskor till jobbet känns inte helt utflippat.

Jag ikläder mig mysbrallor och torra strumpor. Äter gröt och kollar på 2 1/2 men. Och så tar vi alla i och pekar kollektivt finger åt vädret, det jävla vädret. Vi kan hytta näve också.

Ja, jag har pms. Något så djävulskt. Valium skulle inte ha en chans mot allt som spritter i kroppen nu. Inte ens de medikamenter läkaren tyckte jag kunde testa. Ja just, jag fick det bekräftat. Hon ringde och berättade utslaget. Jag tackade nej till tablettknaprande så länge. Hon accepterade det efter att hon argumenterat om fördelarna ett tag till och jag blev nöjd. Nu blir det bara hjärnskrynklare nästa. tar jag för lätt på det? Nejdå, men känns som det är dags att get undressed med den här typen av saker. Många mår lite halvtaskigt men man pratar bara om förkylningar. This is far more interesting än tjocka bihålor och slemhosta. I alla fall för mig som måste få skriva av mig någonstans och det är ändå ganska få som läser bloggjäveln.

Kvällens låt

Jag har halkat två gånger mellan Konsum och mitt hem, ungefär en gångväg på 300 meter kanske. Massor av nysnö som fallit på blankisen som fint polerats av havsvinden som alltid lyckas blåsa vid dem oranga husen. Ena gången halkade jag halvt och andra gången landade jag på väska och kasse.
vad innebar det då? Jo när jag kom hem såg jag att mjölkpaketet jag inskaffat gått sönder och runnit ut i påsen med kläder, foten ömmar och rumpan önskar sig också bättre dagar. Jag hade sett fram mot den där varm akoppen choklad sen vid lunchtid och så går det på detta vis. Kan också säga att dagen började med att jag glömde matlådan hemma, kändes helt onödigt kan jag säga!

Det är tur att dagen lättats upp av trevliga sms åtminstone. Sådana där som får en att fånle på bussen fast man lyssnar på dödsmetal och är djävulskt trött.