Sybreed och Kovenant är nya kärlekar på min musikplanet.

Någon som kan ställa sitt knä till förfogande?

Jag är hemskt ynklig och ensammen när jag är så här sjuk.

Nu. Måste. Jag. Sluta. Mobilblögga. Blöggen är inget sällskap. Sängen. Sybreed.

Blir man nyfiken eller nyfiken

Jag tycker inte om när kommentarer ges helt anonymt. Jag blir nyfiken då.

Jag blir också lite irriterad på att få verkar förstå att mellan två städer har båda parter lika långt att åka. Dessutom om någon frågar "Kommer du hem snart?" så anser jag att jag är hemma i Sundsvall. Eskilstuna är där jag är uppväxt men jag har hem och hjärta här i kära Sundsvall. Men mamma och A, ni får säga hem hur mycket ni vill.

Nu har jag fått det sagt. Nu ska jag fortsätta snörvla och dessutom titta på Kalla fakta.

Framförallt är man sexig.

.. Toapapper är hårt. Och två tjocktröjor är kallt.

Jag har ont i hela kroppen. När jag nuddar mig själv så gör huden ont. Näsan rinner och i halsen sitter en sågklinga.

Sjuk är fan så jävla ohett.

Nykterhetsförbund nästa? Nejdå.

Jag ska sluta dricka mig berusad på alkohol. Min kropp har de senaste åren genomgått en plågsam förändring och det är att jag jämt, utan undantag får bakfyllor från helvetet. Jag kan inte säga som många andra "det får man ta då och då" för bakfyllan dödar all glädje spriten eventuellt skulle föra med sig. Exempelvis igår, visst vi drack rätt bra i fredags men inte några absurda mängder. Jag fick dock en bakfylla som åt upp all min livsglädje. Jag hade en formtopp mitt på dagen då jag kunde snickra och ha mig, men sedan? Ja det var hemskt.
Jag vet inte hur det är med gemene man men jag kan säga att jag faktiskt kan vara pigg och glad utan sprit. I fortsättningen håller jag mig till två-tre öl och sedan får det i yttersta "nödfall" halka ner något mer. Men för varje dag av denna bakfylla så blir jag mer och mer ointresserad av en fylla. Mentalt tål jag det men absolut inte fysiskt. Och idag är jag inte bakis så det är ingen spritångestfylld bakfylla som snackar dynga.

Nu är jag bara dunderfökyld och har redan fått skavsår på näsan. Jag kan knappt svälja och jag är helt övertygad om att någon faktiskt står på mitt bröst.


Mina finska gener verkar ha flyttat vidare.

Jag kämpar på

Idag beställde jag en bok från AdLibris. Jag måste ha den i undervisningen men vill ha den själv, inte att skolan äger den. Boken heter 250 TV-spel : från action till äventyr och är skriven av min tv-favorit Orvar Säfström. Hade min första Multimedia A-lektion idag. Den kursen ska vara inriktad mot spel så jag är i mitt esse och eleverna verkar likaså. Mitt intro med gissningstävling på spel var rolig. Jga känner mig pepp.
När jag beställde boken valde jag dessutom Miljöfrakt. Kostade inte så hemskt mycket men man bidrar litegrann. Jag tror fortfarande inte på nitisk sopsortering men jag bidrar gärna till annat. Idag lade jag en halv förmögenhet på mitt livs första busskort också. Det är skönt att åka buss. Man behöver inte manövrera ett fordon själv när ögon går i kors av trötthet och senare i vinter slipper man skrapa bilen och kallstarta stackarn. I vintras när det var som kallast med -19 så tyckte jag synd om bilen.

Busskortet är till och med snyggt.

Nyss fick jag ett supersug, ett intressant intervjuerbjudande. Men då slår prestationsångesten till och jag undrar vad katten jag ska fråga och jag kan ju ingenting.

När logiken fattas mig

Jag har en bra månad men vet ni vad som händer då? Då är jag bättre på att spara att snåla än när jag har lite pengar. Då tänker jag att det ändå int ekan bli sämre och jag har som gett upp. Nu ser jag till att köpa mat som jag kan laga till och göra matlådor. En dag efter lön och jag gör matlåda. Det är inte varje dag det händer kan jag säga.

Mitt liv som vuxen har sakta men säkert tagit steg tillbaka från det att jag flyttade hemifrån och levde den så kallade tomtebolyckan. Vuxenpoängen stod som spön i backen under Årbygatan-tiden. Sedan gick det åt skogen med dem. Jag gick in i en era av obeskrivlig lathet gällande hushållsarbete. Men då jag är något pedantisk blev det en plåga då jag kände att jag var tvungen att piffa till och städa. Och tomtebolyckan då? Vad är det? Jo, den kända visan; blir tillsammans i gymnasiet, flyttar ihop, förlovar sig och lever supervuxet. Det där fick man dock äta upp när man kände rastlösheten i benen och irritationen över den man lyckats byta ringar med. Alla lever väl alltid någon gång i tron att gräset är grönare på andra sidan. Det roliga i hela visan är att det faktiskt är det. Inte alltid, någon gång har man nog gått på tillräckligt många gräsmattor för att känna sig nöjd, synd bara att man tydligen verkar ha grava svårigheter att bli kär.

Och helt osökt, ett sjukt roligt minne dök upp helt plötsligt från förra sommaren då jag söp mig ur Eskilstuna. Jag och Lina. Det är kärlek det. Fast på en annan nivå.

Och jag fortsätter äta av mina evighetslakritsar.

Regn

... och jag måste gå och handla. Kylskåpet är en tragisk plats. Det som återfinns i min kyl nu är massa syltburkar, lite bacon, bregott och öl. Jag är övertygad om att jag måste ha en annan kost än det.

Om jag skulle ta å stänga in mig

Har så galet mycket musik och lyssna på just nu. Sätter jag på mitt bibliotek, låser dörren och bunkrar upp vid högtalaren så kommer jag klara mig i tio dagar utan att höra samma låt två gånger.

Jag njuter i fulla drag, är bättre än att vinna på lotto detta här med musik. Dessutom hittade jag randomknappen idag. Jag vet hur den funkade tidigare också men orkade aldrig fixa så att viss musik inte togs med i shuffle-läget.
Det innebär att jag kan höra allting lite mer ytligt utan att nöta ett band i taget. Bra ibland, speciellt då den nya musiken har dränkt mig.

Jag vill inte ens veta hur många band jag har i dattan, än mindre hur många bandnamn och dylikt man kan överhuvudtaget. Jag är en musikoman. Jag kan inte vara utan musik. Ett liv utan musik eller med Rix FM musik skulle få mig att fundera på rituellt självmord.

Vi säger bara fett med tjockt. Säger jag och bara snor folks formleringar och uttryck helt skoningslöst.

Fucking jävla modeblogg

Det har varit lön idag. Jag har inhandlat diverse och jag svek mig själv. Jag kunde inte stå emot rean på Carlings då de hade min favorithoddie på rea och dessutom ta 3 betala för 2. Jag är så djävulskt dålig människa men det skiter jag i. Jag köpte tre tröjor för 300 spänn. Det kändes helt okej. Något måste jag fira en bra månad med och då är det onödigt och köpa dyrt. Jag köpte också kakeldekor och nytt duschdraperi. Alla dagens inköp gick på 450 spänn. Är fan inte illa pinkat.

Jag ber verkligen om ursäkt för alla tendenser till modeblogg.

Ooops

Jag råkade radera min lastfm lyssningsstatistik. Jag börjar på ny kula då. Heja.

Vindflöjeln

Jag blir inte kär. Jag blir inte kär. Jag blir kär.
Jag blir ledsen. Jag blir ledsen. Jag är glad.

Varför är mina känslor så snabba i vändningarna? Jag får en känsla av att vara taskig när jag säger hur jag känner. Att jag mår bra och inte är ett dugg ledsen. Ibland vill folk höra motsatsen och man kan höra besvikelsen i rösten när man helt uppriktigt säger att det är lugnt. Att jag mår bättre nu än jag gjorde.

En relation på det sättet tar på min självkänsla. Helt plötsligt så är jag inte alls sådär som jag vill vara. Det är självkänslan som har kommit tillbaka och saker jag ser som självklarheter var inte det. Det krävs mycket kärlek för att jag ska ge mig hän och anpassa mig nästan i absurdum.

Jag tror att jag, vill tro, att jag kör effektivt sorgearbete men en viss tanke har slagit mig också i detta läge. Det jag tänkte på vägen hem idag om att vissa saker gick för snabbt och det på något sätt blev tvunget. I första stund så var jag fast. Det där utrymmet man behöver för att bara vara fanns inte. Det var i hög hastighet med en gång. Jag tror fanimej jag blev fartblind.

Man ska ta det lugnt. Inte hasta, inte brådska. Man ska känna efter vad man egentligen känner. Det är så lätt att lura sig själv, oftast lättare än att lura någon annan.

Det är så tillgängligt att vara efterklok. Men jag har hört rykten att man blir visare för varje år. Vi kör i vind.

Bilhelvetet gjorde mycket

Har precis lagt in räkningarna och inser vid den sammanlagda summan att bilskrället åt upp mycket. Trots att jag har csn-månad, jag ökade sparandet, sista ordentliga statoil-räkningen, hög mobilräkning och andra räkningar som var mindre skoj kommer jag ändå inte få ekonomisk slagsida. Visst blir månaden kanske något sämre än jag förutspått men med det inte sagt att jag får leva på snabbmackisar och ketchup.

Det kändes bra att stoppa in en extra slant på sparkontot också, skidorna känns mer åtkomliga då. Jag kommer inte helelr får svårt att punga ut för tatueringen och gällande säsongskortet så lever jag efter devisen att den dagen, ja då löser det sig. Den månaden kanske blir fattig men jävlar i min lilla låda vad jag kan åka skidor. Tatuerad och allt.

På tal om gaddning börjar jag även fundera på att renovera min gamla på något vis, vid ett senare tillfälle givetvis. Jag skulle vilja piffa till den. Kanske göra några skuggningar och snirkla till den så den inte ser så statisk ut. Skitsamma, skuldran först. Sedan kanske det blir att skriva paradise lost litet och diskret på tengwar (alvernas språk) på handleden. Nu drömmer jag bara och nej, jag kommer inte sluta med att jag ser ut som en kolbit.

Idag var det sådan där skön hög luft som bara finns på hösten. Sommaren börjar gå mot sitt slut och jag älskar det. Värmen är över och klar kall luft fyller mina lungor. Snart faller löven från träden och strax därefter kommer snön förhoppningsvis komma. Haldsuk, mössa, vinterkängor och vinterkappa. Jag såg ett par kängor för övrigt som jag vill ha. Innan jag flyttade hit till Sundsvall slängde jag mina kära Underground. Sulan var nästan obefintlig. Det var en sorg. Nu vill jag ha ett par rediga Dr Martens. I vintras utan känga insåg jag att jag inte kan ha den skrala skosamling för vintern jag har. Sommarens skoförråd svämmar över av ballerina, converse och andra dojor. Vintern har betydligt mindre att erbjuda på det planet.

Det här var ännu ett värdelöst inlägg men det bju´r jag på.

Topplåtar måndagmorgon

1. Some of these times- Raised fist
2. Slania´s song- Eluveitie
3. Time will let you go, all alone, I break- Raised fist
4. Siraxta- Eluveitie
5. Tonight- Entwine


Utan inbördes ordning. Jävligt bra låtar och ännu bättre att börja måndag morgon med. Idag får jag elever så jag laddar. Nu börjar terminen på riktigt.

Hardcore

Jag sitter och känner mig jävligt tillfreds med livet. Jag har spenderat helgen med att njuta av Sundsvall och att inse ett och annat. Det är mycket lättare att vara publik än vara den som är mitt i. Den senaste tidens händelser har trots vissa tårar visat sig så rätt. En tung sten lättade från hjärtat och stressklådan är borta. Jag längtar till vissa saker under hösten men det upptar inte hela mitt energiförråd och vardagliga perceptionsförmåga.

Antingen helhjärtat eller inget alls. Halvmesyrer är so fucking last year.

Nu sitter jag vi dattan min. Äter macka, dricker saft och lyssnar på hc från Luleå som jag aldrig gillat, förrän nu. Allt handlar om tillfällen. Förut ratade jag, nu gillar jag det. Som med mörkt öl, vispad grädde och bakispizza.


Some of these times.

Det har varit helg har jag hört

Raised fist
Black metal
Tatueringar
Ta död på datorkaniner
Soul calibur 2
Lasagne med chili
Öl
Film


Så såg min helg ut. Jag tro inte jag har något övrigt att tilläga. Jo, a re-run maybe?


Och är det sant, är OS slut nu? Jag har följt OS helt halvhjärtat. Jag har ingen aning om medaljskörden, det mesta som engagerat mig vad gäller OS är alla dokumentärer som varit innan om Kina och deras arrangemang. Vinter-OS har mitt intresse, sommar-OS knappt alls och ett OS i Kina har jag inget sportsligt intresse för. Och tyvärr, min patriotiska förmåga räcker ej till för att jag ska få bultande känslor för våra svenskar där. De är säkert jätteduktiga men sommar-OS är tråkigt. Jag kommer inte undan det. Nu är det slut och kineserna får en riktig baksmälla nu. Det är hemskt tråkigt.

Imorse vaknade jag för övrigt med en skum kombo av låtar. Skitbra låten Raised Fist´s Some of these times och den otroligt smöriga och slätsrukna Curly Sue av Takida. Fråga mig inte hur jag fick in Lule-hardcore och Ånge-smörigt skit i samma andetag.

Siraxta

Dagens låt blir Eluveities Siraxta. Helt grym är den, en av de coolaste låtar jag hört på länge. För att inte tala om språket!



Låter är inte så mycket metal i början för den som vill lyssna som icke är böjd åt det hållet. För övrigt är detta band för satans bra. Perfekt avvägning av gammal keltisk folkmusik och metal. Det blir inte för pompöst och inte för diskret.

... jag inser att det här musikåret kommer gå till historien som ett av de svårare att summera. Eller är det här bara början? Hur som så är jag överlycklig att ha min kära musik vad det än gäller.

Alltså, det är 103 dagar kvar.

Det är sjukt många dagar.

Godnatt.

The First of December

Måndagen den 1a december klockan 16.00 ska jag få en ängel på skuldran. Det är galet långt dit men den ska sitta hela livet så varför stressa. Dock håller jag det något öppet för jag ska till en annan studio imorgon och kolla och prata. Ängeln är superfin men jag tänker inte slänga upp den här då jag tror att han som ritat den inte skulle uppskatta det. Ni får se efter den 1a december med andra ord.

Nu håller jag på att tappa upp badvatten och lyssnar på Eluveitie. Schysst musik som iTunes satt i genren Celtic/Pagan Metal. Metaldelen är mot döds och så är det fioler av keltiskt mått och grejer. Det coolaste är att de spelar det själv, det är ingen jävla dator. Men det blir Entwine när jag badar. Det är istället av genren gothic rock och passar alldeles utmärkt när man ska lägga sig i badet och slappna av. Båda banden är nya bekantskaper och väldigt trevliga sådana. Veckan har lite rent allmänt det som tema. Nya bekantskaper är bra. Jag har bland annat fastnat för Killswitch Engage som jag trodde var emo men deras tidiga platta var inte alls så. Det hade mer av det trevliga och välkända Gbg-soundet.

Så tänk på det du.

Fri

Jag har för övrigt befriat mig från Facebook. Jag har tid hos tatuerare för konsultation och en vänlig själ har gett mig tillgång till nästintill obegränsat med musikalisk njutning.

Men nu är jag hungrig och på nästintill dåligt humör. Det serveras pyttipanna idag.

Ikväll ska det skördas vuxenpoäng

Trött som fan, ont i huvudet och helt seg efter en dag på jobbet ska jag ändå ta tag i mitt liv. Tvättstuga, matlagning och diskande. Rena lakan i sängen och avsluta med en ordentlig tvagning. Kanske hinner klämma in msn-häng också. Klarar jag av detta ikväll är jag nästan värd en kram. Tvättstugan har jag inte bevistat sedan 18 juni. Jag har tvättat sedan dess men inte där. Kändes konstigt och lappen på tvättmaskinen om konstig lukt säger mig inget. Så är det nu när vardagen våldfört sig på semestern. Känns oerhört skumt, hela min existens känns skum men inte på något negativt sätt. Tillvaron har bara ännu en gång visat att den inte är särskilt pålitlig och rutinmässig. Senaste veckan är ett särdeles utmärkt exempel på det. Nu ska jag bädda nytt i sängen, lägga mig en stund och vila. Sen är det rakt in i kaklet som gäller.

Just ja, jag ska ringa tatueraren också. Har ju min fina ängel, galet fin är den och en kompis kompis har ritat den. Ingen gammal katalogmat här inte. 19.01. Jag fick inte tag på tatueraren. Får göra det imorgon.

Jag har beslutat mig

Ängel på skuldran. Så jävla bra. Nu kommer det ske, eller ja. Jag ska boka tid först.

Hur man går ner sig i en myr till midjan

Ena benet fick bara myr på halva benet på grund av min blixtsnabba reaktionsförmåga. Andra benet med stövel och allt satt fast. Pappa var så vänlig att ta ett kort. Kanske inför två något förtvivlade döttrar som ville upp ur sumpen. Mina stövlar är inte så fräscha nu. Ser ut som någon vomerat i dem. Nog för att gårdagskvällen innehöll en del alkoholhaltiga drycker blev inte resultatet invers aptit.
Helgen var underbar. Bra tankar och mysigt sällskap som vanligt.

Och ja, jag luktade satan efter mitt dopp i myren. Rädd för diverse kryp var jag också.

Sleep sweet sleep

Somnade till Fear and loathing in Las Vegas. Vilket i sig borde vara en omöjlighet då det är en film jag garvar mig till smärta. Korpgluggarna kanske stängdes vid nio. Vaknade dock några gånger men det var så lite att det inte störde. Idag blir dagens glädjeämne nattens sömn. Tänk vad lätt man kan känna sig lite bättre. Nu är jag hungrig på riktigt på flera dagar också vilket är en klar fördel. Dagens jobb kommer svischa förbi och sedan blir det en helg med fjälluft och andra vyer.

Dagens låt på huvudet: Dreadful Shadows- Twist in My Sobriety

Kvällen är gjord

Jag är snortrött men vid hyfsat gott mod. Precis hemkommen från sushimiddag med Liza och Jocke. Trevligt att bara få sitta och snacka. Nu blir det lite msn-hängande och sedan sovdags. Inatt tror jag inte att får natsömnen hotad. Känns som jag ska somna nu.

Jo, det kommer nog gå det här också

Jag tror att det är ett gott tecken när klumpen i magen gjort plats åt lite hunger och man slutat gråta åt allt. Åt rätt håll i alla fall.

En del saker i livet är så rätt beslut men de gör ont ända in i hjärteroten och man får en känsla av att man kommer bli ensam resten av livet. Allt är irrationella tankar men någonstans därinne kan man klart och tydligt redogöra vad som är fel. Förra gången kändes det idiotiskt, nu känns det som ett av de bästa besluten trots att jag gråter när jag sitter på bussen, sitter vid datorn, när mamma säger hej eller när jag kommer innanför dörren hemma och inte ens orkade knyta upp conversen.

Jag har också upptäckt och lärt mig värna om min egen självkänsla och säga att vissa saker inte är okej. Life´s goes on och när tårarna är slut så kommer man ha gått helskinnad ur det här också. Klyschigt men sant. Nu ska jag lyssna lite på Opeth, torka tårarna och sedan fixa något ätbart.

Tänk vad en formulering kan vara rätt

Skrev för någon dag sen att detta är veckan då allt slutar. Inte kunde jag ana hur rätt jag skulle få. Men jag vill inte prata om det. Okej?

In Flames- Delight and Angers


Katatonia- My twin

Fuck

... nu går jag och lägger mig.

Bilen är såld

... och jag blir en rik kvinna. Nåja, hyfsat i alla fall.

Kadaver

Gick och lade mig klockan fem inatt. Dagens vuxenpoängskörd byttes ut mot att vara hemskt bakfull, titta på skräckfilm och äta pizza. Men det var det värt. Det var förbannat trevligt och timmarna for förbi. Helt plötsligt var det ljust. Vi drack vin, JD och cola, absolut mango och sprite. Vi pratade massor, tittade på en och annan hårdrocksvideo och vi gosade med ormar. Jag hade en liten rackare hos mig som var albino. Först var det lite obehagligt men jag vande mig snabbt. Dock ville jag inte hålla den stora. Den lilla med sitt huvud stort som min fingertopp räckte väl. (den andra hade ett huvud nästan lika stort som min hand)

Vid fem som sagt bröt vi upp och jag fick sova i Modo-lakan. Full som jag var så märkte jag inte av detta. Sov till cirkus ett och det smakade inte bara kadaver i käften på mig utan jag kne mig som ett. Efter pizza och skräckfilm åkte jag buss hem från Alnö och det var hemskt. Säkerligen för mina medpassagerare också d min hudton var mot det grågröna hållet.

Jag ska testa vuxenpoäng i helgen istället, in med köttfärsen i frysen bara. Och imorgon ska jag jobba, tur att man avslutade semestern på ett hedersamt vis.

Storhandling är det definitiva slutet på semestern

Det är visserligen ett felaktigt begrepp att använda egentligen när man är ensamhushåll då storhandling innebär cirkus två kassar med käk och annat livsnödvändigt. Jag insåg att mat blivit dyrt och att jag inte handlat för en längre tid på hela sommaren. Inom loppet av två dagar kommer jag ha kompenserat sommarens bortfall av vuxenpoäng. Idag storhandling, imorgon storkok. Ska även försöka få in tvättstugetid och kanske en sväng ner på stan för att inte helt isolera mig.

Målet med handlingen var att fylla frysen med en ganska ansenlig mängd köttfärssås, korv stroganoff (trots en viss dislike för denna rätt så är det också sjukt gott ibland), blodpudding, bacon och min första köpta burk lingonsylt ever. Fast den får stå kylen och inte frysen. Har lite blandat tjafs redan i frysen så jag ska nog klara mig resten av månaden.

15 dagar kvar, sedan är semesterbakfyllan över för ekonomisk del. Snart börjar dock den mentala då jag kommer drömma mig bort till klippan 25 m.ö.h där jag och baby satt och grillade på Hamburgö. Eller varför inte frukostarna i Mollösund. En tröst är att med tanke på hur snabbt förra läsåret gick så anar jag att det säger swish och helt plötsligt är vi på väg dit igen.

... morr

Ibland blir man skapligt irriterad på en del människors inkapacitet att kommunicera och tänka efter före.

Rastlösheten är klart påtaglig

Det känns som sista dagen på en resa, den dagen då man ska åka hem. Det känns helt onödigt att gå och dra fötterna efter sig och dra ur det sista ur resan. Man har packat och lastat in allt, checkat ut och ätit frukost. Hela kroppen är inställd på att få komma hem och det stället man igår kväll inte för något i världen ville åka ifrån vill man lämna i det snabbaste.

Jag är inte ut på någon resa nu men känner rastlösheten i benen, de här två dagarna av ledighet innan jobb känns onödiga. Vad ska jag göra hela dagen idag fram tills Liza kommer? Och vad ska jag hitta på imorgon? Jag kan inte börja jobba en dag tidigare, det känns fel och dessutom kan jag inte ta ut den dagen vare sig vid höstlovet eller jullovet då vi går samtidigt som eleverna. Jag ska försöka summera årets konsertsommar kanske, lyssna in mig på skivan jag ska recensera och gå och handla.

Varför tar förresten alltid toapapper och tvättmedel slut när man har som minst med pengar? Jag längtar efter lön.

Veckan där allt slutar

I alla fall semestern. Jag trodde att dessa veckor skulle gå snabbt, men det har gått sjukt snabbt. Dock inte så snabbt att ledigheten inte har känts. Det har den och nu längtar jag faktiskt efter att få börja jobba igen. Av många anledningar. Hösten är snart på intågande vilket är något av en favoritårstid. En tid då man faktiskt får tända upp, det är lite mörkt och murrigt och framförallt den dagen då man får vira en halsduk om sig. Det ska också bli härligt att träffa folk och få nya ettor, att ha ett teoretiskt ämne i form av mediekunskap istället för mastodontämnet medieproduktion. Jag kommer också ha roligare multimedia än förut och jag kommer äntligen få ha grafisk kommunikation. Peppad är ordet.

Veckan som kommer kommer också vara en riktig Lisavecka. Imorgon blir det film och rödvin med Liza med Z och på fredag mellanlandar Lisa-som-flyttar-från-Umeå-till-Gbg här över en natt. Jag kommer jobba tre dagar denna vecka med start onsdag och jag anar att man kommer vara lite seg. Trevligt att suga ur det sista ur semestern imorgon och sedan förbereda för starten på tisdag.

Mitt och mammas Sthlms-besök var lyckat. Vi traskade runt på Nationalmuseum i flera timmar och lärde oss massor. Mina begränsade konsthistoriekunskaper hade vi nytta av och jag kunde berätta ett och annat för mor min. Vi spanade även in utställningen Queer som var intressant och jag önskade att jag var mer insatt då det säkerligen varit än mer intressant. Jag funderar dock fortfarande över den lilla "missen" de gjort. De skrev att många konstnärer och dylikt blivit som raderade ur konsthistorien på grund av sin läggning eller öppensinnade konstform. I samma veva skrev de också att de väljer nu att visa dessa då de annars står i magasinens vrår. Ett perfekt tillfälle i samband med Pride att lyfta fram dessa för museet visserligen, men kan man inte ha dessa verk framme oftare? En liten fundering bara.

Helgen i Uppsala har varit underbar som vanligt, vi åt massor av god mat, fikade och gjorde spontanbesök på irländska puben två gånger. Guiness är mitt nya favoritöl, fy satan vad gott. Vi har spanat in Urfiga människor. Konstaterat att URF nog är ganska stort och att artisterna som åker dit för knarkinnehav nog får en negativ inställning till Sverigebesök men hey, svårt att hålla sig från rökat ett dygn? Vi gjorde även en tankevurpa med tanke på reggaemänniskor yttre stil men kom på oss själva med att det är likadant på valfri hårdrocksfestival. Alltså att folk typ har samma stil.

Vi firade ett halvår också. Det var mysigt.

Nu ska jag göra om alla spellistor igen, de smarta spellistorna tänker för mycket själva för min smak. Exempelvis blev jag irriterad att Garden´s tale låg som sjunde låt istället för den rätta tredjeplatsen på Volbeats Rock the rebel/Metal the devil.


Kanske ett tråkigt inlägg men det blir resuméer ibland.

Fyfan va gött

Spöregnet är inte bara spö, det häller ner. Det är jämngrått och jämnblött. Jag har sovit cirka fyra timmar på grund av en viss festival.

Hungrig är jag också men jag försov mig så ingen frukost hinner jag med. Det positiva med idag är att mamma och jag ska göra Stockholm, det negativa är allt ovannämnda. Jag längtar också till ikväll då jag ska supermysa till max. Inomhus.

Igår blev jag bjuden på Guiness av baby på en äkta irländsk pub med en riktig irländare med shorts, pikétröja och pullover vid namn Mooney (tror vi på grund av ett namn på kortslippen). Han hällde upp Guiness och kallade det mother´s milk. Några satt i ett hörn och spelade irländsk musik. Det är fanimej reggaebojkott. Och jag gillade det. Både ölen, irländaren och bojkotten. Men man kan inte säga både om tre saker.

Off I go to Stockholm.

URF

För den oinvigde betyder det Uppsala reggaefestival. Jag är inte där men jag ser en ytterst liten del av scenen och jag hör att det är nån brutta som sjunger. Trots min lilla lilla reggae-ådra så vill jag inte vara där. Det räcker gott och väl att se påtända människor med rastafärger på varje station mellan Sundsvall och Uppsala. Jag hade två i samma vagn på väg ner och de luktade väldigt mysko.

Jag ignorerade deras tappra försök att få igång partystämning på tåget genom att lyssna på Opeth i tre timmar. Det fungerade utmärkt. Jag kan heller aldrig, trots idogt lyssnande, vänja mig vid Åkerfeldts röstregister. Från allra vackraste skönsång till brutal growl. I vissa låtar blir man tårögd av hela orkesterns skicklighet och variation. Jag kan nog drista mig till att Opeth tagit Paradise Lost plats. Opeth fungerar nästan som alltid och jag kan nog även drista mig till att nästan kalla Opeth för metals svar på Pink Floyd. Varför? De har ett otroligt säreget sound och experimentlusta. Deras identitet sviker dem inte. Fast i och för sig, Pink Floyd kanske är en överdrift.

Dock är jag lite besviken på URF-området på andra sidan Fyrisån, det ligger ingen dimma över området. Damn.

Ett litet försiktigt JA!

"KATATONIA is scheduled to enter the studio this spring to record a new album for a fall 2008 release." Gammal nyhet but still. Vet inte riktigt trovärdigheten but still.

I helgen ska jag för övrigt få ta del av en så djävulskt rolig skiva som jag ska recensera. Jag kommer skratta och jag kommer kanske få ett konstigt förut-icke-existerande behov att se Arnold-filmer.

Jag gillar inte black metal okej

Men måste kolla upp NIcolas Cage´s sons band. De spelar tydligen black metal och mamma (som för övrigt dejtar en Dimmu Borgir-snubbe) är manager och har startat skivbolaget Morbid Rose. Det gör mig väldigt nyfiken på hela karusellen. Black metal från USA? Hm, spännande. Hoppas de inte blandat in de vanliga metal core-elementen för då dör jag. De där amerikanska människorna är duktiga på att göra även den mest annorlunda hårdrocken strömlinjeformad. Fast nu ska de ju faktiskt spela in i Studio Fredman på Sveriges framsida och då kan det båda gott. Som lite extra grädde på moset säger Weston Cage att de älskar band som In Flames och At the Gates. Men jag gillar ändå inte black metal. Dock gillar jag roliga överraskningar.

Uppdatering: de har inte ens en demo på myspace. De kör hårt på att han är Cage´s unge. "Weston Cage, the son of actor Nicolas Cage (born Coppola)". Såja nu fick vi in lite Coppola också. Men antar att man som black metal band i USA får köra sitt kända släktträd så man kommer någonstans. Han är bara 17 år "karln" och alla i bandet har alias. Tufft.

Källa skvaller: Blabbermouth

Vet inte vad ni tycker

Men jag tycker att min frukost ser lite torftig ut. (Knäckebröd med räkost och dricka saft)

I gömmorna

När man har musiksvacka så är man trött på den musik man senast lyssnat på. Vissa band står mig för tillfället halvt upp till halsen och jag har mig själv att skylla totalt. När man dessutom är i en musiksvacka är det lätt att ta sig upp därifrån genom att leta i gömmorna.

Ett band som ligger i mitt bibliotek som jag inte ägnat så stor tanke åt på väldigt länge är Carcass. Jag har avskrivit dem, hade minnen av dem som dåliga. Sanningen är att till denna frukost sitter jag och lyssnar på nämnda band med behållning. Morgonens platta må bli Carcass Swansong, seg vanlig dödsmetal typ. Godmorgon.

Satan i gatan

Vad snyggt front row är i leopard. Dator blir till mediecenter med eget gränssnitt. Det är nästan så man vill flytta ut datorn i vardagsrummet.

Ödet

Ibland händer ingenting, ibland händer allt på en gång. Min gamla dator var inte kry det senaste halvåret, om det ens räcker. Onyx var ett välanvänt program och jag undvek att egentligen göra något alls. Imorse gick den helt bananas och jag fruktade att större delen av mitt liv skulle försvinna bara sådär. Poff och så skulle bilder och framförallt musik vara borta. Jag hade tänkt köpa ny dator när bilen blev såld men då det evrkar gå trögt på den fronten så insågjag nu att tiden var emot mig. Jag är beroende av datorn, det är bara att erkänna. Att använda jobbdatorn i privat bruk är helt inaktuellt. Den ska vara på jobbet och i absoluta nödfall kan jag ta hem den- varför? Jag vill inte riskera att jag tappar den eller att något går sönder med den när jag är hemma. Dessutom är det en pc, det känns alltid som jag sitter naken på torget när jag sitter vid en pc. Eller sover med olåst ytterdörr.

Jag gick ner på Postero, traktens mac-återförsäljare och tittade på en iMac. Visste redan vad jag ville ha. Kollade finanser, insåg att det kommer svida men bara för ett år denna gång. Vägrar ta längre. Smålån vill jag gärna slippa men i dagens samhälle så kommer man nog inte undan att man måste ha en dator. Dessutom tills bilen är såld så får jag lite draghjälp av två underbara i Tuna.

Nu sitter jag alltså vid min fina nya iMac med nya operativsystemet, världens snyggaste tangentbord och ja, för att inte tala om datorn i sig. Allt i ett och samma snygga skal. 250 gig hårddiskutrymme, 3 gig RAM och en massa annat gött.

Gammdatorn får nog se sig passerad, låter för mycket för att ha som extern hårddisk. Dessutom alla köpta låtar kan jag ändå inte spela då jag redan auktoriserat fem av fem maskiner.

Skärmen däremot lägger jag ut för försäljning, en rykarns bra skärm så ifall du är intresserad så ge mig din mailadress, eller om du kan maila mig via bloggen? Skärmen säljer jag för en tusenlapp och det är en Samsung LCD-skärm på 19". Har jobbat grafiskt med den och den har bra prestanda för spel också. För ytterligare specifikationer Samsung 940 B

Nu är det bråda tider

Min hårddisk låter skumt, fram med cd-skivor och usb-minne. Här måste backuppas. Jag har nästan 20 gig musik och så har jag bilder som betyder mycket. Ujuj.

Det låter skumt, det går SEGT (inte lite heller, tog mig tio minuter att öppna safari, tjugo minuter att öppna Illustrator) och min dator verkar efter fyra år nu vilja ge upp. Jag förstår den. Vi har varit med om mycket han och jag. Goddamit dock att det måste ske nu, hade ju tänkt vänta något med en ny. Blir och fara ner på applestore här i stada och kolla. (jag har kört onyx, installerat om os, rensat allt som går att rensa...)

Min lilla mini-mac. Gosegosenull.

Godmorgon

Somnade först vid halv tre inatt. Kändes himla hett att ligga och vrida och vända på sig i tre timmar. Dagens agenda är inte direkt välfylld men ska nog ändå ta mig en cykeltur ner på stan och se lite folk. Jag är en för rastlös själ för att riktigt dega och ha det sjukt lugnt en hel dag. Semester är härligt men då ska man gärna ha mycket att göra. Har bland annat en längtan tillbaka till västkusten. Det var början på semestern, det var semester med baby och jag var i mitt esse. Nu jobbar alla och jag räknar ner dagarna tills jag själv får ta jobbnycklarna och bege mig till jobbet. Jag längtar faktiskt. Rutiner är något som känns väldigt främmande, lite mystiskt sådär. Ungefär som utomjordingar eller andar.

Men innan cykeltur i blåsvädret måste jag äta frukost. Har förskjutit det nu i en timme. Hungrig som en varg.


Bilden: på väg från Hamburgsund låg en ort vid namn Slottet. Lite roligt.

Inte en jävla rörstrandskopp så långt ögat når.

Läste på Linas blogg om Fashionmuslimetternas agg mot 50-talstrenden som går som en löpeld bland alla skitnödiga kulturare i småstäder. Ja även storstäder också om jag få inflika. Jag skrattade så jag fick halsbränna, eller om det berodde på lakritsgodiset jag vulgärätit.

Fanns en tid då jag kände att 50-talsdesign var spännande men jag tröttnade då jag insåg att jakten på Berså-koppar är helt jävla vidrig. Folk som köper fel eller ve och fasa från IKEA tittas på med skeptisk blick. Inred gärna ditt hem med all fifties men jag lämnar det därhän.


Ingen som hoppar på trenden med en gammal klippan och svart glasbord med kromfötter från åttiotalet? Är inte det alldeles ljuuuuvligt?


Jag fortsätter lyssna på Metallica. Jag tappade poängen med inlägget.

Sober and irrelevant

Kabelsanerar, fatta vilken impuls att börja med det. Nu är det klart och det ser mycket bättre ut. Jag har kabelallergi. Man slipper inte undan dem helt men man kan ju ordna upp situationen lite.

Lyssnar på In Flames gör jag också. Igår såg vi Tillsammans är man mindre ensam. Hamnar även den på inköpslistan. Jag mådde bra ända in i själen av att se den. Motsatsen till Control där jag grät som en skolflicka inombords. Men även det ett gott tecken på en god film.

Jag ska dammsuga klart sen ska jag kanske göra mig en äppelpaj.

Backen i sommarskrud

Jag vill ha en redig mtb och åka downhill, åka skidor fast på sommaren, cykel istället för skidor. Har hittat cykeln för mig. En Scott contessa där dämpningen går att låsa, perfa för cykling på trista transportsträckor också med andra ord. Fattas bara 15.000.

Vill för övrigt ha en ny cykel, i backiga Sundsvall räcker inte tre växlar långt. Men först ska det inhandlas nya skidor. Man är inte gjord av pengar trots att bilen i stort sett är såld, de nya ägarna ska betala och hämta bilskrället på måndag. Innan dess ser jag försäljningen med viss försiktighet.

Satan vilket adrenalinsug jag har. Läst Pedal och Åka skidor, suktat och frustat.

Kvällens filmer

Control:

+++++++++++++++++++

Ja, kan ge hur många plus som helst. Jag grät och jag blev berörd.


Cloverfield:

--------

Lika många plus som ovanstående film får får denna i minus. Vi hyrde den för att ha något lättsmält efter Control. Det slutade i fiasko och Cloverfield går till gruppen "Årets sämsta filmer jag sett".


Sushin vi gjorde blev godkänd. Det var allt för idag. Godnatt.