Hardcore

Jag sitter och känner mig jävligt tillfreds med livet. Jag har spenderat helgen med att njuta av Sundsvall och att inse ett och annat. Det är mycket lättare att vara publik än vara den som är mitt i. Den senaste tidens händelser har trots vissa tårar visat sig så rätt. En tung sten lättade från hjärtat och stressklådan är borta. Jag längtar till vissa saker under hösten men det upptar inte hela mitt energiförråd och vardagliga perceptionsförmåga.

Antingen helhjärtat eller inget alls. Halvmesyrer är so fucking last year.

Nu sitter jag vi dattan min. Äter macka, dricker saft och lyssnar på hc från Luleå som jag aldrig gillat, förrän nu. Allt handlar om tillfällen. Förut ratade jag, nu gillar jag det. Som med mörkt öl, vispad grädde och bakispizza.


Some of these times.