Kudden av lappar

Jag älskar att sy, saknaden efter symaskin har varit större än jag anat. Igår blev jag sysugen men visste inte riktigt vad jag skulle sy. Kom på att sy en lappkudde eftersom jag har fina tyger som skulle bli en färgglad fin sak. Det lilla kruxet med min lilla fäbless för att sy är att jag saknar lite tekniskt kunnande så hur syr man då en lappkudde? Jag skissade upp lite och klippte till tygbitar. Det måste vara hyfsad koll på måtten samt vilka delar som ska sys ihop först.

Så som bloggkulturen kräver när man pysslat ihop något slänger jag här upp en bild på den fina lilla skapelsen:

Nu ska här äntligen målas hallpall. Det blev inte gjort i höstas och M sitter ändå bara och spelar så varför inte?

Funderingar i lampans sken

1.   Varför är jag helt plötsligt så sockersugen?
2.   Vad kommer helt plötsligt mina cravings ifrån? Har varit förskonad hela graviditeten men har nu ett ohemult sug efter juice, proviva active och kladdkaka. Jag skulle framförallt kunna springa till statoil i stan för en proviva active tropisk just nu. Synd bara på den begränsade rörligheten, den utesluter sådana aktiviteter.
3.  Jag har fått ett uruselt korttidsminne. Ibland hemskt frustrerande, ibland lite skrattretande.
4.  Vad ska jag äta i veckan då jag är gräsänka hela två kvällar på raken?
5.   Hur kommer det sig att folk snackar så mycket men gör så lite? Jo, jag har haft mina otroligt fascinerande tankegångar kring detta med vänskap och flytt. Inget anklagande mot någon, bara luddiga konstateranden. Mitt motto är att inte lova för mycket utan ta det som det kommer. Bättre med inget än tomt prat.
6.   Har vi måhända någon slags medicin innehållandes omeprazol hemma? Mina losec är slut och halsbrännan börjar ge sig till känna.
7.   Konstaterar att jag snart är mamma, denna del av mitt liv kan jag inte ens föreställa mig. Hur ska det bli? Väldigt spännande såklart men visst är det även lite skräckinjagande. Helt plötsligt drar man jackpot gällande vuxenpoäng.
8.    Kommer jag ta ryggbedövning? Anar att förlossningen kommer ge mig en klar vägledning i var min smärttröskel ligger. Lite nervös börjar jag bli, speciellt då det som tidigare nämnt kan ske när som helst. En lång väntan börjar snabbt lida mot sitt slut men när, ja det vet vi inte.

Nu ska jag ner och rota i medicinskåpet. Annars petar jag i mig en överdos samarin, lät fullkomligt livsfarligt, eller hur?

Blev inte vän med det gulliga...

Igår sydde jag någon slags hissgardinskappa till lilla toan men blev inte riktigt vän med vare sig modellen eller färgen. Blått är inte min favoritfärg om det inte är mot petroleumblågrön. Låg och funderade igår innan sömnens inträde vad jag skulle kunna göra istället. Kom på att det fanns en liten tygbit i en kartong som skulle passa fint. Sagt och gjort, satte mig och sydde till denna idag till en striktare hissgardinsmodell och vips blev det mer Sanna. Och troligtvis M också då jag inte uppfattat honom som någon som är en anhängare av gullig inredning. Dessutom är det så roligt att sy och jag var mycket mer noggrann idag då jag faktiskt hade någon slags vision över hur det skulle se ut. Nu vill jag sy något mer... får se vad det blir!

Så här blev det:

Mycket bättre! Se inlägget nedan för hur det såg ut igår.

Och jag fortsätter pyssla...

Nu är den lilla toan uppe fixad. Återstår bara en toastol som inte sprutar vatten, annars är det en bra toalett. Nu ska jag vila lite... det var ju faktiskt det som doktorn ordinerade.

Före

Efter

Världens bästa present

I söndags var min och M:s förlovningsårsdag. Jag fick nog världens bästa present som ska utnyttjas när tjockmage är borta och tid för avslappning är som störst. Jag fick nämligen tre timmars hamam-behandling. Turkiskt bad som bland annat innefattar helkroppsmassage, turkiskt bad och helkroppspeeling. Förstå TRE hela timmar av total avslappning! Inte nog med att det lär behövas och att det var väldigt kärleksfullt så var det även originellt. När han sa hamam-behandling hade jag inte en susning om vad det var. Visste inte heller att det fanns ett turkiskt bad här i stan. Trodde allt spa-aktigt fanns i Paradisbadets lokaler.


Jag gav M en bok som heter "En kärleksförklaring". Ungefär som en sådan där bok man har till bebis där man fyller i en massa minnessaker. Men den här handlade om oss och hur vi träffades, första dejten och så vidare. Själva firandet av årsdagen var förra helgens restaurang- och biobesök så vi kan nästan säga att vi hade en veckas firande av det hela. Himla mysigt!

Ska vi gifta oss då? Jodå det ska vi, det är liksom själva syftet med förlovningen och när M friade. Tanken var inom det här året men kom en liten Ärtan i vägen så vi får ta det där sedan. Kanske blir det till nästa årsdag? Vi får se. Och ifall ni missade det; M gav mig världens bästa present och jag älskar M hur jävla mycket som helst.

Ärtgrönt till Ärtan

Köpt fina saker idag!

Det blev ingen Graco utan en Britax, hade mycket bättre bas och var inte så otymplig. Och som extra plus hade den ett fint mönster. Hittade även en fin skötbädd, en svart med vita stjärnor och fina kläder. Ärtigt gröna. Kändes himla mysigt att handla till Ärtan, dessutom att veta att det inte är så långt kvar tills den lilla ska använda det.

20% kvar...

Igår vid läggdags konstaterade vi att det kan faktiskt hända när som helst. Det är väldigt lite kvar nu. Åtminstone om man ser till antalet veckor jag gått gravid. Trots att det gått så lång tid känns det ändå surrealistiskt. Det är lite svårt att greppa. Det är många tankar i huvudet just nu. Om mig själv som mamma, om förlossningen, om hur min och M:s relation får sig en annan dimension och vem den där skrutten i magen är. Inte särskilt konstigt att det blivit svårare att sova igen. Har dessutom mer ont i kroppen än vad jag haft hittills. Igår gjorde revbenen så ont att jag bara ville gråta. Men det hade gjort för ont. Jag tycker mig ändå ha ganska hög smärttröskel. Jag klagar inte särskilt ofta över småsmärtor. Om det blir många småsmärtor kan det vara att jag irriterar mig på det, men det är mest en stilla ilska.

Idag ska vi inhandla ännu en sak till Ärtan; babyskydd. Det blir en Akta Graco. Lite snabbefterforskningar visar att den trots viss tyngd är bäst. Så då har vi barnvagn, babyskydd och en Mawok som mamma och Anders inhandlat. En himla fin sovgunga som går att släpa med här och var samt att den är bra ifall bebisen får kolik och den har svårare att vända sig på mage vilket är toppen. Skulle vilja ha en sådan själv faktiskt, ser himla mysig ut.
Kvar att köpa är då sedan skötdyna, en mysig fårfäll och lite småattiraljer. Kommer säkert komma på saker under vägen men då kan vi köpa det då än att köpa upp halva Babyproffsen nu. Rent känslomässigt skulle man ju dock vilja handla lite kläder och småmys för Ärtan.

Upp och ner, ner och upp, grisen gal i granens topp

Ur ÖA:s nätupplaga från den 17/2.

Den här veckans slutkläm har varit omvälvande. Lite hjärtat i halsgropen kan man nog lugnt säga.
Igår råkade min kära svärmor ut för en trafikolycka vilket medförde att tidningen bland annat skrev "allvarliga skador". När M sms:ade att det stod på ÖA:s hemsida strax efter olyckstillfället så kändes det inget bra må jag lova. Dagen gick utan att jag egentligen visste hur det var med henne. Framåt kvällen kom M hem och det var inte en alldeles lysande rapport han gav. Hon blev kvar på IVA under natten med svajig puls. Men idag under dagen blev den stabil och hon flyttades till ortopeden för fraktur i bäckenet. Hon var blåslagen men vid gott mod.

När sådana här saker händer blir det väldigt oroligt i hjärtegropen. Mina svärföräldrar kan vara de bästa man kan ha så min reaktion kändes till fullo berättigad. Sedan jag flyttade hit upp och blev en del av deras familj så står de för väldigt mycket trygghet, så fan den som vill dra undan den mattan. Jag tänkte fula tankar om annat folk den högre makten kunde ta istället. Sådana där tankar man egentligen inte får tänka men gör ändå. Nu behöver det dock inte tänkas sådana tankar alls då svärmor är vid gott mod och läget förbättras hela tiden. Det hurrar vi för och skänker en tanke till henne!

•

Över till något helt annat som varit av mer positiv karaktär är ett möte som jag var på idag. Ett möte som var väldigt egoboostande men ack så förvirrande. Månader av dåligt yrkessjälvförtroende förbyttes till något annat. Jag kände mig bra! Faller detta beror det inte på min kompetens utan på en liten Ärtan och det är något helt annat. Mina omskolningsplaner hamnade som lite på sidan av idag. Jag måste nog ta mig lite mer tid att fundera på framtiden faktiskt, helt plötsligt kändes inte saker så självklara längre.
Vad kommer denna oerhörda förvirring av? Är det så att jag krisar lite? Jag känner mig som en pendel som åker än dit och än hit... jag trodde jag kommit till ett beslut men det var lätt att få det lite ur spel.

Sound of music

Egentligen tycker jag sådant här är värdelöst i en blogg men det är ganska roligt att fylla i. I väntan på att M ska komma hem så svarar jag. I brist på annat.

VAD LYSSNAR DU MEST PÅ JUST NU?
Missy Higgins, Led Zeppelin, Pink Floyd Och Cardigans.

NÄMN EN LÅT SOM GÖR DIG LEDSEN?
Finns ingen som gör mig direkt ledsen, den låt som dock gör mig lite härligt vemodig är My Twin med Katatonia.

VILKEN ÄR VÄRLDENS MEST STÖRIGA LÅT?
Alldeles för många för att jag ska komma på någon särskild. Mycket som spelas på radion är bra störigt.

FAVORITBAND/ARTIST, OF ALL TIME?
Kan inte riktigt ranka. Lyssnar på för mycket olika saker, favoritbandet är helt avhängigt på humöret. 


DET HÄR LYSSNADE JAG PÅ NÄR JAG VAR TRETTON.
Garbage. De var mina husgudar hela högstadiet.

DET HÄR LYSSNADE JAG PÅ NÄR JAG VAR FJORTON.
Garbage...

DET HÄR LYSSNADE JAG PÅ NÄR JAG VAR FEMTON.

Garbage och Hole.

DET HÄR LYSSNADE JAG PÅ NÄR JAG VAR SEXTON.
Då upptäckte jag Paradise Lost.

BÄSTA KVINNLIGA RÖST?
Patti Smith, skönt raspig.

BÄSTA MANLIGA RÖST?
Plura, uppvuxen med denna karls röst.

VILKEN MUSIKSTIL LYSSNAR DU MEST PÅ?
Rock tror jag blir övervägande.

VAD LYSSNAR DU PÅ NÄR DU VILL BLI GLAD?
Yann Tiersens musik till Amelie från Montmarte.

VAD LYSSNAR DU PÅ NÄR DU VILL LUGNA NER DIG?
Missy Higgins.

VAD LYSSNAR DU PÅ NÄR DU LAGAR MAT?
Missy Higgins, Pink Floyd eller kör överraskning med shuffle. Kan bli allt möjligt.

SENASTE KONSERTEN? 
Tror det blir My own graves releasekonsert på Aveny i Sundsvall. Var ett tag sedan med andra ord.

BÄSTA KONSERTEN?
Har varit på så sjukt många, men skulle nog kunna säga In Flames på Metaltown 2008, Danko Jones på Stadshuset i Sundsvall 2008 och Suede på Hultsfred 2002 (tror jag det var).

HAR DU NÅGONSIN DEJTAT EN MUSIKER?
Yes, tror hälften av alla dejter varit musiker.

VAD TYCKER DU OM KLASSISK MUSIK?
Skönt, men trist i längden.

LYSSNAR DU PÅ MUSIK PÅ FRÄMMANDE SPRÅK? 
Yes, gillar framförallt balkanröj, kletzmer, fransk och spansk musik. Gärna ska det vara hybrider av saker. Exempelvis Gogol Bordellos helcrazy balkanröjpunk.

DITT FAVORITSOUNDTRACK (FILM)?
Yann Tiersen, Amelie från Montmarte

SÄTT PÅ EN LÅT SOM AVSLUTAR DEN HÄR LISTAN FINT
100 round the bends, Missy Higgins.

Bitterfitta

Okej, det var jag som felparkerade. Men hon fick plats.

Vi tar det från början. Jag hämtade herr Harry som varit hos veterinären under dagen för avlägsnande av fortplantningsorganen. Eftersom kattstackaren har något konstigt sår på underläppen fick jag medicin som skulle hämtas ut på apoteket. För säkerhets skull åker jag till det stora i stan. Där finns det dessvärre ont om parkering. Eftersom jag var bra blödig och inte ville lämna Harry i bilen för länge och själv har lite problem att gå ställde jag mig mittimellan handikapp-p och taxizonen. Bakom mig får en mindre Scania plats.

När jag som bäst står och väntar inne på apoteket ser jag en bil parkera bakom mig, en äldre dam med en krycka linkar ur, tittar på min bil och kommer sedan in och beklagar sig högljutt för sin karl/brorsa/farsa/odefinierbart manligt sällskap. Hon lät riktigt sur. Jag gick fram och bad då om ursäkt för min lilla parkeringsfadäs. Jag i min lilla naiva värld trodde att om man bad om ursäkt och att hon egentligen inte stördes av min felparkering hoppades jag på ett mer positivt svar än vad jag fick. Hon grymtade något ohörbart och tittade mig inte ens i ögonen. Sedan vände sig kärringen till sitt manliga sällskap och fortsätter beklaga sig. Alltså, kan någon förklara detta för mig? Jag bad tamejtusan om ursäkt och ingen skada var skedd. Jag tycker på något vis att jag ändå stod upp för mitt misstag och kröp till korset offentligt där på apoteket, det hade betytt mycket i min värld. Med sådana här bitterfittor förstår man att folk inte träder fram.


(ja, visst gjorde jag fel för både henne och reglerna men en ursäkt är en ursäkt.)

Antiklimax

Jag har i hur många år som helst velat ha en symaskin. När M sa att hans farmors elkonverterade gamla trampmaskin stod i förrådet blev jag superlycklig. Det är nämligen så att drömsymaskinen inte är en sprillans ny utan en gammal fin mekanisk där det inte finns så mycket saker som kan vara fel när det inte fungerar som det ska. Den maskin jag sytt på mest är mammas gamla symaskin och den är underbar, lite service då och då så har den överlevt mycket.

Igår tog jag in symaskinen och den är vacker som en dag. Jag lät den tina upp under natten och jag kollade alla kablar och dylikt, det verkade intakt. Idag köpte jag tråd och gjorde mig redo för att ha lite systuga. Glädjen blev kort. Övertråden vill inte fästa med undertråden och jag har testat allt möjligt, den kan hämta upp undertråden men när det ska sys är det i bästa fall bara övertråden som ger söm. Den går dock upp snabbare än ögat då den inte har någon undertråd. Är det någon som vet vad det kan vara för fel? Någonstans läste jag att nålen kan vara för kort för att nå undertråden men har testat att bara låta nålen sitta lite längre ner, det funkar inte då heller.
Jag vill och behöver sy, har gardiner som är för långa.

Åtminstone blev det inte sämre...

Igår beslutade vi oss för att ta en ordentlig storstädning. M utrustade sig med den sedvanliga städutrustningen. Jag skulle bara börja plocka... 

Det slutade med att alla kartonger försvann från rummet utanför sovrummet, gästrummet går numera att sova i (vi hade använt hela rummet inklusive sängen till förråd) och kartongerna står nu på väl avsedd plats. Jag sorterade även i verktygslådan som efter allt rivande såg rent förkastlig ut. Efteråt dog jag på soffan, aldrig att soffan varit så skön!

I rummet utanför vårt sovrum är det såklart inte gjort någonting åt golv och väggar men det får vi ta när både tid, energi och pengar finnes. Nu går det åtminstone att vistas i rummet och det har en funktion. Ett bra hemmakontor där man kan sitta och plugga och pyssla.

Trots ett rum som inte är ett dugg fixat så älskar jag vårt hus. Det är stort och krävande men satan i min lilla låda vad jag trivs!

Före

Efter

Med både livrem och hängslen

För några år sedan kommer jag ihåg att jag höll på att storkna alternativt skratta. Niklas skulle köpa en så kallad lekhjälm till sin son Vidar. Jag undrade vad detta var för något. Jo, det är en hjälm skrämmande lik en vanlig skridskohjälm som barnen ska ha på förskolan när de leker utomhus. Idag läste jag en annan blogg om detta underliga inköp och kan inte heller denna gång sluta förundras.

Många varningar och dylikt läser man men att ungarna ska springa omkring utomhus med hjälm vid vanlig aktivitet känns helt makalöst absurt. Är det för att grupperna är så stora så att fröknarna inte kan hålla koll på alla? Ska de inte ha flytväst också ut i fall att? Kanske koppla ungarna till löplina? När jag gick på dagis, ja förskola alltså, så har jag för mig att fröknarna inte var så hemskt många med ute och var de ute kommer jag ihåg att de satt längs husväggen och pratade med varandra. Jag borde vara krympling vid det här laget som fått härja fritt och skrapat sönder både knän, panna och armbågar.

Det är lätt att narra den stora makten på andra sidan Atlanten att de varnar för allt, men se... vi är inte långt ifrån. I jakten på barnvagn, babyskydd och dylikt märker man vilken ängslan det finns. Och för att inte tala om alla varningar man som gravid utsätts för. Det finns femtioelva olika saker man ska hålla reda på och banne dig om du missar något, då utsätter du ditt barn för ohemula risker!

Svinalängorna

Jag och M har nästa helg varit förlovade i ett år så denna barnfria helg firade vi med lite god mat på Public och sedan vårt första biobesök . Vi tittade på Svinalängorna, jag har läst boken och tycker den är fantastisk. Tragisk med fantastisk. Pernilla August hade lyckas fånga det kolsvarta och lagt till lite extra. Noomi Rapace tycker jag var underbar, till skillnad från hennes överhyllade prestation i sunkrullen Millenium.

När lilla Sakari sitter skitig och stum i soffan och farsan utslagen, nerskiten på golvet och Noomi Rapace får spel som vuxen Leena sitter jag och hyperventilerar för att inte börja storgråta inne på biografen. Mina modersinstinkter är inställda på högsta möjliga men du ska vara bra känslokall om du inte hade reagerat alls.

Det värsta med Svinalängorna är att det är verklighet för många barn, det är inte bara en hemsk fiktion. I historien rycker till slut socialen in, men hur många fall har man inte hört om där barn farit väldigt illa under alltför många år utan att någon vuxen ingripit?

Barn ska aldrig behöva vara föräldrar till sina föräldrar och ska inte behöva ta allt ansvar för sitt syskon. När Leena som barn sätter Sakari i badet och låter han ligga med öronen under ytan för att inte höra föräldrarnas slag och hårda ord är det så mycket som är fel. Eller när hon tar hem mat i tidningspapper för föräldrarna har sedan länge bara ägnat sig åt sitt supande. Hela barnens tillvaro kantas av våld och alkohol som i sin tur leder till extrem misär.

Hur fungerar man som förälder när man utsätter sitt barn för detta? Känner man inte någonstans att det är JÄTTEFEL?

Barn ska vara barn.

Tecken på att man är höggravid

* När din sambo väcker dig och ber dig varje natt att lägga dig längre bort för att du snarkar 
- Nej, men han poängterar snällt dagen efter att jag verkade sova väldigt djupt.

* Sambon måste parkera om bilen på nytt för att du ska kunna komma ut. 
- Nej, dock vet han innan han parkerar vad som är lämpligt för mig.  

* Du ser rakning av bena som en omöjlighet. 
- Ja och så även klippning av tånaglar, böjer jag mig ner så får jag jordens halsbränna samt att jag knappt når ner.

* Du tutar var gång du ska ur bilen för att magen lägger sig över ratten.
- Nej, inte ännu. På polon funkar inte tutan och i passaten har jag inte kommit så långt fram så att jag råkar tuta. Är hyfsat långbent så behöver inte sitta sååå nära ratten.

* Det inte längre hjälper att "smita förbi" folk sidledes då du är bredare så än framifrån.
- Jepp, det här med att dra in magen är ett minne blott.

*Det känns som om man har sprungit en mil när man går upp för en trapp. 
- Yes box, oavsett hur många trappsteg det är.

*När man rullar runt för att komma upp från soffan. 
- Inte direkt rullar men ser nog inte alltför smidig ut om jag sjunkit för långt ner.

*När din sambo knyter dina skosnören. 
- Njet. Tackar en högre makt för långa skohorn och skor utan snören.

*När man är rädd att kissa på sig när man nyser/ hostar. 
- Jajjemen! Kör ju knipövningar då och då för att slippa den rädslan men den finns där högst påtaglig.

*Man tappar något på golvet och låter det ligga för att processen med att plocka upp det är för omständlig. 
- Jag är nog lite för noga för att låta saker bara ligga, jag biter i det sura (i stort sett bokstavligen) och plockar upp det trots stånkande.

*När man hellre går barfota än att ta på sig strumpor. 
- Icke sa nicke! Med denna golvkyla skulle man ha köldskador om strumpor och raggisar skippades. Dock är det något av en sport att ta på sig. Jag orkar exempelvis inte ta av mig raggisarna när jag ska ut, de får följa med på i skorna.

* När man inte orkar sminka sig eller fixa håret för att armarna somnar efter bara några sekunder över huvudhöjd. 
- Jag har faktiskt sminkat mig mer än annars, speciellt på sistone. Mest för att jag annars känner mig så sunkig och har haft problem med preggofinnar.

*När man behöver hjälp för att komma upp ur sängen eller soffan. 
- Det händer.


* När man måste kissa igen så fort man rest sig och trott att man var färdig. 
- Precis! Eller när man tagit kvällssamarinen, bara att vänta i ca 15 minuter sedan blir det på toa igen.

*När man letar efter alla andra möjligheter än att behöva använda trappan. 
- Jag går inte upp i onödan om man säger så. Och där det finns hiss och rulltrappa, fantastiska skapelser!

*När de högklackade skorna blir stående bakom de förnuftiga "kärringskorna". 
- Högklackade skor har jag knappt några och de få jag har använder jag inte. Converse och mina vinterdojor är mina "kärringskor".

*När godisskålen får prioritet före middagen. 
-Näpp, har inte direkt något större godissug nu än förut.

*När middagen blir offrad för att få sova lite längre på soffan. 
-Funkar varannan vecka då vi är barnfria och om man kan få till att M lagar käket istället.

*När allt blir tungt och man flåsar och flämtar som en valross efter att ha fått upp dragkedjan på jackan och måste sätta sig ner efter för att få blod i huvudet och få bort den lila färgen från ansiktet. 
-Jo, det är ganska omständigt att få på sig vinterkläder.

* När man inte längre orkar stå i duschen utan sätter rätt ner på rumpan på golvet.
 -Inte ännu men det känns väldigt lockande ibland. Frågan är bara; skulle jag komma upp igen?

*När ingen annan än du får tillgång till soffan längre. 
- Näää, det funkar ju inte. Och den som tar störst plats är hundrackarn.

*När Grandiosa blir gourmetmat...
 -Blä... nej. Jag vill fortfarande ha riktig mat, både för smaken och näringsinnehållet.

*När det känns som om bebisen försöker trycka ut slemproppen och gräva sig ut varje gång du lägger dig ner.
- Yes, det känns även som hela bäckenbenet ska lossna.

*När man planerar en utflykt utanför hemmet utifrån vart det finns toaletter. 
- Har gjort länge, exempelvis är pappas mysiga gäststuga i fjällen ett stort hinder då det är långt och kallt till toan. Även längre bilresor är ansträngande.

* När anklarna får storlek av en överarm efter två timmar på bion. 
- Ska på mitt första biobesök som gravid imorgon. Men stillasittande ger mig inte den effekten, dock får jag ont i kroppen av samma sittställning.

*När du börjar gråta för att du inte får på dig skorna själv och sedan nästan skrattar ihjäl dig för att du faktiskt sitter och gråter. 
- Jo, nu när hormonerna spökar så kan det mesta hända.

*När du ställer dig med benen en meter från varann för att förbereda dig på att böja dig ner.
- Ja! Det underlättar ju för tusan!

*Allt är väldigt irriterande... 
- Jo ibland känns mycket väldigt mycket.

*När BH storleken börjar närma sig slutet av alfabetet. 
- Nej inte så mycket, men visst har det rusat på lite. Har inte fått bristningar på magen men har fått en bristning på ena bröstet i början när de fullkomligt exploderade.
*När ett ärende om dagen gör dagen fullbokad. 
-Jo, det kräver lite mer tid innan och efter.

*När mannen din faktiskt måste hålla med om att du inte har något att ha på dig. 
- Han har inte sagt något hittills, han tycker nog jag är för fin som gravid för att se att kläderna sitter som korvskinn.

* När du hellre sitter i bilen än att gå in och handla för att det är för mycket besvär att ta sig ut och in. 
- Ja, kan M gå in så får han mer än gärna göra det.

*När du hellre går i fula bommullsbyxor än i de vanliga gravidbyxorna för de har en söm under magen som pressar. 
- Har inga fula bomullsbyxor, köpte faktiskt nya mjukisbyxor kring jul. Dock åker jag inte gärna på affären med dessa. Mammabyxorna har magen vuxit ur, den breda resåren över magen halkar ner.

*När du hellre petar i dig en tallrik fil istället för den ordinarie middagen på grund av halsbränna.

- Absolut, jag lever på samarin och har idag köpt losec. Vaknar man av halsbränna som nästan blir kräkningar så känns inte all mat sådär himla skoj.

Har nu kvar:

64 dagar

9 veckor

Drygt 2 månader

ca 23%

Tack för den!

Idag satt jag och glodde efter min framtida yrkesbana, hade ett visst hopp om att hitta svaret på the world wide web. Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om det här med apotekstekniker och steril- och instrumenttekniker. Det förstnämnda hade jag strukit lite mentalt då det var en utbildning i Stockholm. Men idag, vad skådar då mitt norra öga? Jo, att det i Härnösand är en distansutbildning i planeringsstadiet för just apotekstekniker. Detta gör mig oerhört förvirrad, jag trodde jag hade hittat det självklara men icke. Nu finns båda dessa utbildningar i närområdet, hur ska man välja? En omskolning av mig själv ser jag som självklar, min målbild för en karriär inom media är icke-existerande. Det är svårt när man nu sitter här och har kommit på det, det är inte bara att börja plugga. Det kostar pengar och tid, det ställer större krav på att jag faktiskt får ett jobb efter utbildningen. Är man kring de 20 och kan bo i studentlya så är det klockrent, då kan man plugga bäst man gitter. Har man som jag ett barn på väg, ett hus och allt vad det innebär så är det inte lika lätt. Jag har inte bara mig själv att tänka på.

Jag får helt enkelt fortsätta mitt idoga sökande kring apotekstekniker och steriltekniker för att få något grepp om vad som lättast ger jobb. Båda utbildningarna och yrkeskategorierna verkar riktigt intressanta så där tvivlar jag inte.

Knappt 25% kvar

Tiden går så snabbt! 

Nu har Ärtan goda chanser att överleva ifall den skulle få för sig att bryta sitt utegångsförbud tidigare. Vi får dock hoppas på att den är mer punktlig. Och det gäller även om den skulle få för sig att fega ur och bli sen. Det är svinigt coolt att vara gravid som sagt men nu börjar det bli mer tungrott för varje dag. Jag önskar exempelvis att det fanns bonuskort på samarin, att vi hade en SUV istället för en låg passat och att mina fötter satt lite närmre överkroppen när strumporna ska på... men det har jag säkert nämnt tidigare.

Det ligger en spännande tid framöver. Dock börjar jag bli lite nervös inför förlossningen. Inte mycket men jag kan inte låta bli att tänka på det. Smärtan är jag rätt beredd på, även om jag inte har den blekaste aning om vidden av den. Nervositeten ligger snarare i hur Ärtan ska vara när den kommer ut. De flesta barn föds välskapta men kan ändå inte låta bli att ha funderingar kring motsatsen. Tror det är ganska naturligt va?

Att födas in i denna värld

När jag var yngre, ungefär gymnasieåldern, var jag som mest misantropisk. Jag förstod överhuvudtaget inte hur jag skulle kunna föda ett framtida barn in i denna hemska, orättvisa värld. Allting gjorde mig arg, mer än idag och jag ville inte se mitt barn växa in i en värld där miljön och medmänskligheten får stryka på foten för människans girigare egenskaper.

Jag såg det som en helt självisk handling att skaffa barn väldigt länge, även nu när jag är gravid kan jag i viss mån undra vad människan i det stora hela skulle vinna på att jag satte ännu ett barn till världen. Men faktum är att man måste tänka i det lilla, också. Glädjen att ha en liten på väg är inte bara min. Det är ett VI som skapat detta och alla i våra familjer och våra vänner gläds med oss. Jag får lägga av mig världssamvetet och se till vad som finns närmast mig också. Med det intet sagt att man ska sluta bry sig om orättvisorna som engagerar, men man ska inte se sina egna "själviska" handlingar som just själviska. Ser man till vad man själv kan förändra i världen, tänk då vad jag kan lära mitt barn?

Jag har en stark förebild för hur man ska uppfostra någon till att bli öppen, medmänsklig, solidarisk och att vara rätt och slätt snäll. Det är min egen mamma. En blandning av uppfostran och egen erfarenhet har skapat min syn på världen och hur jag vill ha den. Så som mamma överfört sina fina egenskaper till mig önskar jag nu kunna överföra till den lilla skiten i magen.

Hypnotisören

I måndags eftermiddag for jag och M söderut till Eskilstuna. M skulle jobba i "krokarna", det vill säga Borlänge och Örebro så vi passade på att träffa den ena halvan av mina föräldrar. Det känns lyxigt när man bor 55 mil ifrån varandra att bara kunna dyka upp en vardagskväll sådär.

Efter bebisgos så blev längtan sjuk efter Ärtan.

På dagen av tisdagen spenderade jag, förutom lunch med mamma, hos Åsa och Nora. Nora är sex veckor gammal och föddes lite för tidigt så hon är en liten tös. Nora blev placerad i min famn och stannade där sånär på en liten matpaus. Den lilla varelsen låg mot min mage och jag kom på mig själv med att vara helt uppe i denna lilla människa. Jag satt bara och kollade på henne och hon snodde fokus från min och Åsas konversation. Även om Nora mest blundade och småsov kunde jag inte slita min blick. Jag har inte haft ett spädbarn i famnen sedan mina småsyrror var bebisar och då var jag själv mycket mindre. Jag kunde inte ana vilken effekt det kunde ha på en, det blir säkerligen starkare nu när man själv är gravid och vet att det ligger en sådan där liten och väntar på att få träffa mig, sin mamma. Jag vet när gamla kollegor som var mammalediga kom med sina små parvlar, då var jag i det närmaste ointresserad. Det är nu helt förändrat. Jag tänker dock inte börja pipa i falsett så fort jag ser en bebis, jag pratade hyfsat normalt med Nora. Det är ett gott tecken. Även om jag för evigt är dömd till att vara bebisfrälst.



Psst... nu har jag gått 74,3 % av tiden. Cool man!