fredag, februari 18, 2011

Upp och ner, ner och upp, grisen gal i granens topp

Ur ÖA:s nätupplaga från den 17/2.
Den här veckans slutkläm har varit omvälvande. Lite hjärtat i halsgropen kan man nog lugnt säga.
Igår råkade min kära svärmor ut för en trafikolycka vilket medförde att tidningen bland annat skrev "allvarliga skador". När M sms:ade att det stod på ÖA:s hemsida strax efter olyckstillfället så kändes det inget bra må jag lova. Dagen gick utan att jag egentligen visste hur det var med henne. Framåt kvällen kom M hem och det var inte en alldeles lysande rapport han gav. Hon blev kvar på IVA under natten med svajig puls. Men idag under dagen blev den stabil och hon flyttades till ortopeden för fraktur i bäckenet. Hon var blåslagen men vid gott mod.

När sådana här saker händer blir det väldigt oroligt i hjärtegropen. Mina svärföräldrar kan vara de bästa man kan ha så min reaktion kändes till fullo berättigad. Sedan jag flyttade hit upp och blev en del av deras familj så står de för väldigt mycket trygghet, så fan den som vill dra undan den mattan. Jag tänkte fula tankar om annat folk den högre makten kunde ta istället. Sådana där tankar man egentligen inte får tänka men gör ändå. Nu behöver det dock inte tänkas sådana tankar alls då svärmor är vid gott mod och läget förbättras hela tiden. Det hurrar vi för och skänker en tanke till henne!


Över till något helt annat som varit av mer positiv karaktär är ett möte som jag var på idag. Ett möte som var väldigt egoboostande men ack så förvirrande. Månader av dåligt yrkessjälvförtroende förbyttes till något annat. Jag kände mig bra! Faller detta beror det inte på min kompetens utan på en liten Ärtan och det är något helt annat. Mina omskolningsplaner hamnade som lite på sidan av idag. Jag måste nog ta mig lite mer tid att fundera på framtiden faktiskt, helt plötsligt kändes inte saker så självklara längre.
Vad kommer denna oerhörda förvirring av? Är det så att jag krisar lite? Jag känner mig som en pendel som åker än dit och än hit... jag trodde jag kommit till ett beslut men det var lätt att få det lite ur spel.

1 kommentar:

Erika sa...

Fy så otäckt! Hoppas hon får komma hem snabbt från sjukhuset och att allt blir bra!