Vi tar det från början. Jag hämtade herr Harry som varit hos veterinären under dagen för avlägsnande av fortplantningsorganen. Eftersom kattstackaren har något konstigt sår på underläppen fick jag medicin som skulle hämtas ut på apoteket. För säkerhets skull åker jag till det stora i stan. Där finns det dessvärre ont om parkering. Eftersom jag var bra blödig och inte ville lämna Harry i bilen för länge och själv har lite problem att gå ställde jag mig mittimellan handikapp-p och taxizonen. Bakom mig får en mindre Scania plats.
När jag som bäst står och väntar inne på apoteket ser jag en bil parkera bakom mig, en äldre dam med en krycka linkar ur, tittar på min bil och kommer sedan in och beklagar sig högljutt för sin karl/brorsa/farsa/odefinierbart manligt sällskap. Hon lät riktigt sur. Jag gick fram och bad då om ursäkt för min lilla parkeringsfadäs. Jag i min lilla naiva värld trodde att om man bad om ursäkt och att hon egentligen inte stördes av min felparkering hoppades jag på ett mer positivt svar än vad jag fick. Hon grymtade något ohörbart och tittade mig inte ens i ögonen. Sedan vände sig kärringen till sitt manliga sällskap och fortsätter beklaga sig. Alltså, kan någon förklara detta för mig? Jag bad tamejtusan om ursäkt och ingen skada var skedd. Jag tycker på något vis att jag ändå stod upp för mitt misstag och kröp till korset offentligt där på apoteket, det hade betytt mycket i min värld. Med sådana här bitterfittor förstår man att folk inte träder fram.
(ja, visst gjorde jag fel för både henne och reglerna men en ursäkt är en ursäkt.)
1 kommentar:
Fy tusan vilken bitter gammal tant!
Skicka en kommentar