När jag var yngre, ungefär gymnasieåldern, var jag som mest misantropisk. Jag förstod överhuvudtaget inte hur jag skulle kunna föda ett framtida barn in i denna hemska, orättvisa värld. Allting gjorde mig arg, mer än idag och jag ville inte se mitt barn växa in i en värld där miljön och medmänskligheten får stryka på foten för människans girigare egenskaper.
Jag såg det som en helt självisk handling att skaffa barn väldigt länge, även nu när jag är gravid kan jag i viss mån undra vad människan i det stora hela skulle vinna på att jag satte ännu ett barn till världen. Men faktum är att man måste tänka i det lilla, också. Glädjen att ha en liten på väg är inte bara min. Det är ett VI som skapat detta och alla i våra familjer och våra vänner gläds med oss. Jag får lägga av mig världssamvetet och se till vad som finns närmast mig också. Med det intet sagt att man ska sluta bry sig om orättvisorna som engagerar, men man ska inte se sina egna "själviska" handlingar som just själviska. Ser man till vad man själv kan förändra i världen, tänk då vad jag kan lära mitt barn?
Jag har en stark förebild för hur man ska uppfostra någon till att bli öppen, medmänsklig, solidarisk och att vara rätt och slätt snäll. Det är min egen mamma. En blandning av uppfostran och egen erfarenhet har skapat min syn på världen och hur jag vill ha den. Så som mamma överfört sina fina egenskaper till mig önskar jag nu kunna överföra till den lilla skiten i magen.
4 kommentarer:
Nu blev jag alldeles tårögd... Tack för de fina orden mitt hjärta.
Men dock är väl sanningen att det är lätt att vara snäll mot någon som är det d v s som du.
Pusspuss
Jag känner igen mig i ditt sätt att tänka. Vred och vände på allt när Kekkan var på G.
Men Little Pea har de bästa förutsättningar att bli en självständig krabat med sunda värderingar. Och att du fortsätter att kriga mot orättvisor gör dig till en god förebild.
Kram till dig och magen!
Fina ord! Du kommer bli en underbar mamma Sanna!
För två år sedan hade jag aldrig kunnat föreställa mig min rocksyrra med stort hus och än mindre som blivande morsa. Men i dagsläget skulle jag inte kunna tänka mig en bättre mamma till ärtan. Precis som du är en enorm förebild för mig, så kommer du bli den bästa för ärtan. Han/hon kommer se upp till dig och resten av sin familj. Så länge du ser till att lära ärtan pythagoras sats och atomens uppbyggnad så fort som möjligt i livet så kommer nog allt lösa sig. Jag vet att det kan vara svårt ärtan, men tänk så här, en liten regel liksom: det finns alltid lika många elektroner som protoner i en atom, så länge den inte reagerar med något annat ämne vill säga. Det där med neutroner och olika isotoper kan jag lära dig lite senare i livet. ;) men hur som helst, älskar dig syrran, du är bäst och har en stor plats i mitt hjärta.
Love is the new black!
Skicka en kommentar