Jag borde diska. Jag borde göra matlådor. Många borden men jag orkar inte. Jag känner mig sådär härligt tom man bara kan göra en måndag efter något underbart.
Den senaste veckan har inneburit någon slags inre harmoni jag aldrig känt förut. Jag har inte känt behovet av ensamhet. Inte känt mig irriterad på att någon inkräktar i mitt territorium.
Vi har kunnat prata allt mellan tungt sinnelag och engrepp eller tvågreppsblandare. Vi har drygat och vi har varit snälla.
Jag är livrädd. Inte längre för att ha någon utan snarare att förlora. Vad är värst?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar