tisdag, oktober 21, 2008

Får jag chans på dig?


En fråga som försvann när man passerat åttaårsgränsen är denna. Varför försvinna? Att fråga chans på någon är nästintill det mest effektiva som finns. Även om det i den åldern innebar att man kanske lekte på rasten för att senare framåt eftermiddagen göra slut.

Relationer var enklare i lågstadiet. Hjärtesorg var sådant de vuxna i högstadiet sysslade med. Man såg tjejer stå med sina killar i matsalen och bråka. Hon grät han suckade. Det tog slut och hennes tjejgäng försvann in på toa, hans killgäng skrattade rått. Och så var det bara på nästa.

Fråga chans har flera fördelar; du uttrycker dig klart och tydligt om dina intentioner, får således också förväntningar på dig själv, hur du ska hantera andra flirtar och du känner dig mer trygg i situationen. Dock är detta med förväntningar på en själv läskiga. Men jag kan också så se att ett visst synsätt och förhållningssätt kommer automatiskt. I alla fall för mig för jag har en begränsad känslomässig kapacitet.

Nej ett återinförande av fråga chans vore på sin plats.



I hold your hand so hard my knuckles turn white

2 kommentarer:

Pytti sa...

jag fick en sån lapp av johanna när hon undrade om vi kunde skriva ex-jobb ihop. väldigt fint och effektivt!

Sannan sa...

ja vet, mer lappar!