Vad är grejen med Corpse paint? Pionjären av corpse paint måste ha varit Alice Cooper, eller? Dock är det en milsvid skillnad mellan gamle Vincent och säg Dimmu Borgir eller Nifelheim. Eller något annat töntig black metalband. Jag hugger till med något så kraftfullt som töntigt. Vuxna män, gärna något plufsiga som står iklädda konstiga brynjor eller läderhängslen som korsas lagom vid ölkaggen. Sminkade med svart och vitt, det ska gärna rinna lite svinblod de köpt i frusen form på Ica också.
Att göra show av det på detta vis spelar inte direkt på mina strängar. Jag skrattar högt. Och jag kan inte lyssna på musiken. Hur låter egentligen black metal? Jag torde nog vara en dålig black metalrecensent. Jag vet, det är raska trummor, dubbelkaggar och en sång som närmast får mig att tänka på grisar. CD-omlsag som ofta är kvinnoförnedrande och patetiskt sympatiserande med killen med horn och bockfötter. Synthar och annat dylikt som bara får det att låta black metal. Darkt tranquillity har synthar men det skiljer sig väldigt mycket mot Cradle of filth (som för övrigt borde berövas sitt existensberättigande som band, vilket jag tror att de förstått). Cthulu dawn är den enda låt jag någonsin kunnat lyssna på med viss behållning. Men det är för mig black metal i någon popform. Hur nu det går till.
Anyway. Tillbaka till den lustiga sminkingen. Clowner ska vara roliga men de skrämmer mig, corpse paint ska vara läskigt och ont men det får mig att skratta högt. Har man missat något där? Eller är det jag som har skumma referensramar?
Sminkningen är en del av imagen och tar stora delar av musiken. Men vad gör det, jag tycker personligen att musikerna i dessa band rent generellt är dåliga (finns alltid undantag må jag tro) och då är de väl bra att några sväljer hela konceptet med smink, grisblod och annat svineri. För sviniga är black metal-musiker. På diverse sett.
Själv föredrar jag sympatiska hårdrockare i form av Peter Dolving, Johan Edlund, Fernando Ribeiro, Anders Fridén och andra som faktiskt inte känner att de måste leva upp till någon löjlig ond image.
Ps. har nu Metaltown-biljetten i min hand och nej, Dimmu Borgir och Nifelheim får ej ett besök av mig.
3 kommentarer:
Dimmu Borgir gör bra musik, resten kvittar för mig ^^ Kan dock instämma med att corpsepaint, en miljon nitar och den formen av utstyrsel i allmänhet är ganska löjligt.
Du har en del poänger där :)
Fast jag måste nog se Nifelheim bara för att liksom se vad spektaklet handlar om :)
mjo kanske det, isåfall hänger jag nog på ;)
Skicka en kommentar