För det första, jävligt bra ny trummis. Och det här är nog en platta som kan kvala in som en av mina favoritplattor av Opeth.
Det inledande spåret golvar mig inte sådär som jag hört att skivan skivan ska göra. Men helt plötsligt kommer ett helt främmande element in. Kvinnlig sång! Låten Coil är riktigt fin. Det är en ballad som får inleda skivans första tre minuter. Jo du läste rätt, Opeth har gjort en låt som endast är tre minuter. Men inte misströsta, Opeth långkörare finns här. Snittet på låtlängd landar väl på åtta minuter. Helt okej tycker jag även om jag gillar långa låtar som gör tretusen tempoförändringar.
Kjoltyget som sjunger är för övrigt trummisen Axenrots fruga.
Musiken är utan tvekan Opeth, dock en ny trevlig sak är just trummisen. Där låter det lite annorlunda och han känns, för mig som novis, väldigt mångsidig. Då man hört många mer eller mindre trevliga trummisar med sina blast beats* som också har skiftande kvalitet så kan ju denna karl hantera detta. Och han gör det i ett Opethsammanhang väldigt trevligt. Även för ett ganska otränat öra som undertecknad.
Åkerfeldt gör som vanligt ett gott dagsverke med sina texter (ja, jag läser dem samtidigt) och med sin sång. Hur fan kan man ha så fin skönsång och samtidigt growla sådär på domedagsvis? Impressive. Men det visste vi redan.
För att inte gå in alltför djupt vad gäller skivan så kan jag bara ge både tummarna upp. Trots solen utanför sluter jag mig i Opeth mörker för ikväll. Skivan har golvat mig.
* Blast beats, slår på virveltrumma, bastrumma och cymbal samtidigt eller med varannat slag cymbal eller vad nu trummisen vill göra i snabb takt så allting öser mer. Har jag för mig.. fråga typ en trummis, jag vänder mig med begrepp jag har svårt att förklara men vet hur det låter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar