söndag, juni 15, 2008

Att vara ett med ödet

Ödet, tajming eller slump. Vad vad man nu vill lägga sig i för kategori. Jag tror på ödet. Även om jag aldrig riktigt varit kompatibelt med det. Dessutom att lägga sitt eget öde i händerna på ödet fungerar inte heller riktigt för mig med kontrollbehov. Ni vet det där som alla säger att man ska fånga dagen, leva i nuet eller ja bara att inte oroa sig. Saker och ting antar jag sker om det är meningen. Men kan man inte styra denna mening själv något alls? Man har hört talas om självuppfyllande profetia. Dessa är jag nästintill expert på. Målar jag fan på vägen så sitter han snart där som en hälsingeväggbonad. Oftast är det också mindre roliga saker man målar upp. Därför kämpar jag ständigt med att inte låta denne fan uppehålla sig i närheten av en vägg. Det lyckas ibland, det misslyckas ibland.

Man har också hört om att bara man vill så sker det. Jag vill tro det senaste, även om det i viss mån kan kännas hopplöst och maktlöst. Framförallt kärlekens nycker (vem bestämde att kärlek skulle vara så flerbottnat och svårt men ändå underbart?)

För om jag inte ser positivt på det så gräver jag ändå min egen grav och dessutom har jag förbannat tråkigt och ledsamt på vägen dit. Hur ska man då göra för att lägga diverse fakta åt sidan? Sådana fakta som faktiskt grumlar ens sikt men som med lite is i magen kanske kan förändras?

Just nu är jag kärare en någonsin. Helgen har gått och mycket har klargjorts, nu sitter Fredrik på bussen hem och jag har tittat på film. I filmen har det pussats och kramats och det högg till i maggropen av längtan. Men på torsdag kommer han igen. Då börjar vår gemensamma semester på två veckor. By the way, filmen jag såg var Hallam Foe, den var fin och bra.

Inga kommentarer: