Katatonia

Lyssnar på Katatonia samtidigt som jag sitter på Dark lyrics. Försöker hitta en text som passar mitt sinnestillstånd. Musiken passar mig, det gör den alltid. Många texter slåss om utrymmet. Många texter kan jag applicera på mitt inre just nu. Det är en skum känsla jag känner. En känsla av nederlag som jag ogillar starkt. Jag har inte förlorat något. Det är bara den där känslan av att vara tillbaka på åtta år som gnager. Dessutom sitter jag och väntar på den där ursäkten. Jag vet inte om den kommer komma. Jag hoppas det.
Jag har haft det väldigt tungt den senaste tiden och detta fick mig att tappa greppet något. Framförallt lusten. Vecka tio hägrar. Även en ordentlig fylla skulle sitta fint. Eller bara slåss. Eller bara skrika högt och länge tills allt brister. Nu är jag vemodig på riktigt. Nu är det inte bara bokstäverna som låter mer, kanske är det snarare tvärtom? Bokstäverna bara viskar ut mitt känslotillstånd. Det som jag vill skrika ut.

I have no name my face a blur
I speak only to answer them
White noise becomes a voice
I hear it constantly

I dare not break the circuit
I rest only for a short time
This time I promise I won't give up

I have no right to let it go
I have no right to do so