torsdag, februari 28, 2008

Måste bara älska

Jag har lämnat Katatonia, Sentenced och Nightwish bakom mig vad gäller den insnöande aspekten. Nu är det Mikael Åkerfeldt och hans lilla orkester som gäller för hela slanten. Jag har fått många favoritlåtar och det är trevligt att det i min spellista ligger i den ordningen att Blackwater park som är mer growl ligger först för då framåt läggdags kommer Damnation som är mer skönsång och en allmänt soft skiva. Och då bör ändå tilläggas att jag kan somna till Children of Bodom eller Haunted men även jag uppskattar det finstämda, lugna.
Nejdu. jag skäms för att jag låtit två Opeth-plattor stå i flera år olyssnade i mitt skivställ.

Under the fog there are shadows moving
Don't be afraid, hold my hand
Into the dark there are eyelids closing
Buried alive in the shifting sands

Sleep my child


-- Death Whispered A Lullaby


Jag vill inte lägga mig. Jag vill lyssna. Ta in och njuta. Det här är vackert.

1 kommentar:

Anonym sa...

Ah, babypladder från vuxna människor är ungefär lika hett som en stelfrusen sälunge. Jag tror på en lagstiftning om att det ska förbjudas i offentliga sammanhang.