Jag tjatar om detta jävla Nightwish igen. Ni anar inte hur förbryllad jag är över att jag faktiskt gillar den senaste plattan. Till och med skarpt. Har den på på riktiga stereon i vardagrummet och gör grannen lycklig. Den eviga diskussionen Tarja-Anette slutar aldrig på diverse forum men personligen tycker jag Anette tagit Nightwish till en helt ny nivå för jag lyssnade inte på dem alls förut. Tror kanske för att Tarja är sopran och Anette inte är det. Ska det vara sopransång så ska det banne mig vara i form av Tristania där det är tungt som fan med resten. Och blandas med growl. Dessutom Nightwish med Anette i spetsen så är musiken inte alls så mycket power metal. Kanske inbillning. Kanske inte. Sedan är det ju ofrånkomligt att resten av musikerna i bandet är gamla i spelet nu och har blivit bättre.
Något som däremot ännu inte mognat i mina öron är Paradise Losts senaste. Försöker efter påtryckningar lyssna in mig men nej. Den är lika själlös som alla plattor sedan One second. Nick Holmes sjunger tråkigt, gitarrerna har tappat gnistan och synthen är för närvarande. Men framförallt, melodierna är inte så klockrena som förr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar