Pitää

Jag vill skriva så mycket att jag spricker och ändå vill jag inte skriva ett dugg.

Men jag vill gå och lägga mig nu. Jag vill att dagen ska ta slut och att måndagen börjar och tar slut. Det blir liksom lättare då när man sakteligen kommer i sin vanliga lunk igen. Som nämnt blir kontrasterna söndag kväll kontra lördag kväll, måndag morgon kontra söndag morgon så starka att det ger upphov till klump i magen. Fast samtidigt i denna söndagsmisär då man blivit ensam igen så kan man finna ett väldigt härligt tillstånd och en äkthet som inte kan ifrågasättas. Det gillar jag.
Kvällens läge känns som tonårens oändliga olyckliga kärlekar. Varenda liten låt med någon tillstymmelse av kärlek ger mig associationer och blödigheten är ett faktum. Det är en otroligt ovan känsla det här men den känns som den mest naturliga i hela världen.

Trots kvällens oändliga vemod och missbruk av Sentenced så är jag glad. Glad över så många saker.

Och vi gör den grymmaste sushin.