måndag, mars 17, 2008

Running up that hill

C.S.I avslutades med en av mina favoritlåtar just nu. Visst har jag många sådana för tillfälet men den här hör ändå dit. Jag kände hur jag rös av välbehag bara av de första tonerna. Jag anade vad som nalkades. Placebos version av Kate Bush´s låt är underbar. Även om texten egentligen inte är helt applicerbar på mitt känsloliv just nu så tänker jag på någon som stormat in i mitt liv och gjort att jag omvärderat hela mig och min syn. Min blogg börjar för någon utomstående att kanske likna en smörig Harlequinroman. Någon kanske till och med är van vid mina kärleksskeptiska inlägg och nu kommer det här. Inlägg där jag håller igen mitt egentliga inre som närmast kan liknas vid kolsyra. Allt, precis allt klaffar på ett sådant där bra sätt du vet. Det enda som inte gör det är den nätta geografiska skillnaden på 30 mil. Det om något är lite ohett kanske, men kanske bra också på sitt knepiga vis?


Tell me, we both matter, don't we?
You, (If I only could, be running up that hill)
You and me (If I only could, be running up that hill)
You and me, won't be unhappy

1 kommentar:

Anonym sa...

Den geografiska skillnaden får vi göra nåt åt :) Puss