Meh lägg ner.

Säger jag till tröttheten. Tröttheten idag är inte nådig. Igår var den i annalkande men det skrämde personalfesten bort. Jag kan inte nog säga det; jag behöver lov. Är det något som är avtändande på en blogg måste vara när man beklagar sig över ständig trötthet. Jag fortsätter istället mitt planlösa surfande på det hära internet och hoppas att klockan snart kan slå läggdags. Jag står i startgropen, sminket avplockat och tänderna rakade. Vi ses imorgon gott folk, jag är inte som en ny människa men ett dygn närmare 17 juni. Hoppet är det sista som överger en människa.