Vecka 28 och jag kände behovet

Ja, förutom det att jag ligger här i sängen lite kissnödig så var behovet snarare att få skriva av sig lite. Kanske för att M är på vift. Han befinner sig sovandes på ett hotell i Falun. Jag kan ibland välja att följa med men i takt med växande kroppshydda och medföljande effekter så valde jag att stanna hemma. Det är hemskt trist att sova ensam. Inte ens ett snarkande att irritera sig på en sömnlös natt med ohemul halsbränna.

Senast jag skrev var jag inte så långt in i graviditeten. Nu har jag bara 88 dagar kvar, en väldigt låg siffra egentligen. Magen är vacker och jag är mallig. Men rent generellt känner jag mig inte så vacker. Speciellt inte med vinterjacka på. Som betraktare behöver du inte ha mycket fantasi för att tänka på Dunderklumpen eller Michelin-gubben.

För några veckor sedan kände jag att jag nog skulle kunna vara gravid hur länge som helst. Detta är ingen känsla jag har kvar nu direkt. Ärtan ska väl inte komma ut nu men inte vill jag inte ha kvar den där alltför länge till (alltså mer än den tid som är kvar). Jag börjar sakna att ha möjligheten att sova på mage, vissa kläder eller att sätta på mig strumporna utan att stånka och frusta. Och då har jag ändå inte blivit så stor.

Jag längtar så mycket efter den där lilla skiten i magen, är rätt galet. Jag drömmer ofta om den och jag går runt och fantiserar mest hela dagarna. Jag går också runt hemma och småpiffar, bygger bo som de säger att man gör.

Lite besvär jag fått nu; en halsbränna som får mig att kräkas, bokstavligen. Jag har ont i bäckenet och är allmänt osmidig. Jag ser knappt mina fötter och jag är en riktig partypooper som kroknar snabbt. Annars må jag säga att det är ganska bekymmerlöst. Går som sagt mest och funderar på mitt nya liv som mamma, är allmänt kär och har ibland smågrubblerier om vad jag ska göra sedan. Yrkesmässigt alltså.

Avslutade nyss kursen Grafisk designhistoria, en riktigt rolig kurs. Hade också sökt ett jobb på Byrå09 men fick det inte på grund av att de sökte någon med andra erfarenheter. Jag blev inte ens besviken av beskedet. Men som ni läst tidigare, jag vill inte riktigt jobba inom media. Jag vill vara kreativ men det räcker nog att vara det på fritiden. Hittade en yrkesutbildning idag som lät intressant; instrument- och steriltekniker. Och vad fan är det och varför intresserar det mig? Hade jag lyssnat mer till mitt hjärta hade jag nog en gång i tiden valt att läsa till biomedicinsk analytiker men det blev inte så. Och nu vill jag inte gärna ta ett naturbasår för att sedan läsa till det. Jag har studieskulder så det räcker. Så jag har spanat på apotekstekniker och nu det här steriltekniker. Man läser lite mikrobiologi bland annat. Jag skulle tycka att det var riktigt roligt. Visst är det mycket rutingöra sedan, men vilket jobb har inte det? Jag har dessutom inget emot det, när jag praktiserade på patologen/obduktion och sorterade cellprovsglas höll jag inte på att dö av det.

Den lilla labbråttan i mig har ropat lite försiktigt sedan gymnasiet men jag har inte lyssnat, tror att det berott på en blandning av feghet och dåligt självförtroende.

~

Jag ger inga större löften på fortsatt skrivande här. Det som sker sker.