Gräsänka

Jag kommer ha hela huset för mig själv i tre dagar och två nätter nu. Ja, förutom det lilla söta odjuret Harry som också huserar här. Det är inte särskilt roligt att vara gräsänka men ändock vet jag att det är för en god sak. M:s jobb går faktiskt ut på att han måste ut och fara och det visst jag redan från början. Jag accepterar men jag gillar inte, det är olika saker. Innan jag träffade M sov jag varenda j-la natt ensam men för övrigt var jag sällan hemma. Skillnaden då och nu är att jag förut festade järnet, var inte alltid hemma och så jobbade jag dagtid. Nu är jag kär, väldigt hemma och i stort sett ensam hela dagarna. Idag fick jag faktiskt långt morgonfikabesök av faster och kusin och ibland tar jag bilen till henne för långfika.

Kvällarna med M oerhört värdefulla så därför blir ibland dagarna segare än kola när han är borta. Jag är van vid att kramas strax efter fem. Dock mår jag inte dåligt av det, det skulle inte fungera. Jag klättrar inte helt på väggarna även om det ibland kan låta som jag är nära jordens undergång. Jag får tiden att gå ändå och jag har en väl inövad ensamvarg i mig som tas fram vid behov. Exempelvis föredrar jag att fika ensam på stan och har alltid gjort. Jag kan också tycka att en bilpromenad med bra musik gör sig väldigt bra ensam. Sitter någon bredvid måste man ju prata!

Det är jobbigt att sakna men ändock lite mysigt, saknaden är bekräftelsen på kärleken det med. Hade jag inte saknat M under hans resor, ja då hade det väl varit något fel?


(och nu har jag en symaskin jag kan gå bananas med, M har beställt en till lappkudde så vi får se vad en kan skrape fram...)