Hallå, ni glömde slutföra det hela

Många saker med graviditeten och förlossningen fascinerar. Kroppen har fixat det hela på ett himla fiffigt sätt. Men vissa saker glömdes bort i hanteringen. Bland annat detta med sömn. I slutet sov jag sämre än sämst, förlossningen är en riktig urladdning och sedan ska man då vara fit for fight för att ta sig an den lilla människan man satt till världen. Det är dock tur att man är så uppfylld av kärlek så man är hög på det. Skulle jag annars sova så dåligt som nu, ja då skulle man vara ett vrak.

Sedan är det detta med amningen. Jag vill gärna amma. Även om amningssekten gjort sitt bästa för att skrämma mig. Och jag må säga, det här med amning är inte så bara. Något så naturligt som att ge sin avkomma mat faller sig inte alls naturligt. Det är svårt, det gör ont och taskigt självförtroende är bara förnamnet. Jag är orolig för att hon inte får tillräckligt, att hon inte tar rätt tag och att mina bröst blir så svällda att jag oroar mig för mjölkstockning. Och så vidare...

Men jag ska kämpa på. Dagarna flyter på bra ändå. Jag är förälskad i denna varelse. Vår lilla Astrid.