Jag har aldrig gillat Nightwish. Aldrig faktiskt. Förrän jag hörde en låt i våras på radion med nya sångerskan. Nu denna kväll sitter jag och lyssnar mig sönder och samman på låten som rubriken syftar på. Hela melodin attraherar en melodislampa som jag. Det måste finns melodi, sen att jag hittar trevliga melodier i dödsmetal är bara mina referensramar angående melodiskt eller ej.
Gillar det dramatiska och det vemodiga i låten. Intet överraskande såklart. Andra fina låtar från skivan är Amaranth, Eva och For the heart I once had. Fint. Gör för tillfället att jag lägger Tristania och Sirenia på hyllan. Det här är vackrare och skickligare producerat.
Nu ska jag tillbaka till filmen, lite Nightwish och en viss någon har gjort min kväll redan men Amelie ska ändå få slutföra sitt uppdrag.
Dagens me like: dubbelkaggesmattret i introt av Master passion greed.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar