Horisontalläge och laptop på magen. Varmt! Det är helt perfekt när mitt vätskemaskineri gör ont och är allmänt störigt. Ligger och rättar en herrans massa lanseringar. Är förvånad faktiskt, över kvaliteten och antalet inlämnade. Även där får vi hoppas på bättre tider.
Jag lyssnar på In Flames nya. Mitt In Flames-tyckande har legat i dvala sedan Colony, men då å andra sidan var det faktiskt bra på riktigt. Come Clarity och det där berörde mig inte mer än vad valfri b-kändis förehavanden gör. Har haft svårt för Anders Fridéns röst, den har på något vis varit lite nu-metalgnällig. Hur som, har lyssnat på nya A sense of purpose ett antal fler gånger nu. Jag får nog kapitulera inför det faktum att den är bra. Riktigt bra till och med. Får man ändra sig darling? Men jag kommer fortfarande tycka illa om att skivans artwork är lite för lik Korn för min smak- eller är det som du säger att typsnittet lurar en?
Hr varit en riktig härmapa med musiken för övrigt. Blev så nyfiken efter Fredriks blogginlägg att jag var tvungen att lyssna själv. Har även lyssnat som du då förstår på Hardcore Superstar, satan i gatan vilken glad överraskning. HCSS har övergett det fullkomligt strömlinjeformade och gjort något schysst med riv i. Vanlig rock med ibland tydliga Backyard babies-vibbar men jag gillart ändå. Ibland kan man ju lyssna på musik som gör en glad också.
Back to business. Jobbar faktiskt fast jag är sjuk men här kan jag ligga på sängen och jag kan springa på toa var 5e minut. vare sig jag vill eller inte. Måste man så måste man. I feel like shit but at least I feel something.
1 kommentar:
För min del har In Flames alltid haft några låtar per album som satt sig riktigt hårt, det nya är än så länge inget undantag utan det är Alias, Delight and Angers och ett par till som går varma.
Men skillnaden mot bl.a. Come Clarity är ju enorm, känns nästan som ett nytt band, lite häftigt av dem att lyckas plocka fram ett såpass unikt nytt sound.
Skicka en kommentar