Evil Wednesday

Jag vaknade på min sadistiska sida idag, har det visat sig. Det började med grundskolebesöket i Härnösand. Rättare sagt på Landgrensskolan. En väldigt flådig skola med endast akademikerungar. Kan låta som ett bra utgångsläge men icke. Våra give-aways var utsatt för kraftigt anfall av gamar i fjortisutstyrsel. Godiset hann vi knappt öppna påsen på för de tog nävevis. Nyckelband och kollegieblock togs utan någon som helst notis om att fråga. När man frågade dem saker om gymnasievalet tittade de bara på en men uteblev med svaret. Detta provocerade mig och jag antog någon slags fürherroll. "Bara en godis var!", "Det ska räcka åt alla!", "Går du i åttan eller nian?". Jag var okontrollerbar och efter att Kent gett ett nyckelband till någon tittade han på mig och sa förlåt. Snikna jävlar utan hyfs och stil provocerar mig och får mig att bli ilsk. Men jag var snäll mot dem som var trevlig. Dock var det alldeles för få. När godiset var slut undvek de snarare vårt bord. Kanske på grund av bristen på godis eller var det kanske ett rykte om haggan vid nti-bordet som gjorde det?

När vi kom tillbaks till jobbet blev jag less på elever som aldrig lämnar in eller kommer med de mest häpnadsväckande ursäkter så då skrev jag detta på min kursblogg.
Jag skrattade nästan rått åt mitt inlägg. Det kändes bra. Jag kanske är ond, egentligen. Eller bara sjukt trött på disrespect som alldeles för många besitter. Eller ännu en anledning; jag vill rätta de som verkligen lämnat in i tid.

Inte fick jag någon Pucca-figur på Donkan heller. Det var slut. Stackarn i kassan, han såg rädd ut.