Drar fötterna efter mig hemma, men med effektivitet. Jag viker handdukar, jag gör matlåda, jag funderar på att putsa vardagsrumsfönstret och jag sjunger med högt och ljudligt till musiken. Den gamla klyschan "efter regn kommer solsken" känns otroligt självuppfyllande just nu.
Måndagen har gått i huvudvärkens tecken. Från att ha vaknat efter för lite sömn, till för lite dricka och till på tok för sen lunch. För att inte tala om det otroligt psykoanalytiska dygnet som gått. Tror ändock någonstans att en urladdning är bra. Idag, trots huvudvärken som sagt, så har jag mått bra. Även om paniken över en eventuell p-bot grumlade mitt sinne för lycka. Tröstade mig med att under den hysteriska springtur som följde så sken solen med all sin kraft. Även om tacksamheten för den himlakropps existens inte var på topp då eftersom jag blev svettig. Jag tycker otroligt illa om att bli svettig. Hårt arbete i alla ära, men för guds skull stäng av den där kroppsfunktionen.
Blod, svett och tårar. Ni anar inte verklighetsförankringen där. Kan må vara att läget kan stanna där. Det man inte vet mår man inte dåligt av (HA! Där har jag något fyndigt att tänka på...). Jag fortsätter här att lyssna på den gamla Paradise Lost-dängan One second men skippar fönsterputsningen. Har ändå dragit många vinstlotter idag så att inte se gården riktigt klart känns sekundärt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar