Igår var det personalfest, en kombo av NTI:are och METG:are. Först satt alla ganska spänt inom sina egna skolor men vartefter vinet for ner i strupen så släppte gränserna och vi blev en enda stor familj där surret var öronbedövande. Det bjöds på norsk karaoke. Jag och Sannie var grymma fick vi höra från Mats. Kanske det, några låtar tog man. Min största triumf var att ta Ring of fire när alla andra satt som frågetecken. Jaja nog om skryt. Det var gott käk.
Jag satt och pratade med en av alla småbarnsmammor. Hon var cool för hon var inte alls sådär upp över öronen att allt är super när man får ett skrikande kolikbarn. Hon började dessutom jobba efter typ tre månader. Jag uppskattade att prata barn med henne för det var helt neutralt. Inte för att skrämma någon hit eller dit så måste ju erkännas att jag mjuknat vad gäller tanken på barn. Kanske är det för att jag lagt hela min mur åt sidan. Det är fascinerande att se hur man själv förändras. På tre månader har något ordentligt hänt med mig. Det är bra. Fast samtidigt är det också så, ju mer jag ger av mig själv desto mer sårbar blir jag och i mångt och mycket lite mer rädd. Men även det har väl nått sin peak snart så att jag snart kan slappna av. Hur kom jag till detta ämne från barn? Ingen vet. Mina tankars vägar äro outgrundliga.
Jag satt också och pratade med Jimmy. Vi pratade om Dalarna och Södermanland. Vi pratade dialekter och att han tappat sitt dalmål någonstans i Umeå. Min dialekt att den mest bara var konstig. Inte som Eskilstunamål och inte som något egentligen. Men ändå inte den så kallade rikssvenskan. Jimmy är i alla fall från Smedjebacken och han är engelska- och svenskalärare. Jimmy vet vem Lina är. Det tyckte jag var fruktansvärt roande. Här sitter vi på en liten friskola i Sundsvall.
Kvällen fortlöpte och vi hamnade på Oscar. Där pratade vi skidåkning, datorspel och dödsmetal (en lärare på Teoretiska har tydligen growlat i ett band... ibland överraskar människor) sedan blev vi utslängda för de skulle stänga stället. Vilket ohyfs.
Jag har min pastelliga rosa kofta idag bara för att. Den är väldigt skön i alla fall.
... och jag saknar. Det är nog ett av de ord jag använder mest frekvent numera.
2 kommentarer:
Haha, Sverige är så litet så jag tror jag dör. Den enda Jimmy jag vet från Smedjebacken är typ halvt nerknarkad så jag kan inte ens gissa mig till vem denna Jimmy är?
Ge mig ledtrådar baby.
han heter Lindberg, men han visste väl mer bara vem du va =)
Skicka en kommentar