No more Mr. Niceguy

En del band sysslar inte längre med att försöka provocera med diverse obskyra matvanor, dryckesvanor eller religiösa sidospår. Eller något annat. Men en del gör det.

Varför inte iscensätta sin egen död? Vi tar gårdagens karl på tapeten, Peter Steele. Vad jag förstår är han inte död utan bara ett pr-trick från bandets sida. Hilarious joke! En annan berättelse om denne enorme man är att han 1990 (more or less) genomled en magoperation och hamnade i fängelse strax därefter. Orsak? Man hittade ben från en kvinna i magsäcken och en "undigestive beef". Det var således inte biffen han åkte fast för. Men är det sant? Man äter ju inte upp ben, vare sig man äter kyckling eller som i det här fallet människa. Eller? Vad vet jag, mina kannibalistiska erfarenheter är något små. Inga alls faktiskt.

Jag tycker i regel inte om det där spektaklet runt ett band eller person, det är magstarkt material men inte särskilt trovärdigt. För mig skapar det inte särskilt mycket mystik. Speciellt inte i fallet Steele då en kompis som bevistade Wacken och ToN-konsert berättade att publiken sjöng mer i låtarna än sångaren himself. Han var tydligen så jävla påtänd och aprak att han blev uppknuffad på scen och i stort sett bara stod där och raglade. Tur att deras inbitna fans är just så inbitna. Jag skulle bara bli irriterad.

Men rockmyterna som Ozzy, Cooper och det gänget skapade har sin charm. Tycker jag. Inte heller särskilt trovärdigt kanske men då nyskapande. Nu ska alla ta deras upptåg fast hundra resor värre. Patetiskt.