Jag lyssnar i skrivande stund på senaste skivköpet, Paradise Lost självbetitlade sak. Jag anade att jag skulle bli besviken och visst blev det så. Dock inte lika besviken som när Believe in Nothing släpptes och det tunga skulle vara tillbaka efter snedstegen på Host. Det tunga uteblev och skivan var så absurt dålig.
Sedan Host har min förväntningar på Paradise Lost sjunkit, stadigt. Symbol of Life var okej med några catchiga melodier och senaste In reqiuem också. Men inget kommer någonsin släppas numera från killarna i det förlorade paradiset som är lika magiska som Icon och Draconian times, ja även One second. Det tunga, mörka som verkligen Paradise Lost var grymma på är borta och jag lever på gammal kärlek nu, Paradise Lost är husgudar villkorligt för att allt innan One second är grymt bra. Till och med den tydliga dödsmteallen i början av resan.
Allt känns så själlöst från PL numera. It´s a pity.
(fuck Eskilstuna by the way... M o A har haft inbrott- igen!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar