En förvirrad klumpig ko på äventyr

Magen anfaller, klotrund som den är!

Denna vecka är sannerligen Ärtans vecka. Förutom att tankarna som oftast kretsar kring den lilla skiten så har det varit andra saker kring den.

24/1
I måndags var det rutinbesök hos barnmorskan. Blev stick i armen, lite samtal och sedvanligt kissande i mugg. Mitt blodvärde var fortsatt lågt men har höjts lite sen gången innan vilket inte är fy skam då jag ökat min blodmängd med ca 1 1/2 liter. Jag fortsätter äta järntabletter, när jag kommer ihåg. Är dålig på det där, att jag lyckats ta i stort sett varenda p-piller varje dag i åtta år är en bedrift. Även blodtrycket låg bra. Magen mättes och barnmorskan uppskattade Ärtans längd till 29 cm och den hade placerat sig med ryggen ut och huvudet ner, skulle vara praktiskt om den höll sig så var min första tanke. Hjärtslagen var snabba som vanligt.

Vår fina Brio Happy

25/1
Igår tisdag var jag på stan för att köpa tyg till lägenheten och när jag såg Babyproffsens skylt i ögonvrån så slog det mig att jag inte varit där. Jag gick dit på lite måfå, småglodde lite och gick längst in till vagnarna. Det fanns en uppsjö med vagnar, kvinnan som jobbade där hjälpte mig något fantastiskt. Det hon inte kunde om vagnar tror jag inte är lönt att veta. Jag sa till henne att vi tittat på Emmaljunga City cross och Brio Happy. Då visade hon mig en Happy som var nedsatt på grund av att det var 2010 års chassi. Ett mms till M, ett samtal strax därefter så hade vi helt plötsligt bokat oss en helt ny vagn! Efter lunch hos svärfar for jag ner och betalade den. När jag gick till bilen med vagnen kände jag mig bra mallig. Mindre mallig blev jag dock när jag med min nedsatta smidighet skulle få in den i lilla Polon.
Men skam den som ger sig, nu står vagnen här hemma!

Ultraljud 26/1
Ja och så har vi idag då. Då var det ett extra ultraljud eftersom det vid rutin-UL visade sig att moderkakan låg i vägen. Efter att vi fått en liten rundvisning av Ärtan kollade hon moderkakan och den satt högre upp nu så den ska inte bli något problem vid förlossningen i alla fall. Det är väldigt häftigt att få se den lilla varelsen därinne, man såg ansiktet och man såg att den hade stängda ögon, det lilla hjärtat klappade på och allt så bra ut. Ultraljudsköterskan sa att den fick en OK-stämpel.
Senare idag ska jag till Domsjö vårdcentral, där har sjukgymnasten information för gravida. Känns ganska nyttigt att fara dit, få lite knep om hur man avlastar sig själv.


Välta förvirrad ko?
Idag är det 80 dagar kvar, det är alltså nästan bara 2 1/2 månad kvar. Tiden går så snabbt! Och jag längtar, jag avundas inte elefanter som är gravida längre än vi människor. Jag sover halvsittandes men har halkat ner framåt morgonen så istället för bäckenbesvär och halsbränna har jag nu lite nackspärr och huvudvärk. När jag skulle ta på mig strumpbyxor idag så var det ett projekt jag inte ska upprepa. Ena foten går bra men den andra, ja det hade varit en rolig publiksport att sända. Jag välte nästan samt att det var ett idogt stånkande. Att se mina egna fötter ståendes är ett minne blott, ganska smidigt för då ser jag heller inte hur stort behovet är att raka benen. Jag är också ganska förvirrad, hittills när jag bakat på sistone har jag blandat ihop sakerna i receptet. Exempelvis haft i 3 tsk bakpulver istället för vaniljsocker eller 1 dl mjöl när det skulle vara socker. Det har bara varit att börja om! När vi var hos grannarna och käkade middag och spelade Geni var jag ostadig på benen och köttmos i hjärnan av gravidhormoner som gick bananas. När jag fick frågan om vad man kallar de tre månaderna man delar upp året med så säger jag utan att tveka "Trimester!" men inser efter ett tag att nej just, det ska vara kvartal. Det var flera sådana grodor innan jag till slut kroknade helt och ville hem och sova.