 |
| En väldigt fin Donna ändå. |
Vi har hund. En schäfer som heter Donna. Donna är 2 1/2 år och väldigt fin. Jag har en väldigt ambivalent relation med denna hund. Eller till hundar överhuvudtaget. Om jag varit tveksam till att skaffa barn så kan jag säga att det är ingenting mot hundfrågan. Jag har tyckt om hundar på håll, lite grann. Men aldrig att jag såg framför mig att jag skulle vara hundägare. Både för just den delen att jag inte är en hundmänniska men också för att jag är allergisk. Med Donna har det gått bra förutom nu när hon byter päls. Det som är en svårare nöt att knäcka är att faktiskt börja tycka om hundar. Rent krasst är det besvärligt med djur överhuvudtaget. Det luktar, det håras, det kloas, det bits och så vidare och så vidare. Men ibland är det också jävligt mysigt.
Vi kommer aldrig vara utan hund tror jag. M skulle känna att det blev tomt (och jag kan inte leva i tron att jag skulle fylla en hunds plats) och vettetusan om jag kommit till det stadiet också. Jag har vant mig vid att ha hund även om jag säkerligen skulle klara mig utmärkt utan. Men nästa hund, ja det vill jag ska vara
vår hund. Donna är av naturliga skäl väldigt mycket M:s.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar