Väggordsintolerans

Jag har utvecklat en stark allergi mot väggord. Det är nästan så att det blivit så illa att jag knappt kan respektera att andra gillar det. Men bara nästan då folk få ha vad f-n de vill hemma. Men för mig ligger denna allergi mest i att dessa väggord oftast är slitna klyschor. Carpe diem, Amor vincit omnia och allt vad det nu kan vara. Dessutom följer oftast den där väggordsmanin med andra småsaker jag är allergisk mot i ett hem. Det kan vara doftljus exempelvis. Det är jag dessutom närapå fysiskt allergisk mot då de framkallar huvudvärk hos mig.

Jag blev glad när jag för några veckor sedan konstaterade att Village slutat med väggord och bokstäver. Jag fick visst hopp om att detta nu var på väg ut. Vi får hoppas det, även den mest inbitne väggordsbrukaren borde väl bli trött?

Över till något helt annat. Jag var nyss nere på loppisen på byn. En suspekt kall källare fylld till bredden med prylar. Det luktade loppis och det var verkligen ingen trendig så kallad vintageloppis. Nejdå, en äldre farbror som nog säljer allt han kommer över. Jag hade kunnat gå där i timmar, hade säkert hittat ett och annat skoj. I ett litet rum längst in låg mattor huller om buller. När jag lyfte omkring dessa ser jag en filt med mormorsrutor i fina färger. Den plockade jag på mig och betalade hela fyrtio riksdaler. Det var inte bara en loppis med sjukt mycket prylar, det var bra rimliga loppispriser samt att han höftade priset åt mig. Han hade ingen större koll men kollade filten lite och tog betalt. Sådant gillas. Nu ligger filten i tvätten och jag hoppas att den överlever den resan. Tänka sig vad glad man kan bli av en filt!