I morse föll jag själv offer för barns påhitt samtidigt som ett mysterium blev löst. Förra veckan upptäckte jag en halv smörgås under kökssoffan, jag tänkte att man tappar inte en halv smörgås och låter den ligga. Inte ens en preggodisträ undertecknad skulle lyckas med bedriften att glömma sådant. Min tanke var då att någon av småfolket lagt den där med flit. I morse såg jag Donna stöka runt lite väl dedikerat kring kökssoffan. Hon försökte pressa in sin stora schäferkropp i den 8 centimeter stora glipan och hon slog med tassarna. Jag tog mig ner på golvet (ett projekt jag inte gärna utsätter min kropp för) och vad skådar mitt öga? Där under ligger dagens halva frukostmacka, en bit tacos från i fredags och något jag inte riktigt kunde identifiera. Kökssoffan har alltså fått agera gömställe för mat man inte orkar. Kändes inte så himla fräscht må jag säga! Samtidigt som jag blev lite irriterad (underdrift) så kan man heller inte låta bli att dra lite på smilbanden, hur du än vrider och vänder på det så var det en lite festlig lösning på hur man slipper äta upp utan att be om det.
Självfallet fick gärningsmannen sina fiskar varma av sin far, sådant där kan faktiskt dra till sig oönskade gäster. Vi har hund men hon nådde inte och katten verkar uppenbart ointresserad av vår föda då han inte ägnat det lilla skafferiet någon större uppmärksamhet. Och vi, ja vi tittar inte alltför ofta under soffan. Stora mackor följer inte med dammsugaren.
1 kommentar:
Hehe. Jag och C fnissade lite. :)
Skicka en kommentar