Vet du vad du har? Taskig tajming!

Två månader innan A föddes fick jag jordens boost av självförtroende. Mina kunskaper värderades högt och jag satte näsan lite högre i vädret. Dock kunde jag inte. Jag skulle föda barn och ikläda mig mammarollen. Här fanns ingen tid för jobb.

I fredags blev jag uppringd av ett lokalt medieföretag, de ville träffa mig angående en tjänst jag inte sökt. Det är visserligen andra som sökt så tjänsten är inte min, men ändå. Hur coolt är inte det? Svincoolt. Men då har vi det där igen. Astrid är bara ett halvår. Inte en chans i världen att det bli förskolan ännu. M har ett jobb som säljare mot byggföretag där kundkontakt är a och o. Han har begränsad möjlighet att ta pappaledigt under lång tid. Kunderna kan snabbt rusa till någon annan.

Jag sitter därmed i en klassisk kvinnofälla. Jag får allt vara hemma med Astrid och kan knappt försöka försöka få jobbet. Loppet är inte kört ännu men det känns svårt. Finns det ingen hyfsad lösning kommer det inte funka. Hur man än vrider på det måste någon göra avkall på sin "karriär". Egentligen fel ord för jag vill bara ha ett jobb. Dock finns det grader av detta, denna tjänst är liksom drömscenariot. I den övre delen på skalan "vill bara ha ett jobb".

Det är även svårt känslomässigt mot Astrid, får separationsångest bara jag tänker på det. Rent principiellt har jag satt någon slags lägre gräns för när Astrid bör gå i förskola och det är ungefär ett år dit.

Taskig tajming kan man säga.