När man flyttat från sin födelseort förändras vissa saker kolossalt, en del inte alls. Där man gått i skola, skaffat vänner, förlorat vänner, varit olycklig kär, gjort häxblandningar, supit sig ur medvetandet och dansat till valfri mellanstadiediskolåt såsom Pandora eller Ace of Base.
Man kommer "hem" en vecka som i detta fall. Ett späckat schema som nästan står en upp i halsen och som får en att prioritera. Tiden är värdefull. Att träffa någon som enbart ringt för att få tag på någon annan eller som egentligen inte bryr sig om ens förehavanden är att lägga fokus på fel saker. Att sitta med kallprat är inte min grej men att ta igen förlorad tid med de som bryr sig och de som man saknar är att lägga tiden rätt. Dessutom när man träffar dessa så känns det som att man bara tar vid där man avslutade senast. Att prata kärleksbekymmer med Carro eller dricka vin och prata subtila kärleksförklaringar och converse med Lina är exempel på sådant och även ett exempel på bra prioriterad tid. Påsklovet kommer att kommas ihåg som det lov där relationer kanske på ett outtalat vis kanske avslutades medans andra fördjupats. Både på det vänskapliga planet men även kärleken har tagit stor plats. Det där som kallas kärlek har jag nu fått kapitulera inför. Det är helt klart bättre än jag trodde och föreställt mig. Jag sitter exempelvis nu i en okänd mörk stad, tittar ut mot ett upplyst slott, lyssnar på gamla Aerosmith, dricker whisky och tittar på en människa som stökar i köket. Jag kan inte annat än le.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar