Livets jävla karusell

Mitt liv är bara en jävligt rolig karusell just nu. Men det finns lite smolk i bägaren på så vis att människor runt omkring mig inte mår så bra. En har nog den pissigaste vår man kan tänka sig och en redig pangfylla skulle sitta fint. Jag slutar aldrig förundras hur saker och ting alltid kommer i klump. Det kan vara dött, dött, dött och åter dött i en period för att sedan braka lös. Antingen positivt eller negativt. Min önskan just nu är att jag kunde ta tåget till Borlänge. Bara finnas och kanske få en och annan mascarafläck uppblandad med tårar på axeln. Kanske bara hålla handen. Nu kan jag inte det och det känns obekvämt och frustrerande.