Övre blåbär är ruskigt

Jag är nervös. Imorgon går Vemdalsstörten av stapeln och det är i den ruskigaste av alla ruskiga backar. Övre blåbär. Den är smal, högt upp, ofta opistad och alldeles alldeles obrant. Men man får beakta, det är en familjetävling eller en sådan där tävling som är för alla. Vilket kanske är tur då jag inte skulle klara av en satt bana i Hovde. Fast roligt skulle det se ut. Några fartrekord från min sida blir det inte imorgon. Mina skidor skulle behöva sig både en och två omgångar belagsfix. Får fixa det mest akuta med lite glajder.

Jag är fredagsflummig. Det är rätt skönt, det som är irriterande är att jag fått en hang up på värmländska. Nyss var det göteborgska. Värmländska är roligare. Då får man säga lampera, gölvet och man får låta allmänt bonnig. Inget ont mot värmlänningar. Men rolig dialekt är det. Den är helt klart charmigare än gnällbältets "karta i träääna". Det heter för fan klättra i träden. Och det heter inte blör, det heter blöder. Jaja, alla dialekter ska vara dialekter med sina egna ord och former.

Snart ska jag ner till de slöe elevera och ha lektion.