Jag utmanar ödet, det finns en stor risk att rubriken låter aningens präktig. Men ni anar inte hur roligt det är. Jag lär mig massor! Det är min tur att lära inte att lära ut.
Jag gillar Flash. Trots programmets brister. Men vem har inte brister?
Det är fint väder i Stockholm men det är väl ungefär så långt jag kan sträcka mig vad gäller trivsel. Folk är otrevliga och inte alls särskilt medmänskliga. Kanske att man får en sur blick när någon just flyttat njurarna på en eller spräckt mjälten i tunnelbanekaoset.
Det lilla försöket med samboliv verkar gå helt okej. Vardagen likaså. Får se på söndag hur det känns då. Säkert lika bra då. Imorgon är jag dock övergiven, då ska Fredrik på Kiss. Jag tänkte då ägna tid åt lite finputsande på recensionen och läsa lite tragik och äckel i boken om Mötley Crüe. Kanske titta på film också.
Nu ska jag försöka få till ett vandrande titthål i Flash.
Hjärta.
1 kommentar:
Du är bra...
Puss
Skicka en kommentar